fbpx

Etikett: min resa

Publicerat

Att ta tillbaka ett liv.

Jag har precis avslutat läsningen av boken “den ädla konsten of not giving a f*uck”. En present från en person som såg att jag behövde den, och visst gjorde jag det. Behövde den alltså.

Inte för att jag inte redan vet det som står i den, utan för att den påminde mig om detta “to know and not to do is not to know” (översatt “att veta men inte göra är inte att veta”). För hur mycket jag än vet att jag behöver ha ett mål större än mig själv, bara börja, eller att det bara är jag som kan skapa min egen lycka, så har jag inte gjort det. Hur mycket kunskap vi än har så är den värdelös om vi inte också agerar på den.

Detta kopplar självklart till titeln: att ta tillbaka ett liv. För hur mycket jag än har vetat dessa saker har jag begränsat mig själv, gett ursäkter till att inte göra det jag borde göra, tillåtit mig själv att låsas in. Visst tre barn senare har jag fått göra mina val. Jag valde att vara en aktiv och närvarande förälder. Men vad har mina barn för nytta av det om jag ändå inte orkar göra något? Om jag hela tiden är trött och omotiverad. Inte orkar göra några utflykter, och behöver sova minst en timme varje dag för att orka med. Så hur mycket jag än lurar mig själv så är det inte ett aktivt och närvarande föräldraskap. Jag hade glömt bort, tappat mig själv. Jag behövde en rejäl omskakning i mitt liv för att ta tag i mig själva. Komma tillbaka till tanken att jag själv skapar min lycka. Att jag behöver centrera mig själv igen. Göra de saker som jag mår bra av. Med barnen försvann allt, varje dag som gick gjorde mig tröttare och mindre och mindre mig.

Det också var en välbehövlig omställning. Barnen har fått mig att fundera, justera och designa min mentala miljö, men också fått mig att tappa andra saker. Vi behöver allt. Både ta hand om oss själva, samtidigt som vi tar hand om barnen. Jag brukar säga att jag behövde tre barn, det var först då jag var tvungen att lära mig be om hjälp. Två barn klarade jag själv, men tre… nej, det vart för mycket.

Varje omställning har fört med sig saker som jag har behövt, tankar som jag behövt tänka igenom, har gjort mig till den jag är. Och nu har turen kommit till att ta tillbaka mitt liv. Du vet det där du hade innan du fick barn och låste in dig helt i familjelivets bubbla. Kan man verkligen inte leva ett liv som en kärnfamilj och samtidigt få ha ett eget liv vid sidan om? Jag tror och hoppas att jag en dag kommer dit utan att behöva dela på kärnfamiljen. Med små steg, att sova borta någon natt här och där, att gå de där kurserna som jag vill för mig, att skriva in mig på ett läger bara för att det skulle ge mig så otroligt mycket. För att inte tala om att omge mig med personer som faktiskt är mina vänner. Vi prioriterar familjen när vi kommer till det läget (med all rätt), men i många fall förlorar vi också våra vänner. Det är inte rätt.

Läste i en bok, tror det var lyckans verktyg, om sociala relationer och att ensamstående faktiskt har ett bättre socialt liv. De behöver helt enkelt det för att orka med livet som ensamstående. Den sociala supporten alltså! Det behöver du också! Du behöver vänner som fyller dig med energi, lyssnar på dig och delar dina stunder (med och utan barn).

Jag har inte kommit dit ännu, men nu är det dags att ta tillbaka mitt liv. Jag behöver min egentid, jag behöver min natur, mitt vatten och min utveckling. För att inte tala om MINA vänner. Att bara sitta och snacka strunt helt utan barn i några timmar.

Med det vill jag också säga att du måste hitta tillbaka in i dig själv. Inte hitta energi utifrån, utan inifrån. Hitta din centra, din kroppsliga balans, din “peace of mind” det är där du har din lycka. Inuti dig själv.

Jag återkommer med min process. Men jag har återigen börjat om. Med dagliga promenader, med min musik, med min mentala bild av mig själv, med mina övningar, med min träning, med min lycka.

To know and not to do is not to know (källa: dynamic living seminare, Skip Ross)

Publicerat

Mitt sparande urholkas – av mig

Hej!

Om du följer mig på shareville så har du nog noterat att flertalet av mina innehav har sålts ut. Jag kommer i detta inlägg att berätta varför.

Under flertalet år har vi sparat undan som minst 10 000 kronor varje månad, för att sedan flytta investerat kapital från börsen och in i mitt bolag. Bolaget har av olika anledningar fått behålla de intäckter som har kommit in med få undantag. Vid sidan om har jag fått in en begränsad lön som gått raka vägen in i den portfölj som är kopplad till shareville – min långsiktiga portfölj.

I och med husköp, renovering, trötthet och allmänt kaos i livet har flera pusselbitar tappats bort. Med våren har vi tagit tag i att få upp allt på banan igen, lagt renoveringen halvt på is tills vidare och fokuserat på att komma tillbaka till en struktur där vi kan leva. Med det har också kommit att jag för första gången på 10år tagit en deltidsanställning för att bygga upp vårat sparkapital igen. Men innan den lönen kommer in så behöver saker och ting betalas. Delar av orsaken är corona, andra har mer privata inslag. Hursom så har jag tvingats att ta ut pengar från mitt sparkapital för att täcka våra utgifter.

Vet du? Jag är faktiskt ganska nöjd över att jag mår skit över det här. Det innebär att jag har fått en god relation med mina pengar. För det gör ont att ta ut pengar. De har liksom blivit lite av mina bäbisar, mina pengar. Att då behöva sälja av, det är sjukt jobbigt. Och den insikten, men också beslutsamheten att bygga upp mitt sparkapital igen, gör mig stark. Jag har byggt en relation med mina pengar som gör att jag inte vill köpa upp allt. Jag är sjukt stolt och det här är bara början. Ni som läst tidigare inlägg vet att vi är en familj på fem personer och lever på en inkomst med en budgetomslutning på 25000 kronor om man bortser från barnspar. Jag är så stolt över mig själv, jag är inte framme än, men jag känner mig ändå sjukt stolt över vad jag har åstadkommit de senaste åren. Min lösning är hursom att ta en anställning (utöver företaget) under ett par månader för att återigen kunna spara 10 000 kr varje månad. Det är om man räknar baklänges alldeles för lite för att nå mitt mål att ha 100 000 kronor på mitt utdelningskonto innan 2020 års slut. Men det kommer bidra en hel del.

Det finns också en helt annan aspekt av att ha ett jobb. Jag har de senaste 10 åren kämpat med mig själv, med paketering, med marknasdföring, med nätverkande, med allt som är kopplat till att starta och driva ett företag. Det har för mig varit en mental kamp, där mycket energi har runnit ut i tomma intet. Uppe på det ska du räkna tre barn, där den äldsta idag är nio, och ett renoveringsprojekt. Så ytterligare en anledning till att ta en anställning är att få jobba med något förutbestämt, som är fysiskt krävande men låter min hjärna vila från all press, stress och osäkerhet för några månader. Det blir min semester. Jag ska plugga in en bra podd, jobba i min ensamhet, lämna jobbet och njuta av sommaren med familjen. Den perfekta kombon.

Jag har tre poddar som står på listan idag men kommer garanterat fylla på med flera: entreprenörsdriv, linkedin-podden och kvalitetsaktiepodden. Det kommer tanka mig med kunskap, energi och en himla start på en fantastiskt höst.

Så även om det gör sjukt ont att sälja mina aktier, så känns det bra att veta hur långt jag har kommit. Det är först när man når botten som man kan skjuta ifrån för att bryta ytan med en faslig kraft. För uppåt det ska jag.

Fundera på hur din relation med dina pengar ser ut? Gör det ont när du säljer? Eller nallar du lite nu och då?

Publicerat

Hur gick min styrkeutmaning och antar en ny

Hej på dig,

Jag har skjutit detta inlägg framför mig och bockat av min att-göra-lista istället. På gott och ont, kommer tillbaka till det efter att  jag reflekterat över min styrkeutmaning.

För ett par veckor sedan skrev jag om min egen styrkeresa och bestämde att jag den 14:e april skulle använda en av mina lägre styrkor, entusiasm. Sanningen är att det inte gick så bra. Jag glömde halvt av den och så mycket till energi fylldes inte dagen med.

Jag reflekterar över andra gånger då jag har haft entusiasm högt på min dagordning och kommer fram till att jag mår otroligt bra av att använda den styrkan. Så jag tänker fortsätta kämpa, och detta leder mig till nästa utmaning.

Jag har under den senaste tiden kämpat för att ta mig igenom min att-göra-lista. Det är en ändlös kamp mot allt som jag behöver göra. Eller var det borde göra? Eller vill jag göra det? Orden kan man förvränga många gånger och allt detta har lett mig till en ändlös dränering av energi. Jag går helt enkelt till “jobbet” med inställningen att bocka av så många saker som möjligt från min att göra lista… Någon som känner igen sig?

Bilden kommer från pixabay

Jag behöver ett avbrott. Jag älskar det jag gör, när jag får göra det. Som det ser ut nu så får jag dock inte göra det jag vill göra, att hjälpa andra. För stunden ser mitt liv ut som en enda digital soppa. Det är en hit och en dit med it-strukturer. Jag gör så otroligt mycket saker och vill visa det för världen. Och för varje sak som jag vill visa kommer vi till att ladda upp det här på hemsidan. Varje gång möts jag därmed av en stor tröskel. Och kämpar mig igenom all denna teknik.

Jag har försökt ladda upp alla dikter jag gjort till avslutningar och rim till julklappar. Jag har försökt hitta en struktur så jag kan ladda upp alla böcker jag skrivit, men hur gör man det då? Eller så har jag helt enkelt för höga krav.

I helgen var vi på landet, i sommarstugan. Det hade jag ingen lust med alls, men åkte med ändå och det fina är att jag under helgen har målat en akvarellmålning och skrivit första kapitlet på en ny bok. Bara för att jag är ledig, men är det inte sådant som jag ska göra på min arbetstid? Både ja och nej är självklart svaret på den frågan.

Det som har hänt är följande:
– Jag har ca 6 timmar om dagen att fördela på “jobb”, jobb för mig är det som står på min att-göra-lista. Det kommer sig av att jag har tre barn mellan tre och nio år som jag vill umgås med. Samt att jag inte orkar jobba mer än dessa timmar, sen är min energi slut (och då ska jag gå till nästa jobb: att ta hand om barnen). Så på den tiden behöver jag vara effektiv, och då bocka av så många saker som möjligt. I den här föreställningen har jag också byggt in att “jag inte har tid med rast” och att “möten med andra inte är arbetstid”. Dvs jag känner att jag inte hinner jobba när jag har möten med andra. Enligt mig är detta en sjuk föreställning och som jag håller på att sakta jobba bort. Eftersom jag i perioder jobbar mycket kvällar, har jag exempelvis använt arbetstiden för att sova ikapp. Vilket tidigare har varit ett “no no” i mitt huvude. Sakta med säkert, små steg mot det liv jag vill ha.
– Det andra som har hänt är att jag i min jakt på effektivitet har glömt bort att det ska vara roligt. Jag pushar mig själv alldeles för mycket och för hårt för att må bra. Jag glömmer bort det jag tycker är viktigt och intalar mig att mina studier inte får ta av min arbetstid. Resultatet är att jag aldrig hinner ikapp, eftersom det alltid ligger en stor hög och väntar på att jag ska “ha tid att inte jobba”. För er som följer mig på instagram har ni kanske sett att jag nu har lagt böcker i mitt favorithörn, så att jag kan läsa istället för att scrolla flöden.
– Det tredje som har hänt är att jag nu har slutat skjuta upp mina tankar och tänker ta tag i saken.

Så till min utmaning. Eftersom jag har noll energi, jagar effektivitet och håller på att falla omkull av min egen världsbild har jag nu bestämt mig för att börja varje dag med frågan: vad vill jag göra idag. Istället för att kolla på att göra listan och se vad som måste göras idag. Eller tja, det får bli en dag i veckan där jag verkligen fokuserar på att göra det som är viktigast, någon balans får det allt vara. Här kommer vi också tillbaka till mina styrkor: kreativitet, nyfikenhet och uthållighet. Jag måste komma tillbaka till saker som ger mig energi.

Återkommer nästa vecka med hur det har gått.

Så vad ger dig energi?

Publicerat

Min styrkeresa

Hej på dig,

 

Nu var det länge sedan jag skrev något här, då jag har fokuserat på att överleva min kurs i makroekonomi. Den är nu tentad och jag är (förhoppningsvis) tillbaka på banan igen.  Det blev visst lite mycket ett tag.

Hur som så tänker jag i detta inlägg fortsätta på temat psykologiska styrkor. Jag ser att min titel kan tolkas på många olika sätt, men psykologiska styrkor kommer vara fokus.

När jag först kom i kontakt med psykologiska styrkor, snäste jag bort det och tyckte att jag inte orkade lära mig det där… För att bli “tvingad” igenom ett ganska omfattande arbete om psykologiska styrkor och vilken forskning som stödde de 24 olika VIA styrkorna (se taggen psykologiska styrkor eller besök youtube).  Inte helt i linje med mina intressen där och då. Mutter och morr…

Men sen hände det något som fick mig att ändra inställning till detta fenomen och faktiskt vilja jobba med det. Jag insåg att psykologiska styrkor är kärnan i så mycket vad gäller att må bra och ser vi till idrotten så är det där vi fokuserar hela tiden. Så varför inte i vardagliga livet?

2012 gjorde jag mitt första VIA test som en del av en coachkurs på HiS. Nedan ser du mina fem främst styrkor då.

Som du ser är resultatet på engelska då det på den tiden inte fanns på svenska och det var vid denna tidpunkt också 240 frågor. För detta blogginlägg var jag självklart tvungen att göra om testet, fortfarande på engelska, men du kan själv välja språk och göra det på svenska.  Så per idag ser mina styrkor ut så här.  Nyfikenhet har landat upp på punkt ett och hopp har försvunnit från listan.

Viktigt att tänka på när vi jobbar med styrkor är att de är föränderliga. Du använder dina styrkor olika mycket under olika perioder, vilket kommer synas på ett test.

Tillbaka till min resa där den startade. Jag fick genomgå styrkecoachning och genomföra det samma på både kurskamrater och utomstående klienter. Vilket var jättespännande! att få se sig själv genom linsen av mitt styrketest gav verkligen igenkänning. Jag är en optimistisk person och det syntes, både på hur jag har använt den och använder den idag. Jag älskar också att lära mig nya saker och funderar ofta på hur saker hänger ihop eller fungerar. Så styrkorna passa mig verkligen som handen i handsken. Sen vet jag att vissa blir förvånade när de ser sina resultat, men för mig var det naturligt och verkligen precis exakt som mig.

Efter att jag fått ta reda på mina styrkor, fick jag också prova att använda en av mina styrkor på ett nytt sätt. Så här idag kommer jag faktiskt inte ihåg riktigt vad det var eller hur det var. Mitt mest framträdande minne var faktiskt när jag coachade min klient och vi grottade ner oss i hennes styrkor. Så himla fascinerande. Men det är inte min resa, det är hennes.

Jag började hur som förstå värdet med att hitta och uppmuntra andras styrkor. Barnen blev fler och växte upp. Varvid jag försöker (eftersom jag fortfarande jobbar med detta i mitt föräldraskap) implementera detta tänk i både mitt förhållande, men också gentemot mina barn. Hur gör man det då? Jo man tittar på vad de gör när det lyser i ögonen på dem. Du vet, när de bara är helt uppfyllda av situationen och bara “flyger fram” genom sin uppgift. Min dotter har styrkan social intelligens, vilket märks väldigt tydligt då hon lätt blir omtyckt av de flesta. Medan min stora son har humor som styrka, på gott och ont då han gärna använder den i fel situationer.  Även min sambo har självklart styrkor, som jag då uppmuntrade användning av.

Men mitt liv har förändrats, jag har inte längre den kraften som krävs för att styra och planera minsta lilla. Jag uppmuntrar självklart det barnen gör och om de är uttråkade så tänker jag ut saker som de tycker om att göra. Allt för att uppmuntra deras styrkor. Men personligen hade jag verkligen velat jobba ännu mer med detta inom familjen.

Så vad tycker medlemmarna i din familj om att göra, och hur kan du uppmuntra dessa att göra det som är kul. Eller integrera något roligt i alla måsten.

Som ett resultat av detta så kommer jag om en vecka uppdatera er på hur det har gått med användning av en ny styrka. Jag har väldigt bra koll på mina styrkor och kommer därför att välja från mina nedersta styrkor. Då det visat sig att dessa ger mest effekt att använda om man kan sina toppstyrkor. (Kom ihåg att du har alla styrkor i mer eller mindre utsträckning, så det finns inga svagheter i detta läge).  Mina nedersta styrkor är entusiasm, uthållighet, humor och tapperhet (mod). Alla dessa jobbar jag aktivt med idag. Men tänker ändå att jag väljer en av dessa.

Jag väljer entusiasm, då det är den jag tror att jag kommer få ut mest av att använda.

Jag kommer under den kommande veckan använda min styrka entusiasm, tisdagen den 14:e april 2020. Jag ska använda entusiasm som styrka och gå in med inställningen att ha energi. Helt enkelt se på entusiasm med hela mitt liv.

Efter det så kommer jag berätta hur det gick och hur det kändes. Så vi hörs nästa vecka.

VIA-testet hittar du på viame.org.

Hör av dig med frågor eller funderingar. Du kan också boka ett 30 minuters samtal om dina styrkor med mig om du känner att det är till hjälp ( de första 30 minuterna är utan kostnad).

Ha en fin dag 🙂

Publicerat

Vobba hemma med tre barn???

Det här inlägget skrivs i corona-tider. En tid av stor omställning, osäkerhet och i många fall paralys. Det är många som påverkas både direkt och indirekt av detta virus. Eller som en vän till mig sa ” I hate that virus”. Må så vara. Själv är jag inget större fan av det här med coronas lamslagning av samhället. Framförallt med tanke på att jag är förkyld och därmed satt indirekt i karantän. Fördelen med det är att både jag, sambon och alla tre barnen är förkylda och därför kan parera på ett smidigt sätt. I detta inlägg tänkte jag berätta lite om hur vi gör för att få ihop pusslet, men också lite tankar på det här med att jobba hemma och få något gjort.

Vi är, som du nog fått med dig,  en familj på fem personer. För en vecka sedan (sett från publiserandets datum) hade folkhälsomyndigheten ännu inte begränsat rörelsen för oss som “bara” är förkylda. Vilket de gjorde på onsdags eftermiddagen. Då var det helt ok, jag tog min förkylning och genomförde mina möten precis som planerat. Sen kom beskedet, tacka och ta emot. Jag fick avboka möte på torsdagen och ha digitalt teammöte på fredagen. Helgen gick och förkylningen satt kvar. Måndag och sönerna får vara hemma, den ena mer förkyld än den andre och sen kom tisdagen. Hemma alla fem! Denna dag kommer ytterligare meddelanden om att all undervisning ska ske på distans för högre utbildning. Tacka å ta emot. Tenta blir det men ingen vet hur. Så här sitter jag idag och skriver detta till dig. För jag vet att många med mig kämpar för att inte bli helt paralyserade. Jag kan som förkyld företagare inte ringa och boka säljmöten. Det är liksom en sak jag behöver; för det första ha möjlighet att boka in möten, för det andra bygger dessa möten på att skapa en relation. Videomöten i all ära, men att få fram genuina känslor är det inte världsbäst på. Så här sitter jag i båten med sju ton arbete och tre hemmavarande barn och två vuxna som skulle behöva jobba 75% båda två.

Så här har vi löst det:

För det första har vi delat dagarna. En jobbar förmiddag, den andra eftermiddag. Det går självklart inte ihop sig om både ska jobba 75%. Tricket är att jag som inte har ett team på det sättet får jobba på helgen, vilket ger lite extra timmar. Sambon jobbar som programmerare och jag som coach. Jag har bokat av all coachning som inte är på distans och kämpar med hur jag ska nå ut till nya personer. Så sambon får förtur på sina arbetstimmar under veckan och jag kommer få komplettera mina timmar i helgen. Det ger att vi kan jobba våra timmar samtidigt som vi har barnen hemma.

För det andra har vi ett avskilt rum, eller i detta fall en friggebod, inrett som kontor. Det innebär att man kan sitta och jobba ostört från övriga familjen. Det tror jag personligen är den viktigaste faktorn för att kunna fokusera när man jobbar hemma med övriga familjen: att ha ett enskilt rum.

Några tankar på hur du kan få ditt rum ostört:

  1. Sätt upp en skylt på dörren, där reglerna är att när skylten sitter uppe jobbar jag. När jag är klar kommer jag ut eller tar ner skylten. Då vet alla vilka signaler som gäller och du får jobba ifred under en stund.
  2. Ha ett rum som är “långt” från alla andra. Exempelvis ett garage eller ett uterum.
  3. Du har säkerligen fler intressanta vinklar. Hur kan man göra för att förbli ostörd när familjen är hemma?

För det tredje har vi gjort en veckoplan. Varken jag eller sambon har möten hela dagarna, det innebär att vi på måndagen gick igenom för att se när det var viktiga möten i respektive schema.  På så sätt kunde vi med lätthet styra om så att både kan delta på så många möten det bara går, även om det i vissa fall innebär en del kompromissande.

Att jobba hemma

Att jobba hemma är för mig inga större problem. Jag har sedan många år tillbaka haft hemma som min basplats, som kompletterats med kontor lite här och där. Men här kommer några tankar från när jag satt i början och kämpade med att plugga istället för att städa.

  1. Skapa en arbetsplats. Precis som du går till jobbet varje dag var det viktigt för mig att få en arbetsplats. Det innebar för mig ett skrivbord i en garderob, där jag hade alla mina saker. Självklart kunde jag om jag ville sitta i soffan, men basplatsen var i garderoben. Då får du ett stabilt ankare som är jobb.
  2. Skriv upp alla saker som behöver göras. När man sitter och jobbar är det väldigt lätt att komma på alla saker som man borde gjort först. Istället för att agera på varje liten tanke, skriv ner tanken på en lista och återgå till det du jobbade med. När du sedan jobbat “klart”, kan du ta tag i listan med “saker du borde gjort”. På så sätt skjuter du sakerna på framtiden.
  3. Monotasking är en hjälpsam metod. Det innebär i korthet att man fokuserar på ett begränsat antal saker åt gången. Idag har jag min bullet journal där jag skriver ner allt som behöver göras (vissa projekt får en post it och bara ett namn i listan). När jag sedan planerar markerar jag de saker som är viktigast, eller har deadline först. I mitt fall brukar jag ha tre saker. På det sättet kan du prioritera vad som behöver göras, men också stämma av med övriga teamet om vart de ligger. Ni har säkert en massa innovativa illustrativa lösningar för att få koll på vart alla ligger även när ni jobbar på distans.  Saken är att man gör en sak i taget, resten som kommer upp skriver du upp på din lista.
  4. Ta en paus. Hjärnan orkar inte fokusera hur länge som helst, tyvärr. Genom att jobba i block, kommer du få ut mer av dagen. Ungefär orkar hjärnan 45 minuter för att sedan behöva ställa om och sedan kunna fokusera igen. Hur ser en typisk arbetsdag ut för dig? Hur länge hinner du jobba med ditt innan en kollega kommer och frågar någonting eller en annan tanke tar över? 5 minuter? 15 minuter? När man jobbar hemma finns inte dessa störningar, på gott och ont.
  5. För att kunna fokusera behöver du energi. När jag sitter hemma och jobbar glömmer jag ofta bort rutiner som finns på arbetsplatsen. Du vet kafferasten kl 9 och lunchen kl 12. Det var ett av mina stora problem då… att äta. Jag hade ingen lust att laga mat, än mindre äta. Och fikabröd har vi aldrig hemma, så det måste man också aktivt fixa. Men till slut tar energi slut.
  6. Kroppen behöver också energi i form av återhämtning och vatten. Som jag skrev ovan är vi vana vid rutiner. Men när vi jobbar hemma försvinner rutinerna. Det kan därför vara bra att ställa klockan för en paus, ta det lite lugnt eller gå en promenad. I vanliga fall brukar väl pausen bestå av sociala aktiviter? Är familjen hemma kan det vara bra att äta med dem. Vatten är omdebatterat, men för lite vatten leder till sänkt koncentrationsförmåga och i vissa fall huvudvärk. För mycket vatten är inte heller bra. Tänk på att kaffe och te är vätskedrivande och att du får i dig vatten även via maten du äter.

Mitt största problem med att jobba hemma idag är att ta en paus.

Jag har en att göra lista som jag bockar av och när jag har jobbtid behöver jag använda den. Med använda den så menar jag effektivt! Det “går” inte att ta några raster och jag jobbar på järnet. Gissa vad som händer? Jo, jag kommer till en punkt där jag inte orkar mer. Kroppen behöver helt enkelt en paus. Detta då jag egentligen har alldeles för mycket att göra på mina 75%. Då jag pluggar lite mer än 100 % och har engagemang i föreningar på ca 6 timmar i veckan och uppe på detta jobbar jag med företaget. Så de här dagarna när jag jobbar med barn hemma tvingas jag att ta pauser, gå ut med minsta sonen på en middagspromenad så han får sova ett par timmar. Men också har möjligheten att jobba med lite olika saker medan de stora grejar med annat.  Det är faktiskt så jag får ihop timmarna. Genom att jobba med saker som kräver lite mindre fokus medan barnen grejar med något projekt. Idag jobbar vi med matte genom att mäta, sortera och jobba med former på material som de hittat ute på vår promenad. Det är för mig faktiskt lite mer optimalt då jag orkar längre. Men fokuset får självklart lida.

Hjälp våra medmänniskor i tider av kris

Jag lägger upp detta för att berätta lite om hur jag tänker och hur vi har löst det här med att jobba hemma under corona. Jag hoppas du har fått lite inspiration och tankar för hur man kan göra för att få jobbet gjort under andra omständigheter.

Med detta inlägg vill jag också uppmuntra dig att hjälpa en medmänniska. Det finns många där ute som behöver just dina tips och idéer. Det finns också många där ute som behöver ekonomisk hjälp. Hur kan du hjälpa en småföretagare att överleva när ingen vågar gå utanför dörren?

Jag har sett exempel på fina tankar, där andra handlar för att hjälpa någon som inte ska ha social kontakt. Företag som bidrar med både kompetens och material för att hålla situationen under kontroll. Vad kan du göra? Hur kan du bidra? Vi lever i ett enat samhälle. Vi lever alla av samma resurser. Vi värnar alla om våra nära och kära. Så hjälp till att värna om någon annans när och kär, precis så som de kommer värna om de dina. All kärlek till er alla.

Publicerat

Fotopromenad för måendet

Hej på er,

Idag vill jag dela med mig lite av min story vad gäller fotografering och hur jag använder den för att må bra idag.

När jag gick på gymnasiet så orkade jag inte riktigt med. Jag gick naturvetenskapliga programmet med inriktning natur. Mycket plugg och mycket matte. År 3 sa det stopp, jag orkade inte mera av många olika anledningar. Missade mycket och var hemma orkeslös för det mesta. För att få ordning på detta gjorde vi en lite abrovink med mina studier och jag bytte inriktning till miljö, men för att orka med de praktiska ämnena kompletterades detta också med ett ytterligare år och estetiska kurser. Däribland fotografering. Jag fick läsa foto A och B lite parallellt med varande och hittade en hobby som jag verkligen gillade. Mycket inställningar, slutartider och olika iso-tal. Fotoreportage och massa skojiga saker.  Detta är en av mina favoritbilder från den tiden.

Ganska coolt vad man kan göra med en kamera och i detta fall även lite photoshop.  Foto är helt enkelt en konst som man måste lära sig att bemästra.

Sen fick jag barn, till det första barnet användes kameran ganska flitigt. Allt skulle fotas och det var roligt att hålla på medan hon sov. Jag pluggade, fotade och tog hand om mig själv på ett helt annat sätt än vad jag gör idag. Fotandet var då (och är idag) en avkoppling bort från alla saker jag borde eller måste göra.

Jag fotade allt och inget, vi gick på vagns-promenader och utforskade en ny stad. Då vi flyttade precis i samband med födseln. Vilket ut många aspekter var en bra sak, då vi fick bestämma hur vårat barn skulle uppfostras utan involvering av andras åsikter. Vi var helt själva, utan direkta vänner i början. Anledningen till att vi flyttade var att jag skulle börja plugga. Dottern fick efter ett tag följa med på föreläsningarna, då det inte fungerade så bra med matning av sambon. Sen har tiden gått. Barn två föddes och vi levde ytterligare en gång i flyttkaos. Denna gång för att vi skulle flytta “hem” till familjen igen. Så vi bodde på två ställen under ett halvår och dessutom bara på halva den yta vi haft innan. Fotandet fick hamna på hyllan. Vilket också märks otroligt mycket på mängden bilder som finns på båda sönerna.

Tiden räckte helt enkelt inte till för heltidsstudier, barn och fotande.

Sen nu när vi flyttade i somras fick jag ju en helt fantastisk natur precis utanför dörren och intresset hoppade igång igen. Den yngsta är numera tre och sover fortfarande middag. Så nattningspromenader är oftast fotopromenader. Då ligger lillgossen i vagnen med en kamera och jag puttar på med stora kameran i handen.

Att gå dessa promenader är otroligt välbefinnadehöjande. Och min tillflyktsort. Jag berättar detta idag för att jag inte alls mår bra. Jag har min andra bihåleinflammation på två veckor och vill allra helst bara sova. Därför tvingar jag mig själv ut på denna promenad, för att rensa luftvägarna, få frisk luft och få fota. Det är för mig i det närmaste meditativt att gå i naturen och titta på alla saker. Leta efter fåglar, lyssna på deras fågelsång och ta in alla aspekter av naturen. Naturen är helande och det har man vetat i fler hundra år. Redan de gamla grekerna är ett uttryck som ofta används, men i Sverige stammar det från länge sedan, vilket vi ser i exempelvis de bevarade brunnsmiljöerna. Som användes för helning. Forskningen har nu tagit ett skutt och naturen tittas på allt närmare i exempelvis Japan och deras shinrin yoku, översätts skogsbad. Tekniken handlar helt enkelt om att gå en promenad och insupa naturen och all dess storhet, i form av både ljud och dofter. Vilket då påverkar både stresshormoner och pulsen.

Därför vill jag idag dela med mig av min fotoresa, mitt skogsbad och mina bilder. För att kroppen mår bra av att få lite skogsbad även om man inte mår så bra. Inte för att träna utan för att i långsamt tempo ge kroppen hjälp att återhämta sig och bygga en motståndskraft mot det som har angripit den (bakterier/virus/stress/osv).

Här är bilderna från dagen. Kommer när jag har ork och tid lägga upp fler bilder från mina upptåg. För mig är det ett stort projekt att få upp bilderna på en digital plattform. Många steg och mycket bök. Men en dag, då följaktligen ganska snart då jag berättar att jag ska det. Hoppas dessutom att vi kommer iväg till new castle under påsken. Så ska jag både fota och berätta hur det är att bila till England med tre barn.

Publicerat

familjekickoff 2020

Under oktober månad åkte jag och min sambo iväg bland annat för att diskutera mål för 2020. Vi brukade göra så innan alla barnen och har under åren med små barn mer eller mindre lagt det på is. Men nu när barnen börjar bli stora så är det återigen dags att ta upp den vanan och få upp livet på banan.

För dessa årliga möten och vägvisare är otroligt viktiga i kommunikationen mellan två olika personer.  Det sätter tonen för hela året och ger oss något gemensamt att jobba mot.

När vi började med dessa samtal för över tio år sedan diskuterade vi mål utifrån de 16 områdena som Michael Frisch har satt upp för välbefinnade, eller nöjdhet med livet. När vi började satte vi upp varsitt mål på alla viktiga områden och gemensamma mål där det var möjligt. Även denna gång utgick vi från dessa 16 områden, men för att skapa lite fokus i arbetet så valde vi att endast fokusera på de tre viktigaste områdena.

De 16 områdena, enligt Frisch är: hälsa, självförtroende, mål och värderingar, pengar, jobb, lek/hobby, lärande, kreativitet, hjälpa, kärlek, vänner, barn, släktingar, hem, grannskap och samhälle.

Under det här mötet diskuterade vi både året som gått och vad vi vill ha ut av året som kommer. Eftersom vi inte hade satt några mål för 2019 så kunde vi inte riktigt följa upp dessa. Så vi fick summera året ändå. Och inför 2020 satte vi upp några punkter att fundera på inför 2020.

  • sätta målbeteenden
  • fokusera på inkomster och spar
  • veckoschema för egentid med och utan barn
  • Skapa uttnyttjningsbara ytor i trädgården
  • Göra spontana aktiviteter varje vecka
  • säga ja till barnens förslag

Utöver det så diskuterade vi också hur vi ska få kontroll över ekonomin och vårat nyköpta hus. Dessa två hänger väldigt tätt ihop då renoveringsbudget och månadsbudget är komplicerat att hålla isär när alla utgifter går ut från samma konto.

Så nu är det bara att hänga i och hålla upp året. Fortsätta med söndagsmötena och kämpa för att få livet att kännas bättre vid slutet av året. Det minsta som händer är att vi är enade om vad som är viktigast att prioritera under året.

Hur gör ni för att hitta gemensamma mål?

Publicerat

Min aktieresa

Egentligen började min spar-resa för många år sedan, men det är bara de senaste åren som jag har hållit på aktivt med sparande. I detta inlägg tänkte jag berätta lite om min resa, både tanke och handling.

När jag fyllde 18 fick jag en bunt med pengar som mamma sparat åt mig. Eftersom jag visste att jag skulle komma att köpa upp pengarna om jag inte låste dessa, så gick jag till banken. På den tiden fick banktjänstemännen fortfarande ge råd, och damen på andra sidan disken visade mig en ny fond som skulle låsa mina pengar i fem år, med garanterad ränta. Det låter ju fint, eller hur? Självklart gick jag på denna säljande beskrivning och vi satte in mina pengar i denna fond. MEN… så enkelt var det ju självklart inte. Ett och ett halvt år senare hörde banken av sig och meddelar att de måste lägga ner fonden, då den inte nått den utveckling de väntat sig. Jag fick sålunda tillbaka mina pengar. Eller inte, jag fick tillbaka de pengar som fanns kvar. Så av 10 000 kr som jag satte in fick jag bara kvar ca 8500. Bankens oförmåga att hantera investeringar hade kostat mig 1500. Resten av pengarna försvann fort därefter på konsumtion. Rent krasst kan man säga att mitt det kostade mig 10 000 att lyssna på banken. Även om jag självklart var ansvarig för min egen konsumtion.

 

Så här med egna barn så har jag tagit med mig delar av denna lärdom vidare. För jag hade en “dålig” relation till pengar, levde på 3500 kr i månaden i eget boende och befann mig i ett stadie av konsumtion gör dig lycklig. Ser man tillbaka på min relation till pengar så hade jag inte fått lära mig värdet av pengar, eller hur pengar fungerar. Någon som jag idag anser borde vara en stor del i skolans undervisning – för syftet med skolan är väl att alla ska få samma möjligheter att bli framgångsrika i sina liv? Eller är syftet fortfarande att alla barn ska bli bra arbetare? Om du som förälder läser detta; fundera på hur din relation till pengar ser ut. Vilken relation vill du att dina barn ska ha till sparande och pengar när de fyller 18? Det du kan om pengar kan du lära de små, enligt mig så tidigt som möjligt.

Men tillbaka till min sparresa. Eftersom jag blev lite lurad så tappade jag förtroendet för banken och deras penga-förädlingssystem. Brände det mesta och funderade inte mycket mer på det. Men kom ändå i kontakt med ett nätverksmarknadsföringsföretag, snabba pengar utlovades till den som jobbade för det. Jag lyckades aldrig, då det fortfarande känns som att kränga saker som människor egentligen inte vill ha. Jag hade helt enkelt inte vad som krävdes där och då för att bli en självdrivande försäljare. Men i och med detta kom jag också i kontakt med ett utbildningsföretag och fick göra en drömlista. Har du 100 drömmar? Inte jag, jag kom aldrig längre än till 50 ungefär. Den här listan har jag ännu kvar, men när man vänder och vrider på saker och ting så har jag ändå bara två mål som verkligen är viktiga. Att få leva ett friskt och tillfredställande liv och att barnen växer upp och blir sina bästa jag. Sen har jag självklart flera mål, men det är snarast saker jag strävar efter, än saker som är verkligen viktiga. Mer om mål i ett annat inlägg, nu åter tillbaka till sparmål.

Med min mållista kom också en tanke om att bli ekonomiskt oberoende, vad nu det är. I ganska många år gick jag och funderade på ekonomiskt oberoende och vad det innebär för mig. För rent krasst behöver var och en fundera på vad som krävs för just sitt eget liv. Ekonomiskt oberoende är man hursom när man har mer inkomster än utgifter varje månad, som är oberoende av vad du gör om dagarna. Så hur mycket utgifter har du varje månad? Och hur mycket pengar behövs för att du ska gå runt? Dessa två summor är inte nödvändigtvis samma. Vi har idag utgifter på ungefär 25 000 kronor i månaden, en familj på fem personer. Så en inkomst på ca 30 000 kronor som kommer någon annanstans ifrån än förvärvsarbete skulle gör mig ekonomiskt oberoende. Aktier fanns i detta läge inte i mina tankar, bara att bli ekonomiskt oberoende och kunna spara ihop till vad som behövs.

Jag gjorde då en liten uträkning och kom fram till att om man sparar ihop 2 miljoner så kan man leva på avkastningen. Då krävs det att sparar 40 000 kronor i månaden under lite mer än fyra år. Då är inte ränta på ränta effekten inräknad. Räkna själv i någon kalkylator som finns på nätet och se hur du kan spara. I detta läge hade jag fortfarande bara tänkt på att kunna spara. Men jag brukar säga att allt börjar med en tanke. Och ju mer man tänker på en sak, desto lättare är det att faktiskt göra det.

Jag började plugga och sambon började jobba. Vi gjorde en budget och under flera år sparade vi 10 000 kronor varje månad. Det var egentligen den faktiska starten på mitt sparande. Efter det så har inkomster gått upp och ner och företaget har fått låna stor del av sparkapitalet som startkapital. Så sparkapitalet urholkades. Men med detta kom också mycket tankar, insikter och ett rejält arbete med att göra en budget. Budgeten jobbar vi på fortfarande. Varje månad och för närvarande version tre. Det är ju så med saker, man måste jobba med det och revidera så det passar för den situation man befinner sig i just för stunden. Ingenting kommer gratis och livet förändras oavsett om man vill det eller inte.

Långt senare tog jag min första steg in i aktiernas värld. Som medlem i Unga aktiesparare (en perfekt present till alla barn och barnbarn mellan 13 och 29), gick jag lite utbildningar och på deras träffar för att lära mig så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt.

Min aktieresa började med teknisk analys, för det kan man om man kan vara konsekvent få in en hel del pengar på. Men mestadels var det på grund av min sambo, som då satt med valutahandel och teknisk analys. Så på kvällarna när barnen lagt sig satt vi uppe tillsammans och analyserade grafer. Men detta krävde alldeles för mycket tid och ork för att jag skulle orka hålla på med tre barn, så när sommaren var slut fick jag lägga den delen på is och fokusera på företaget. Med det lade jag också om min aktiestrategi och fokuserade på lite långsiktigare sparande. Långsiktig kursuppgång; dvs stabila bolag som på sikt kommer öka i kurs. Dessa två strategier gick back en del, men med tanke på att jag lekte med totalt 2 000 kronor gjorde det mig inte så mycket. Det är en av sakerna jag gärna skickar med deltagare på mina kurser och workshoppar: börja med ett litet kapital så kan du leka bäst du vill, och successivt öka kapitalet när du känner dig bekväm med aktier som investeringar. För precis som en bebis behöver lära sig gå, behöver vi lära oss hur aktier fungerar, hitta balansen och en strategi som passar där du är i ditt liv.

Jag har av den anledningen skapat en strategi som passar mig, där pengarna kan ta hand om sig själva större delen av tiden. Ett utdelningskonto. Det finns två sätt som du som sparare kan tjäna pengar på aktier; den första är att du köper billigt och säljer till ett högre värde, mellanskillnaden blir din vinst. Ju längre tid du behåller en aktie desto närmare kommer den komma börssnittet. Dock ska man notera att vissa bolag går upp, andra ner. Man behöver därför ha fler än åtta aktier i sin portfölj. Gärna 10-15. Det andra sättet du kan tjäna pengar på aktier är via utdelning. Utdelning ger bolag när de har “pengar över” i kassan. Då kan de dela ut det som en förmån för aktieägarna. Man kan dock gå back på alla former av investeringar, och även om ett bolag ger utdelning kan kursen rasa och din vinst blir noll.

Jag har fortfarande pengarna kvar på både mitt TA och mitt kursuppgångskonto, men lägger mest pengar på utdelningskontot. Vi lever fortfarande på en inkomst och alla mina inkomster delas mellan mig och min sambo, som spar. Eftersom hans lön betalar våra omkostnader. Samt att företagets inkomster går till den omsättningen.

Som ett komplement till mina aktieinvesteringar har jag också satt in pengar på lendify och spanar efter andra former av investeringar som kan komplettera. Allt för att minska risken med mina pengar.

Detta var lite om min aktieresa och mina nuvarande strategier. Kom också ihåg att jag förändras och det gör också mina investeringsstrategier. Jag ska också lägga till att jag har läst ändlöst med böcker, lyssnat på olika intervjuer, följer massa inspirerande personer på instagram och twitter samt lyssnar på utbildningsvidoes från främst nordnet (nordnet talks) och playdirekt (trading direkt).

Publicerat

Husrenovering del 1 och hållbarhetstankar

För ett par veckor sedan fick jag frågan hur det gick med vårat hus. Jag lovade där och då att jag skulle lägga upp lite status här på bloggen.

I februari köpta vi ett hus. Huset var minst sagt i renoveringsbehov, 150 meter från vattnet ganska central ändå. Sedan dess har det varit en upp och ner resa utan dess like.

Här kommer lite bilder om hur det såg ut när vi köpte. Vy från ytterdörren.


Köket, sett från “hallkorridoren”
Köket sett från tvättstugedörren
Vardagsrummet sett från ytterväggen, med det stora fönstret.
Vardagsrummet sett från “hallkorridoren”Vardagsrummet sett från ett av sovrummen.

Sedan dess har vi rivit ut i princip allt. Innerväggar, tak och hela golvet, inklusive golvåsar. Till slut var det bara betongplatta och ytterväggarna kvar i huset.

Här någonstans fick min sambo problem med en infektion i foten fick antibiotika och blev sängliggandes i närmare två veckor. Sedan frisk en vecka, vilket följdes av sex veckor med feber. Akuten fyra gånger och allmänt ynklig. I det läget var vi inne i början på juni och vi hade nödtvunget tvingats ta in en firma för att fixa så vi i alla fall kunde flytta in i huset inom en snar framtid. Vi blev av med lägenheten sista juli.

Firman säger att de kommer nog hinna till den 1:a augusti, men kommer inte igång förrän mitten på juli. Så där sket sig det. Vi köpte under våren en husvagn som backupp-plan för detta projekt. Vilket vi då flyttade in i. Veckorna gick.

Värmepumpen skulle installeras i slutet på augusti. Då var elen inte färdig (eller ja, den är fortfarande inte färdig nu i mitten på oktober). Så vi fick boka om installationen av värmepumpen.  Här någonstans fick vi tillgång till en “riktig” toalett. Innan hade vi bara haft en portaporti i husvagnen som toalett. Förstår du hur bortskämd du är med att ha rinnande vatten? Under den här resan har jag verkligen fått ett perspektiv på hållbarhet.

Sveriges vatten håller på att ta slut, även om det kanske inte akut ännu. Men vi drar längre och längre vattenledningar för att de stora städerna ska få vatten till en ohållbar konsumtion. Istället för att vi i hela landet lär oss att förstå att vatten är en ändlig produkt. I husvagnen drack vi färskvatten i tio-liters dunk. Det går en dunk om dagen för en familj om fem.  Då räknas inte disk, tvätt eller toa/dusch in. På vår vattenräkning ser vi ungefär hur mycket vi använder och det är avdrag varje gång de läser av. Vi får väl se hur länge det fortsätter eftersom vi ännu bara haft varmvatten en månad. Men än så länge ligger vi under snittuträkningen som kommunen har gjort. På det här resonemanget måste jag ju också ställa frågan: hur mycket vatten måste vi egentligen göra av med? Måste vi duscha varje dag? Är det bättre att duscha två gånger i veckan lite längre, än varje dag jättekort? Självklart måste vi ha dricksvatten, men dricker du två liter vatten om dagen (som du borde)? Dvs det är en liten del av den konsumtion vi har som är relaterat till livsnödvändiga sysslor.  Finns det andra sätt att lösa samma problem på? Kan man bygga en toalett som inte kräver vatten för att spola utan att för den delen ta bort standard? Det finns idag både förbränningstoalett och mulltoaletter som verkar ganska trevliga. Vilka andra lösningar ser vi för att minska vattenförbrukningen? Jag vet inte, men fler frågor än svar det är det med säkerhet.

Det andra med att bo i husvagn har lett till funderingen: hur mycket yta behöver vi egentligen? Vår husvagn är för liten, det ska medges, men den är ungefär 10-15 kvm. I den finns det två sängar, en 120 och en 180 säng. Hur får man plats tre barn och två vuxna på den ytan? Jag vet inte, men det gick. Hade jag fått välja hade vi garanterat köpt en annan vagn, för som sagt den är för liten. Vi bodde nästan två månader i den. Jag undrade en dag varför jag var så trött. Sambon kontrar med: kom inte tröttheten med att vi flyttade ut i husvagnen? Jo, det gjorde den ju. Så en optimal lösning, det är det inte. Men ändå skönt att kunna vara på sin tomt och pyssla utomhus medan byggarna grejar inomhus. Den 18:e september fick vi varmvatten, veckan innan flyttade vi in i huset. Vi bor fortfarande provisoriskt eftersom det bara är halva huset som är färdigt. Men det tar sig.  Helgen 28-29:e september fick vi in det sista elementet och därmed också uppvärmning. Elen är fortfarande inte färdig, han har inte varit här på över en månad. Men nu börjar det reda ut sig.

Är det värt det? Jag vet ärligt talat inte. Men vi har i detta hus betalat hälften av vad grannarna som säljer nu har som utgångspris. Men det har varit en tuff resa på många plan. Många hårda dagar och mycket huvudbry. Nu har vi dessutom börjat inreda så smått, så att vi kan känna oss som hemma. För jag har inte haft ett hem att landa i på snart tre månader. Vi väntar som sagt ännu på att elektrikerna ska bli klar så vi kan fortsätta med vår del, då han låser vårt arbete. Dans på rosor? Nej, men vi hade inte köpt det om vi inte trodde att det skulle bli bra i slutändan.

Här kommer lite stökiga bilder från hur det ser ut idag, med det som är färdigt. Vi har ju inte riktigt fått ordning på all förvaring ännu så saker är både här och där och högt och lågt.


Vardagsrummet sett från det som tidigare var “hallkorridoren”


Köket sett från tvättstugedörren


Fotat med ryggen mot det stora fönstret.

Det kommer att bli bra, när vi väl kan flytta “hem”.

Publicerat

Mina mål 2019

Vad brinner du för? Vad vill du ha ut av ditt liv? Vad behöver du göra för att komma dit?

Dessa frågor ställer jag mig ganska ofta.  Alldeles för ofta skulle jag nog säga. Det är en balansfråga att få företagande och familj att gå ihop. Framförallt om man inte är villig att jobba 60 till 80 timmar varje vecka.

Så för länge sedan satte jag mig ner och funderade på vilka mina värderingar var, hur de påverkade mig och hur jag ska kunna kompromissa med mitt liv. En av dessa värderingar är att jag inte vill att någon annan uppfostrar mina barn (tänk barnomsorg). Ett annat av dessa värderingar är att jag inte vill byta tid mot pengar (tänk pengar som jobbar för mig).  Dessa är för mig vägvisare när jag står vid olika vägskäl.

Med detta i tanken så jobbar jag sedan två år tillbaka med en bullet-journal och målsättning. Det innebär i korthet att jag varje vecka skriver min veckas planering, min att göra lista, mina mål, mina projekt och en uppföljningssnutt.

I detta inlägg tänkte jag fördjupa mig mer i hur jag jobbar med målsättning.

För länge sedan satte jag mål som var mätbara, i siffror och helt meningslösa. De fick mig inte motiverad och de fick mig heller inte att komma framåt. Hela tiden körde jag fast, kände mig nedslagen och värdelös. Jag förstod inte vad som var fel och jag kände att jag inte visste hur jag skulle komma framåt. Allt blev helt enkelt meningslöst, jag visste inte vad jag gjorde och varför.

Sen fick jag hjälp av en person som bröt ner mina drömmar och mål i mindre bitar.  De mål jag hade satt upp var främst pengar och storlek. Du vet sådant som “stora bolag” mäter. Men inte jag, jag drivs inte av pengar, eller storlek. Det är en dröm och ett mål, men inte mina drivkrafter. Mina drivkrafter är att hjälpa andra, att se andra växa och ge av mig själv till världen. Vilket då självklart ska vara mina mål. Så jag fick byta ut mina gamla mål. Dessutom så fick jag byta fokus ännu mer. Uppnå-mål fungerar inte på mig, jag behöver process mål.  Så jag fick bryta ner det ännu en gång, till saker som jag kan göra. Mina mål för 2019 blev i slutet så här:

träna 3 ggr per vecka
Sälja före skapa
använda styrkor i sälj – ha kul
Minska sopförbrukningen (från 7 påsar till 4)
Spara 100 kkr till utdelningskontot (som sedan fick revideras till 70kkr då vi delar lika på alla sparpengar)
Planera in vila och återhämtning
Prioritera vänner och familj
utveckla ads och linkedin
göra nya/läskiga saker varje månad

Vart och ett av dessa mål har också en liten handlingsplan, men den skriver jag inte varje vecka.

Träna tre gånger i veckan
Handlar mycket om att faktiskt fokusera på att göra stärkande övningar. Det innefattar att dansa på tåg-peronger och att göra tåhävningar i väntan på bussen. Eller ja kankse mer att ta tillfällen i akt att göra små bålstärkande och pulsökande övningar i vardagen.

Sälja före skapa
Jag har under min tid som egen företagare skapat otroligt mycket. Saker som du som kund aldrig fått se, för att de är skapade och aldrig använda. Min tanke med denna punkt är just att hitta projekt innan jag skapar fler kurser eller workshops. Lotten har i de flesta fall hamnat på aktieworkshops och kurser. Jättekul och intressant. Men vad vill du ha mer av? Jag skapar gärna.

Använda styrkor i sälj – ha kul
I mångt och mycket vill jag inte sälja alls, och det är just det den här punkten handlar om. Att hitta sätt att skapa kontakt med dig, och andra där ute samtidigt som jag har kul. Den här bloggen är ett steg i den riktningen. Jag delar med mig av mina tankar och idéer för att jag tycker det är kul att hjälpa dig hitta strukturer.

Minska sopförbrukningen från 7 till 4
Jag är på många sätt en hållbarhetsfantast. Inte bara klimat, utan även minimalism, odlingar och andra hållbarhetstankar. Att minska min sopförbrukning är ett steg utanför det jag redan gör för att minska mina förpackningsmaterial. Jag har tänkt att nå detta mål genom två faktorer, dels att få min son att sluta med blöjor, dels genom att undvika onödiga förpackningsmaterial. Moroten i detta mål försvann dock när vi flyttade och inte längre kan påverka vår sopkostnad oavsett hur mycket vi slänger. Där kom alltså även den ekonomiska hållbarheten in i detta mål.

Spara 100 kkr till utdelningskontot (som sedan fick revideras till 70kkr då vi delar lika på alla sparpengar)
För många år sedan bestämde jag mig för att bli ekonomiskt oberoende. Det för mig innebär att få in tillräckligt mycket pengar varje månad för att kunna leva utan att behöva jobba. För fem år sedan började jag investera aktivt på börsen. Jag gjorde misstag och lärde mig en hel del om hur aktievärlden fungerar. Jag lärde mig också en hel del om mig själv. Och jag blev för varje dag mer och mer beslutsam att inte spendera pengar i onödan. Idag har jag kommit till den punkten då det gör ont att behöva ta ut mina sparpengar.  Så 100 kkr är min nästa milstolpe. Och en fin ränta-på-ränta start.

Planera in vila och återhämtning
Någon som någon gång hört talas om balans i livet. Vad är en balans? Vem vet, men för mig handlar detta mål om att planera in en stund där jag kan få tanka energi. Genom att läsa, träffa andra eller hålla kurser. Det ger mig energi och mina jobbveckor är fantastiska ur den aspekten, de ger mig en känsla av energi.

Prioritera vänner och familj
Den här punkten är viktig för mig då jag dels vill ge mina barn tillräckligt med tid. Dels för att jag vill att mina barn ska ha en stark relation med sina mor- och far-föräldrar. Men också att ta in vänner i vardagen, det sociala nätverket är otroligt viktigt för vår hälsa. Så att prioritera situationer där jag mår bra med människor som ger mig energi är viktigt.

Utveckla ads och linkedin
Som jag skrev i en punkt ovanför så är sälj en stor törn i min sida. Genom att här fokusera på att skapa ett intryck istället för att sälja var tanken att ändra mitt mönster och mina tankar. Det handlar mycket om att lära och utvecklas, men också investera tiden i något som gör skillnad.

Göra nya/läskiga saker varje månad
Jag är en person (som många andra) som trivs i min komfortzon. Detta mål hjälper mig att utmana mig själv. Det kan vara små eller stora saker, men just att fokusera på att göra saker jag känner obehag inför och känna kicken efter. Det är målet med detta mål.

 

Som du ser är det inga direkt mätbara mål. Det är mer beteenden för framsteg på min utvecklingsresa. Sen har jag månadsavstämning med “hårda mål” och kvarttalsavstämningar med fokusavstämningar.

Mer om hur jag jobbar för att komma framåt kommer i fler inlägg längs vägen.

Vilka beteenden behöver du fokusera på för att komma till ditt mål?