Etikett: hjärnan

Det gör jag. Jag ska i detta inlägg beskriva vem jag är och hur jag tänker kring detta med att se ner på sig själv.

Vår självbild är byggd av de erfarenheter och de strategier vi har använt för att hantera motgångar under våra liv. I mitt fall har livet varit kantat av utanförskap och mobbning. Jag kunde möta människor som visste vem jag var utan att någonsin ha sett dessa. Jag har haft en brokig hemmiljö med minimal social support och en kylig miljö. Jag har utöver detta dock alltid haft någon utanför att prata med, att bolla tankar med och haft en stor tro på något extra. Jag skulle inte säga att jag tror på gud även om bibeln i perioder har varit en vägvisare. Min tro består mer av en tro på någonting större. Något som håller oss samman, typ energier. Jag har inte läst in mig grundligt på det här med kvantmekanik, men jag tror på det jag har hört. Vi är alla laddningar och de laddningar vi sänder ut tillsammans med spegelneuroner utgör en stor grund i att vara. Min tro innefattar också respekt för det system som vi bor i. Vissa kallar det naturen, andra universum, ytterligare några kallar det andra saker. Men en sak är säker, allt hänger ihop. Om man tar detta och lägger ihop med principen om energi som säger att energi inte kan förstöras eller förbrukas, den kan bara ändra form. Då har vi en grundtanke i min tro. Att ju fler människor vi blir desto mindre av något annat måste det bli. Men också ner till mini-atomen, vi behöver ett visst antal atomer och dessa kommer byta form.

Så vad har min tro med självbild att göra? Jo, massor. Självbilden påverkas av allt detta. Vi dras till människor som synkar med vår egen energi. Vi blir smittade av andra framgång, och känslor. Visste du att du är medelvärdet av de fem personer du tillbringar mest tid med. Så vad föder du dig själv? Musik, personer och poddar, videos. Allt detta föder din hjärna och din självbild. Min egen självbild har jag jobbat med under en väldigt lång tid. För jag ser ner på mig själv, jag minimerar mina framgångar och avblåser all form av beröm och uppmuntran. Jag kväver mig själv och låter inte mig själv få vara mig. Lyssnar för mycket på andra som tycker ditt och datt. Vilka kläder ska man ha på sig? De du trivs i, men också de som får dig att känna dig som du vill vara.

Det är nämligen så att vår hjärna inte är så smart när allt kommer omkring. Vi kan lura den att tro saker. Som att du är glad om du sätter en penna i munnen. Eftersom den aktiverar samma muskler som när du ler skickar den signaler till hjärnan att du mår bra. Det samma gäller våra kläder, klär du dig för att känna sig framgångsrik? Då kommer du känna dig framgångsrik och på så sätt också lura hjärnan som söker situationer där du blir framgångsrik. Men det samma gäller motsatsen. Du kan alltså även lura hjärnan att du inte är värd saker, eller att du inte är bra. Så var försiktig med vad du intalar dig själv, det påverkar vem du blir. För vi kan förändras, och gör det hela tiden. Efter åtta år i mammakläder börjar jag så sakteliga ta tillbaka en känsla av att vara snygg. För det har inte betytt någonting i min mamma bubbla. Samtidigt har jag minimerat vem jag är och reducerat ner det till ”mamma”. Men vi är alltid mer. Här kommer också tanken om att se ner på sig själv in. För hur kan man bli något man inte känner sig som?

Under åren som egenföretagare har jag gjort många snedsteg, försök och ihärdigt kommit framåt långsamt. Men min självbild har också hållit mig tillbaka då jag inte vågar skryta med det jag faktiskt kan. Idag är jag 30 år, har tre barn, ett företag, har suttit i styrelser i 15 år, varit idrottsledare i 15 år, coachat åtskilliga personer både betalt och obetalt, har över 300 högskolepoäng med en magister i kognitiv neurovetenskap, jag har skrivit två opublicerade böcker. Ja ni kan ju tänka själva. Allt detta är ju värdelösa meriter som inte är värda att nämna. Eller??? Jag börjar så sakteliga inse att allt detta faktiskt har gjort mig till den jag är och är en viktig del av min självbild. För om jag inte kan erkänna att jag har gjort alla dessa saker så saknas de ju från min självbild och kommer därför eller inte användas för att komma framåt. Därför är din självbild så otroligt viktig, precis som min. Jag är en driven, uthållig och ambitiös person. Jag har investerat mitt liv på ett visst sätt, och jag behöver inse att jag faktiskt är bra för att komma vidare. Du är också bra, när du börjar skriva listan över vad du är och inte är kommer du inse dina egna värden. Vem du faktiskt är ämnad att bli.

Jag är inte där än. Men jag börjar nosa på min självbild, ställa den tillrätta. Pussla ihop allt jag är, med allt jag gjort. Allt för att få en självbild som hjälper mig på min väg framåt. En sanningsenlig bild. För just nu ställer min hjärna till det för mig och försöker förminska vem jag är.

Under mina år som egen företagare har jag jobbat med olika saker. Många olika saker. Men det som säljer är ledarskapsutveckling, både program och coachning. Så här i efterhand kan jag nog säga att jag har en hel del erfarenhet av ledarskap, både eget och andras. Genom idrotten, familjen och mina jobb. Men jag har inte vågat sälja dessa, då min självbild säger att jag inte har vad som krävs.

Hur många känner du som har drivit företag i 9 år, suttit i styrelser i 15 år och som har tre barn, dessutom före en ålder av 30? Jag känner mig ganska unik, när jag skriver det på det sättet. Men vad gör dig unik? Hitta dina hjärnspöken och korrigera din självbild.