fbpx

Etikett: min resa

Publicerat

Några tankar om kommunikation

Under de senaste åren har jag fokuserat väldigt mycket på det här med kommunikation på ett privat plan. Både mot barn och andra personer. Ibland utskälld för att jag gör fel, ibland missförstådd. Så även om jag har hittat något som jag tror på så har jag en bit kvar innan jag känner att jag kan bemästra detta ämne tänkte jag dela med mig om det jag tror på just nu.

Vad är kommunikation

Jag tror att vi alla kan vara överens om att kommunikation är ett väldigt brett ämne. I mina kurser brukar jag alltid börja med att skildra olika nivåer som kommunikation återfinns på. För oss som är coacher så är kroppsspråk och tonläge en väldigt viktig del av vad som sägs och att läsa av dessa nyanser.

Jag har här kommit i kontakt med en övnings om jag tycker väldigt mycket om. Det handlar om att ge motparten uppgiften att först prata om ett negativt ämne, där man kände sig dum eller dålig. Var sedan uppmärksam på nyanser. Hur är hållningen? Tonläget? pratar personen högt eller lågt? Gestikulerar personen? Osv.
Vänd sedan på det och be samma person att prata om någon intressant, positivt eller något annat hjärteämne. Blir det någon skillnad i hållning, tonläge, röstläge osv?

VI säger jättemycket med kroppen och kan både bjuda in och skjuta bort med kommunikation.

Så min definition på kommunikation är allt som förmedlas mellan två eller flera personer.

För vi använder så mycket som vi inte är medvetna om, hela tiden som den andra personen läser in mer eller mindre medvetet. Här kommer nästa tanke i definitionen; den andre personen läser in.
Vi är alla mer eller mindre medvetna om våra inre liv, så hur vi än vänder på det så tolkas den information genom filter av tidigare erfarenheter. Vi har alla tidigare erfarenheter och situationer som vi mer eller mindre effektivt har tagit oss igenom. Tex så är det logiskt om vi undviker situationer där vi tidigare har känt negativa känslor. Eftersom det är förknippat med rädslan att inte bli accepterad av gruppen.

Med det så vill jag i min definition lägga till denna aspekt också.

Så min definition på kommunikation är allt som förmedlas mellan två eller flera personer, och tolkas baserat på tidigare erfarenheter.

Kanske inte den finaste definitionen, men en fungerande för att kunna förmedla mina resterande tankar

Mina reflektioner

För ett par år sedan kom jag till en ganska djup insikt som har påverkat hur jag ser på kommunikation och ansvar. Jag kom fram till att mina känslor är mina och att jag kan styra dem till viss mån. I samma veva så insåg jag också att mina reaktioner på andra människor inte berodde på dem utan på mina inre tankar om situationen. Massa förutfattade meningar om hur världen borde fungera och då tolkar jag också saker efter det. För att inte tala om att vi (jag 🙄) tolkar saker olika beroende på hur vi mår.

Samma mening kan tolkas olika beroende på om jag är ledsen eller om jag är glad. Och har vi då ingen hjälp av röstläge, situation/kontext eller kroppsspråk så tolkar vi det vi läser efter vart vi själva är i sinnet. Det här ledde mig också in på “att be om hjälp”. För om reaktionerna är mina… hur kan jag då förvänta mig att någon ska ta ansvar över dem? Vi är faktiskt (tyvärr) bara ansvariga för oss själva, vilket inkluderar både tankar, reaktioner och tolkningar. Sen kan vi absolut be om hjälp med att hantera våra egna liv, men vi kan aldrig kräva att någon ska se till att jag mår bra, att jag är lycklig eller att göra saker för att jag ska komma mot mitt mål.

Ansvaret är mitt!

Och med det så blir livet kanske inte lättare, även om det blev för mig klarare. För i det här så måste jag öva på att vara tydlig med mina behov och mina känslor. Jag behöver också lära mig att vara svag, transparant och öppen med vem jag är och varför. Sätta ord på mitt inre liv. Sen är det sjukt svårt att sätta ord på sitt inre liv, och vi får hela tiden vara medvetna om att den andre personen tolkar allt du säger efter deras tidigare erfarenheter och vad den tror att du säger.  Dvs den lyssnar faktiskt inte alls på vad du egentligen säger, utan den lyssnar på vad den tror att du menar med det du säger. Världens mest frustrerande sak 😂.

Hursom så gör den insikten saker lättare att hantera. För någonstans så är det mitt ansvar att se till att du förstår, och ditt ansvar att se till att du har förstått.

Detta kräver kommunikation, tydlighet, bekräftande av förståelse och mycket tålamod med att andra inte tänker som dig. För att inte tala om att det ställer krav på dig att faktiskt formulera vad du känner och vill. Att öva på att vara tydlig, och att aldrig ta något förgivet. Det som var igår är inte nödvändigtvis idag, det beror helt på vart både du och mottagaren är mentalt och det kan ändras mellan dagar, timmar och till och med minuter.

Det sista jag vill säga i det här är hur svårt det är att aldrig ha några förväntningar, att gå in med ett nyfiket sinne och att agera med acceptans mot andras reaktioner och inre liv. För du kommer att reagera på din omgivning oavsett hur mycket du vet och hur mycket du övar. Tricket är att så snabbt som möjligt se det och förstå att deras reaktioner har noll med dig att göra.

Jag hoppas att dessa tankar på ett eller annat sätt kommer påverka dig i ditt liv. Ge dig ett annat sätt att se på livet och öppna upp för att agera annorlunda.

Du är DITT ansvar. DEM är DERAS ansvar.

Publicerat

Liv1

Hej och god dag 😊

Jag har varit tämligen frånvarande ett tag, det innebär inte att jag tycker mindre om er för det. Det innebär bara att jag har varit tvungen att prioritera. Vi har alla tillfällen då vi har lite mindre energi, eller lite mer att göra. Vi dessa tillfällen får vi gör val, kapa saker vi egentligen vill göra för att hinna med saker som är viktigare för oss själva. Det innebär också att vi i stunder av livet behöver prioritera ner de vi älskar som mest. Och just bloggen, och flertalet andra relationer har jag fått prioritera ner under en period nu.

Det kanske inte har varit det mest givande som jag har sparat, men jag har sparat det jag har behövt göra. För att det är åtaganden gentemot andra personer och organisationer. Hur väl man än räknar är det inte alltid så lätt att parera för saker man inte vet om. Detta får sina konsekvenser och för mycket schemalagt arbete innebär för lite obokad tid att faktiskt hinna med andra saker på. Vilket i kombination med flera andra faktorer orsakade att jag till stor del sov bort nästan tre veckor.

Så upp igen, börja om och ta tillbaka saker som skapar harmoni i livet. Däribland träning, tystnad och i just detta en digital detox. Det handlar inte om att falla, det handlar om att efter varje fall resa sig upp och fundera på vad jag har lärt mig inför nästa gång. Plocka upp tankar, funderingar, reflektioner och lärdommar.

Ta fram kartan igen, måla in några grund och ta ut en ny kurs framåt. Sommaren till ära njuter vi av värmen, solen och känslan av att sitta i båten. Njuta av vågorna som kluckor mot utsidan och lugnet på sjön.

Dags att ladda om.

Dags att tanka energi.

Dags att sätta mig först, igen.

Tack för att du finns 🤗💖

Publicerat

Året 2020 i sin helhet, med tankar för 2021

Hej min vän,

2020 har varit ett annorlunda år för de flesta. Mycket fram och tillbaka, hopp och förtvivlan. Många av oss har fått gå igenom nya saker och i många fall tråkiga saker.

För mig har året varit förknippat med en hel del nya tankar, återupptagande av gamla vanor och nya perspektiv. Innan corona-restriktionerna kom hade jag mer eller mindre fått igång min säljplan. Med corona kom isoleringen, sex veckor… Ingen anledning att ringa några säljsamtal när man ändå inte kan genomföra möten. Så lösningsfokus på!

Obotlig optimist som man är finns det lösningar på alla problem, det gäller bara att leta på rätt ställe. Med det kom en publik youtube-kanal, denna blogg tog fart och jag satsade stor del av mitt nätverkande på linkedin. Digitala fikan, samtal med underbara personer och nya vänner. Omskakningarna har avlöst varandra, lösningar har kommit därefter.

Med det vill jag bara säga att hur svart det än må vara, så finns det mening, hopp och en anledning att leta efter personlig utveckling. All styrka till dig som kämpar ❤.

Mina mål 2020

Jag började året med följande mål:

  • Hitta strukturer för att må bra.
  • Hitta fem inspirationskällor
  • Visa vad jag gör – publisera
  • Fokus på säljfabriken
  • Odla mer/köpa mindre
  • Föra timrapporter
  • Sparar 100kkr till utdelningskontot
  • 1 miljon i omsättning eller jobb

Vissa av dessa har jag nått andra inte. I maj började jag åter lyssna på framgångsagor. Personer som jag verkligen ser upp till, har gjort det jag vill göra eller är förebilder på annat sätt. Tänk vad många inspirationskällor det finns där ute om du vågar se förbi deras framgång, uppskatta deras framgång och lyssna på hur de kom dit de är idag. Tid och engagemang är det enda som skiljer dig från deras framgång.

Det andra jag började leva efter har jag kunnat för många år sedan, men kan ha glömt bort 😁. Någon lär ha sagt att du är medelvärdet av de fem personer du tillbringar mest tid med. Vilket självklart kan både dra upp dig och dra ner dig, beroende på vad det är för vänner du har. Så förebilder, personer som ger dig energi och engagemang, är viktiga för dina framgångar.

Med en av mina förebilder kom tanken att jag glömt hur man formulerar mål, för att de ska vara uppnåbara. Så jag fick formulera om och skapa meningar som är formulerade som om jag redan nått dem, i positiva termer och med känslor kopplade. Mitt resultat:

  • Jag har hittat strukturer för att må bra.
  • Jag har fem inspirationskällor som fyller mig med driv och energi
  • Jag är bekväm med att visa vad jag kan och på det sättet inspirera andra.
  • Jag är fullt fokuserad på att få in nya leads och fylla säljfabriken
  • Majoriteten av alla grönsaker vi äter kommer från egen odling
  • Jag har en rutin som gör timrapportering enkelt och kul
  • Jag omsätter 1 miljon i företaget och sparar mig mentalt fri
  • Jag får energi av att följa upp och mäta framsteg
  • Jag är mentalt stark, ekonomiskt självständig och har massor med energi.

I korthet är de bara ändrade lite grann i innebörd, men fyllt de med känslor.

I min bullet journal skriver jag om dessa varje vecka, och nu är det dags att stämma av, sammanfatta och sätta nya mål för det nya året. De överstrukna är det målen som jag nått under året.

  • Jag har hittat strukturer för att må bra.
  • Jag har fem inspirationskällor som fyller mig med driv och energi
  • Jag är bekväm med att visa vad jag kan och på det sättet inspirera andra. 
  • Jag är fullt fokuserad på att få in nya leads och fylla säljfabriken
  • Majoriteten av alla grönsaker vi äter kommer från egen odling
  • Jag har en rutin som gör timrapportering enkelt och kul
  • Jag omsätter 1 miljon i företaget och sparar mig mentalt fri
  • Jag får energi av att följa upp och mäta framsteg
  • Jag är mentalt stark, ekonomiskt självständig och har massor med energi. 

Jag är på god väg att nå mitt må bra mål. För varje dag kommer jag lite närmare, och vissa saker få ta tid. Odlingarna kan ni läsa om i ett tidigare inlägg, de gick inte heller som planerat. Företaget har inte heller burit sig själv, men även där har jag blivit omkullkastad. Men nya tankar, en ny paketering och nya metoder. Spänannde! samt att jag under sommaren och hösten valde att vara timvikarie som har tagit fokus från verksamheten, och gett mig social input då det har varit i en öppen verksamhet.

Jag kan se tillbaka på året med ironi och säga att vem du är bestäms av hur du agerar och behandlar andra och inte vad du har för yrke eller kläder. Haft en belastning på över 200% och ja, återigen valt den tunga vägen till insikt. Balans är ett ord som jag ännu inte lärt mig 🤣. Så jag kör perioder istället. Nu blir det jullov och lågperiod.

Så jag spånar mål för det kommande året.

Jag har inte helt landat i tanken, men jag har sett tillbaka på alla mina energigivande stunder, mitt uppbrutna samarbete och alla underbara människor. Allt detta kommer ligga i fokus. Högt upp på listan står att få må bra även för kommande år, att fördjupa och förfina det jag gjort i år.

Att göra saker för mig, för att jag vill och hitta drivet i ensamheten. Självklart behöver vi andra, inspiration och stöd. Det min vän är din uppgift. Att sprida dina intressen, engagemang och livshistoria. För att inspirera mig och många andra.

Att få hjälpa andra, att få ge och få lyfta andra. Ge mer, men inte av dig, utan genom dig. Ge för att det fyller mig med energi.

Bloggen kommer hänga med mig på min resa genom storytelling-kunskaps förfining. Tillsammans med nätverket både i det verkliga livet och på internet, Linkedin och instagram.

Ett något annorlunda år avslutas, sammanfattas och med det hoppas jag att du hittar något i texten som kommer påverka dig i ditt liv. Som minst vikten av att sätta mål. De är ditt ledljus mot framtiden 🕯.

Med det får jag önska dig en fin stund

Njut av livet och ta hand om dig!

Publicerat

Odlingsåret 2020 – en sammanfattning

Odlingsåret 2020 har varit upp och ner, precis som resten av året. I detta bildfyllda inlägg har jag samlat en del bilder från mina odlingar, mina tankar och  reflektioner. Samt mitt mål för kommande år. För mig är mina odlingar en investering precis som mina aktier, jag investerar tid i både närodlade grönsaker för en hållbar matkonsumption, och för att minska på de ekonomiska utgifterna. Win-win-win är det för mig. Tack för att du följt mig under året!

Under året har jag gett mig på en hel del  av de gamla sorterna. Chili, tomater och en hel del annat

.

Inte allt gick som tänkt, nästan ingenting faktiskt. Orken tog slut och uppbyggnaden av odlingsträdgården blev lite avstannad. Det syns på vissa av bilderna ovan att de är lite ledsna, men skördade bladgrönt gjorde jag en period ändå. Så hela pluggboxen nedan fick vissna och dö, då de aldrig fick något boställe. Till nästa år däremot kommer det att bli annorlunda eftersom det är färdigt nu. Men alldeles för sent.

De grönsaker som gett mest lycka är ändå gurka och tomat. Piccolinon fick vi ett tiotal gurkor ifrån, och tomaterna tog jag ett par kilo från. Inte alls så det kan kallas självförsörjande på något sätt. Ändå tillräckligt för att känna mig under omständigheterna nöjd. Inte har jag fått mer skörd än 2018 i år heller. Så till nästa år kommer jag sätta upp samma mål som 2019, och 2020; att skörda för mer än 1145 kr.  (2019 kom jag upp i ca 500 och i år blev det ungefär samma, eftersom jag skördade flera kilo bönor á 100 kr kilot).

Det här med sparris var ju nytt för i år. Jag skördade fem stycken, sen vågade jag inte ta mer eftersom det var tredje året på den köpta. Ett par andra grödor som är ny för året är majs och vitlök. Majsen trodde jag att jag misslyckats totalt med, men döm av min förvåning när jag hittade fem små minimajskolvar. Självklart stekte vi upp dessa. Så nästa år tänker jag ge mig på dessa igen, men denna gång placera majsen så den låga sorten ljusmässigt hamnar framför den höga. Missade den detaljen kanske, haha 🤣.
Vad gäller vitlöken var de små och ganska få, men ändå så att vi fortfarande har lite kvar. Även lök (vilket vi odlat tidigare) gav lite skörd, men marginellt då jag inte riktigt vet vad som hände, den växte inte helt enkelt. Så vi får se kommande år.

I en av mina pallkragar försökte jag mig på besksallad, dvs cikoria och andra italienska salladssorter. Den nedan är min favorit av dessa. Dels blev den jättestor, dels var den jättegod att blanda med äppelbitar och kanel. Alla dessa sorter försökte jag mig på förra året, men misslyckades helt och hållet. I år växte de iaf upp och gav med sig liten skörd.

Äpplen är en av de saker som vi i år fick gott om, så gott att flertalet personer har varit här och plockat och ändå finns det kvar till både fåglar och rådjur.
En av grannarna kom förbi och plockade, för att ett par timmar senare komma tillbaka med en påse äppelmos. Den bästa byteshandeln om jag får säga det. Vi har fem olika äppelträd och tre av dessa gav frukt i år.

I övrigt ger jag mig nu på odlingsåret 2021, frösådd av chili och låga tomater kommer ske inom en snar framtid och även piccolinon kommer få sås tidigt i år. Så hoppas jag kunna skörda redan i mars, av just de sorterna.

Jag har ännu inte kommit igång med mina hydroodlingar, mestadels för att orken inte räckt till under de senaste veckorna, då jag jobbat lite väl mycket. Jag får luta mig mot mina storslagna planer att få ihop en aquaponisk anläggning med vårat utdaterade akvarium som jag måste silokona och fixa med. Det ska bli skoj att få igång en provanläggning, om nu bara orken räcker till. Förhoppningsvis kommer tre lediga veckor göra susen och både tanka mig med energi och ge mig lusten att diska en stor glasbytta. Hydron ska jag iaf ta och putta fart på ordentligt så jag får några grönsaker under vintern.

Förra året kommer jag ihåg att jag lyckades leva på nästan bara egenodlad bladgrönt, även om det var i snålaste laget. Sen har jag ju ett par små som också älskar bladgrönt. Så vi får se, hur länge det räcker till oss…

Så, när lusten faller på ska jag så tomat, chili och gurka i jord. Bladgrönt av många sorter i hydron och sätta ihop min aquaponiska anläggning så jag kan så bladgrönt även där.

Sen ser jag fram mot spenatsådd, och våren. Och framförallt att få följa med alla odlarvänner ute i detta avlånga land. Så mycket inspiration och glädje ni ger en sån som mig.

Tack för ett fantastiskt givande 2020 med er alla.
Mina odlingar och annat köksrelaterat delar jag på min instagram @kristinastokigakok , Både foodart, pyssel och odlingsrelaterade tankar.

Publicerat

Tankar om privatekonomi

De senaste veckorna och framförallt i helgen har jag insett saker om det här med konton. Jag är inte som andra, och tänker annorlunda, det är en sak jag har fått veta med tid.

Så vi börjar med vem jag är och fortsätter in i hur jag har lagt upp min/vår ekonomi och konton.

Jag var från början en person som inte riktigt hade förmågan att hålla i pengar. Uppe på det så finns det alltid pengar. Dvs ingen direkt vänskaplig relation. Mer eller mindre var jag som de flesta andra. Pengar är en slit och släng vara som man ska förbruka gärna innan man fått dem.

När jag fyllde 18 fick jag en bunt med pengar som mamma sparat undan. Jag valde (eftersom jag kände mig själv) att låsa dessa pengar i fem år. Till saken hör att fonden de sattes in i togs bort och mina pengar var både mindre i värde och slut (eftersom de inte längre var låsta).

Sen levde vi med en hel del pengar som ja, även de tog slut och toppades upp med en del investeringar, som såldes. Så pengar var någonting som alltid fanns. Det finns alltid pengar till det man vill ha, det är bara en fråga om tankesätt (enligt mig) och därifrån jag kommer så är rikedom en fråga om perspektiv.

Jag har också sedan länge haft en tanke om att bli ekonomiskt oberoende. Vilket är en definition jag kommer ta i ett annat inlägg, detta handlade om mina konton och hur de kom till. Hursom, så ledde den tanken mig in på aktiemarknaden, och med den resan så började också en mental förändring. Min relation till pengar förändrades och det gör idag ont att ta ut pengar från mitt sparkonto.

Så jag har gått från att tycka pengar är slit och släng, till att verkligen ta hand om dem som om de vore mina vänner (bildigt talat ?). Att förstå värdet och att vilja skapa en långsiktig relation med mina pengar.

Så då kommer vi till alla mina konton. Det hela började med ett ISK för lek, för att sedan fortsätta med ett annat konto för långsiktiga investeringar. Detta är pengar som är “nära” mig. De är lätta att sälja eftersom syftet är just köp och sälj. Så jag öppnade ett nytt konto i en annan bank där jag satte in pengar som jag absolut inte fick röra. Så för att skilja på lekpengar och seriösa pengar vart det två olika nivåer på konton. På det seriösa kontot hamnade sedan hyran för det rum vi hyrde ut. Det var egentligen där det började. För när jag sedan skulle skriva på anställningskontrakt blev det mitt lönekonto, och nu är det där all lön hamnar in. Hos en nätmäklare.

Fördelarna med detta är att:

  • du aktivt måste bestämma hur mycket du ska ta ut
  • pengarna är två dagar bort (så du inte kan spontantköpa)
  • Du från början har sparat hela din lön ?

Så nu har jag dessutom fått min sambo att ha sin nätmäklare som lönekonto, med kommentaren att han inte vill ta ut pengarna. För det vore riktigt nice att ha den sparavsättningen varje månad.

Varför har inte du ditt lönekonto hos en nätmäklare? och varför har de flesta sitt kortkonto som lönekonto?

Jag kan inte riktigt förstå det, men det har ju troligen med mina inbyggda funktioner att göra. Jag har byggt bort de flesta sätt att spontanköpa på, genom att ha pengarna två dagar bort, eller inte på kortet måste jag aktivt föra över pengar när jag ska köpa saker. Jag vet hur mycket jag har och kan parera på ett helt annat sätt än om hela lönen hamnar på kortet. För sanningen är att pengar som sitter på mitt kort – de är slut fortare än de hamnade där.

Sen kommer vi ju till sparande, och det är en helt annat tema. Idag ligger den största delen av mitt sparande låst, så jag inte kan ta ut dessa. Eller ja, tröskeln för att komma åt pengarna är väldigt hög. Eftersom jag vill ha mina pengar kvar.

Så vad kan du ta med dig från mitt sätt att tänka? Vad finns det för för- och nackdelar med olika konton för just dig.

En liten fotnot: Om jag räknat rätt så kan du med 3 miljoner i sparkapital kalla dig ekonomiskt oberoende. Baserat på en avkastning på 8%, som då blir 200 000 före skatt om året. Sen kan du räkna ut hur lång tid det tar att spara dig fri. Varje krona räknas!

Publicerat

HTML-kod, matte och annat jag idag undviker

För länge sedan satt jag med diverse saker som jag då tyckte var roligt. Som att koda hemsidor, vi pratar då tidigt 00-tal.  Under samma period älskade jag matte. Det var ett språk som jag verkligen fann intressant, vilket syntes i mina muntliga prov men inte mina skriftliga. Någonstans här föddes min tro på att jag är usel på skriftliga prov. Vilket sedan följde mig genom större delen av skolgången. I mitt förra inlägg grottar jag ner mig mer på det temat. Temat för detta inlägg är just saker som vi borde sluta med för att vi är bra på de, men de tar energi av oss.

För det var det som hände när jag på gymnasiet mer eller mindre gick in i väggen för att det vart för mycket av de sakerna som jag “tyckte var roligt”, men som tog för mycket av min energi. Så jag valde i samråd med olika personer att läsa in gymnasiet på fyra år och blanda upp mina studier med estetiska inslag.

Där och då fick jag personligen lära mig skillnaden mellan det jag sedan ska kalla styrkor och inlärda beteenden. Jag är ganska bra på det där med både matte och koda hemsidor, men idag undviker jag det då jag inte orkar med. Det tar helt enkelt för mycket av min energi. Det är ett inlärt beteende, något som jag är bra på (relativt sett) och som inte ger energi. På den andra sidan skalan har vi våra styrkor. Det är saker som vi inte nödvändigtvis är bra på (än) men som vi eftersom vi får energi av det lär oss väldigt snabbt. På det sättet blir vi också fort bra på det och vi får en positiv feedback-loop.

När jag jobbar med ledare i coachning är det här en viktig sak att få ledaren att känna skillnad på. (Det gäller förövrigt även mot våra små älskade barn.) För om vi ska leda styrkebaserat är det viktigt att vi låter våra medarbetare använda sina styrkor, dvs det de får energi av, och inte uppmuntra invanda beteenden, eftersom det tar energi och på det sättet dränerar personen.

Vilka beteenden/saker gör du som tar energi, även fast det ger ett gott resultat? Och vilka saker tycker du om att göra och lär dig fort av?

När jag skriver det här sitter jag och programmerar min hemsida. Jag kom till en punkt där jag var tvungen att använda html-kod för att få texten snygg. Kunskapen finns där men inte viljan att använda den. Ibland, och bara ibland!, måste vi göra saker som vi inte får energi av. Medvetenhet är nyckeln.

Publicerat

You´re such a supermum!

Den kommentaren fick jag av en kurskamrat på min magisterutbildning. Jag har aldrig känt mig som någon superförälder, eller som annorlunda än alla andra.

Jag har bara gjort andra val. Om du skulle fråga mig så är det inga val jag skulle uppmuntra att andra gjorde. Det är dock en del av vem jag är och hur jag fungerar.

Vi börjar historien några år tidigare. Närmare bestämt 2011 när jag påbörjade mina studier. Upprop var en vecka födseln av min äldsta. Första månaden var jag hemma från studierna, sedan pluggade jag heltid. Sambon var i början hemma med den lilla medan jag var på föreläsningar, eller så satt hon i sjal och guppade upp och ner under mina föreläsningar. Det här, mina vänner, är vad jag skulle kalla normalt. För varför skulle inte jag kunna plugga heltid med en liten bebis? Ha, svaret på den frågan är utanför min referensram. Klart jag kan! Så det gjorde jag, helt enkelt, bara så där.

Enda kursen som jag upplevde som jobbigt var en experimentskurs där jag var tvungen att lägga in bundna tider, under första trimestern med mitt andra barn. Så hormoner, gravidkänningar, heltids platsbundna studier och en projektgrupp som var allt annat än energigivande. Tre år, och en kurs som jag “inte klarade” av.

Fast det är ju just det. Under en period hade vi en inneboende, från min klass. En dag pratade vi studier och jag var lite upprörd över att aldrig få mer än godkänt på mina tentor. Hon svarade någonting i stil med: Du har ett barn, lagar all mat från grunden, håller huset kliniskt och städat och du förväntar dig att ha tid att lägga på att få VG också???

Jag förstod inte vad hon menade… Efter någon vecka trillade polletten ner. Ja jo, jag kanske faktiskt gjorde en hel del. Jag valde att prioritera bort städningen, för att själv kunna andas lite. Oj, jag har visst glömt att säga att mina sambo i bästa fall under denna period veckopendlade till Norge. Så i praktiken var jag ensamstående, med ett barn och heltidsstudier. Vem skulle inte gå under av den belastningen? Som sagt, jag skulle inte råda andra att göra min resa, även om jag absolut tycker att man ska kunna kräva att ha båda sakerna samtidigt.

Efter tre års heltidsstudier (bitvis 150%) var det dags att lägga fram min c-uppsats. Med två barn, varav en som var mindre än två månader. Eh, det är väl lätt? Så ytterligare en sån där sak som jag bara gör, utan att tänka på begränsningar eller andra saker. Efter det valde jag dessutom att läsa till en magister innan vi återigen flyttade hem till Linköping. Så i det läget hade jag två barn (en på förskolan och en med mig till universitet och en sambo som under veckorna var i Norge). Jag har fått kommentaren: jag blir trött bara av att höra din historia. Det var också under min magister som jag fick kommentaren som har blivit titeln på detta inlägg. Men jag har aldrig känt mig som super. Det har bara varit naturligt.

Vi fortsätter historien och vi flyttar hem till Linköping. Eftersom vi bodde i ett temporärt boende valde vi att jag skulle vara hemma på heltid med barnen, och plugga halvtid. HA! hur dum får man bli? Skämt åsido. Det var jobbigt, den äldsta var i detta läge tre och börjat skapa sig en känsla av att hävda sin självständighet. Den minsta var åtta månader när vi flyttade hem och växte då följaktligen under våren. Så dagarna såg ut ungefär så här:

  • upp och äta frukost
  • Släpa ut alla barn (öppna förskolan mestadels), vi bodde på tredje vången utan hiss, och insatsen till barnvagn, barn och kläder. För att inte tala om all mat (det kommer ett helt eget inlägg om hur det var att bo fyra personer på 30 kvm under ett halvårstid utan ugn).
  • Äta medhavd lunch ute/på öppna förskolan
  • Hitta på något för att barnen inte ska gå i taket på eftermiddagen
  • Kvällsmat och bokläsning/nattning
  • Sedan var det dags för mig sätta mig med mina studier.

Det var så här i efterhand en påfrestande termin, det tänker jag vidhålla. Klarade jag det? Ja, det gjorde jag. Skulle jag rekommendera något att göra samma sak? Nej.

Livet går vidare och vi väntar tredje barnet, här och nu bestämmer vi att sambon minsann får hitta ett jobb i Sverige. För jag kommer inte klara livet med tre barn och en veckopendlande sambo. Det förstod jag redan då. Så sagt och gjort. Flytt till större, nya familjerutiner, nytt barn och vad gör jag då?

Jo, då bestämmer jag att en bebis inte ska få hindra mig denna gång heller. Så jag åker på mina nätverksträffar varje torsdagsmorgon. Sen kommer sambon förbi med barnet när han åkte till jobbet. Så jag fick jobba.  Vid denna punkt gjorde jag mestadels företagsinsatser, men pluggade också lite vid sidan om. Det tredje barnet var sålunda med mig på det som då var mitt kontor från en månads ålder. Mesta delen av dagarna jobbade jag hemifrån, dock.

Så den som säger att det inte går, ja, den har fel. Sen är det ingenting jag skulle rekommendera att man gjorde. Då det har tagit ut sin rätt med åren.

Hösten 2018 kom jag in på en kurs, och eftersom jag alltid pluggat med barn så hör jag av mig till den som är kursansvarig och frågar hur denne ställer sig att ta med lillgossen. “Ingen bra idé då vi kommer jobba mycket med gruppen och barnet kommer ta fokus från resten av gruppen”. Jag accepterade med inre protester och löste problemet. Efter det har jag gjort mig mer och mer självständig, med mer och mer tid “utan barn” i mina aktiviteter. Men det får bli ett annat inlägg.

Det går om du vill, men du ska vara medveten om vad du säger ja respektive nej till när du gör dina val.

För det är så att du genom att säga ja till en sak också säger nej till andra saker du kunde haft istället. Var noga med vad du säger ja till, varför du säger ja och vad det i det långa loppet kommer ge dig. Vissa saker är värt att säga ja till, andra inte. Det är bara du som vet vad som är värt för dig och inte.

Och vet du, du är så mycket klokare än mig och du är en supermum! Det är vi alla. Vi gör så gott vi kan med de förutsättningar och verktyg vi har i stunden. Jag har fått prioritera bort min inre hälsa för att kunna hålla på som jag gjort, jag har också fått prioritera bort diverse saker jag egentligen mår bra av (så som städning och delvis även viss struktur och regler).

All kärlek till dig som förälder! Du är bra som du är och du gör verkligen ett fantastiskt jobb!

Publicerat

Har du någon gång känt dig dålig i någon sällskap?

Det har jag… Jag har en väldigt klar bild av en sådan situation och person. Som när jag bara tänker på hen får mig att känna mig värdelös. Jag har nu flera år senare kommit så långt i min egen process att jag börjar kunna se hen som ett bevis för vem jag är på väg att bli.
För om jag står här i början på min resa och jämför mig med någon som är nästan 40 år före mig. Hur ska jag någonsin kunna hinna med allt det??? Det är ju helt omöjligt, ändå så känner jag mig dålig av att inte ha lyckats lika bra. Det här hände mig ganska ofta.

Så jag var tvungen att bryta ner känslan och byta ut tankarna mot sådana som passar mig bättre. För genom att känna dig underlägsen skapar du negativa känslor, dessa negativa känslor skiftar din hjärnaktivitet och hindrar dig från att se möjligheter. Man ser bara delar och man låser in sig i sina tankar.
Medan vi om vi har positiva känslor öppnar upp hjärnan och ser både möligheter och hela bilden. Vill du läsa mer om den teorin kan du söka på “broaden and build-teorin”. För det är ju så att vi inte kan ha båda positiva och negativa känslor samtidigt.

Så hur gör man för att ändra? Min personliga erfarenhet säger att det är svårt, kräver hårt arbete, reflektion och uthållighet. Och att det helt klart är värt det. Nedan följer en förenklad punktlista som kan hjälpa dig att indentifiera och byta ut gamla tankemönster.

    1. Börja med att bara tänka. Kommer du på någon som fått dig att känna dig dålig? Specificera så mycket du kan. När hände det? Vad hände? Hur kände/tänkte du?
    2. Fortsätt med att specificera vad (exakt) det var hos personen som du kände dig påverkad av. Var det ett beteende, en kommentar, en framgång, en titel, eller något annat?
    3. Vad är det som hindrar dig från att ha just det som du kände dig påverkad av? Är det erfarenhet? Ålder? Pengar? Utbildning? Drömmar? Uthållighet? Nätverk? Annat? I de allra flesta fall är det väldigt lite som skiljer dig från de som har kommit längre än dig. Genom att fundera igenom vad som hindrat dig, kommer du ofta komma fram till saker som du själv inte sett eller förstått tidigare.
    4. Nu kommer vi till att omprogrammera hjärnan och få den att tänka det som vi vill ska hända. De första gångerna kan det vara lite klurigt och du kommer genom att göra denna process många gånger få det lättare, eftersom hjärnan bygger nervkopplingar så att det blir lättare för varje gång.
      Vad skulle du vilja känna när du tänker på den här personen? Det är bara att bestämma vilken positiv känsla som helst: tacksamhet, glädje för den skull, entusiasm, inspiration eller något helt annat. (När jag känner denna värdelöshet så vänder jag på känslan och känner tacksamhet – de har ju banat väg för att jag ska lyckas!).
    5. Nu är det bara att mängdträna – varje gång du känner dig underlägsen eller på annat sätt nedvärderad av andras beteenden – öva! Specificera, var konkret och byt ut känslan till en som ger dig kraft. Låt den positiva känslan gå rakt in i ditt hjärta och fylla dig med kraft, energi, och uthållighet.

Det krävs massor av dig för att ändra dina tankar, invanda mönster och i många fall även djupt rotade värderingar. Allt som du har varit med om upp till idag har påverkat dig, gjort att du ser dig den person du är och gjort så att du tolkar olika saker på olika sätt.

Jag kommer ihåg de många gånger jag har varit på seminarier med högst framstående personer som talat och säger att alla kan. För det är ju så lätt att säga! Pyttsan. Jag har över helger blivit så tömd på energi och varit så ledsen när jag åker hem, eftersom jag själv inte kan, klarar av eller har vad som krävs. Så många gånger har min hjärna nedvärderat mig baserat på andras framgång. Det tar energi och djupt inom mig så har min erfarenheter byggt upp en föreställning om att jag inte kan. Nu många år senare har jag hittat verktyg och metoder för att komma åt mina omedvetna blockeringar. En resa som inte varit någon dans på rosor och det är långt kvar innan jag och mina inre röster kommer spela helt på samma våglängd. En liten bit i taget, och se tillbaka på vart du var för ett år sedan, fem år sedan eller tio år sedan. För så sjukt mycket du har gjort! Se det och njut av din process – den som kallas livet!

Publicerat

Det här med sopor…

Under 2019 hade jag som mål att halvera vår mängd med sopor. Ingångsläget var sju påsar i veckan vilket då skulle bli fyra. För att nå mitt mål satte jag upp en strategi. Att sonen skulle bli blöjfri, att minska på förpackningsmaterial och att tänka strategiskt i inköp var några av de punkterna som stod med.

Innan detta så sorterade vi redan ut allt matavfall, dels i kommunens kompostering, dels i egen kompostering och bokashi. Samt att vi källsorterade alla övriga material, dvs vi var väl medvetna och mängden sopor var bara ytterligare ett steg i processen.

När vi sedan flyttade till  Motala förändrades saker kan man säga. Vi flyttade från att ha ett kärl till att få så kallade  två stycken fyrfackskärl. Omuntert om man skulle frågat mig där och då. Tyckte det var helt onödigt och vart dessutom mer att förvara. Jaja, det var väl kanske ganska bra ändå. Men där och då kände jag inte riktigt det här engagemanget.

Så för några dagar sedan kom jag att prata med en som jobbar med just avfallshanteringen här i stan om just detta. Han berättade då för mig att den totala mängden “hushållsavfall” har minskat sedan man införde fyrfackssystemet. Så jag började fundera lite. Hur kommer det sig att man ser så stor skillnad? Är det enkelheten, kanske? Jag tror det. I och med att man får hela källsorteringsbredden på tomten så slipper man ju åka med det till en återvinningsstation, men blir dessutom mer medveten om de olika delarna. Sen måste jag ju också säga att det med dessa tunnor kom både en lamp/el låda och en “påse” där man direkt kan sortera i. Själva använder vi inte påsen, eftersom vi har ett eget system från IKEA. Det jag tror är att de som tidigare inte sorterat gör det för att det blir enkelt när man får den där påsen. Att man dessutom får sortera ut batterier, lampor och el bidrar ju också till att de i större utsträckning hamnar på rätt ställe och kan materialåtervinnas.

I en plockanalys ett år efter införande såg man att det var 30% mer förpackningar och tidningar (som gick till materialåtervinning), hela 81% av matavfallet (hos villor) hamnade i gröna påsen och endast 0,9% av avfallet var felsorterat (i villa). Detta är en ökning från tidigare system där nästan två tredjedelar var felsorterat. Så jag får baserat på data ändra min åsikt och tycka att fyrfacksystemet är en bra sak, då det möjliggör för de som inte “orkar” sortera att göra det ändå eftersom tröskeln blir lägre.

Min personliga åsikt är ändå att vi måste minska avfall som kommer med hem. För ju mindre sopor som kommer med hem, desto mindre behöver vi slänga i slutändan. Så även om materialåtervinning är ett sätt att lösa effekterna av problemet, tror jag att vi måste lyfta det underliggande problemet till ytan. VI behöver fundera på vilka förpackningar som är nödvändiga och vilka vi använder bara av vana. Jag tror också att vi måste jobba mer med leverantörerna, för att minska förpackningsmaterialet i alla led. För mat är ju en sådan sak som vi måste köpa, men kan vara medvetna. En stor förpackning är inte alltid förknippat med mindre förpackningsmaterial, men i många fall är det så.

För egen del köper vi köttlådor (med opackat kött), vi köper nästan bara storpack och använder hela grönsaken (det får bli ett helt eget inlägg en annan dag). Förutom att minska svinn som kommer med hem är ju mina siffror lite dopade eftersom vi komposterar stor del av maten själva.

Idag slänger vi per vecka: 1 påse hushållsavfall, 1 påse mjukplats, 1 grön påse. Samt att vi har en del förpackningar. Men så här sett utifrån detta inlägg känner jag mig ganska nöjd med de siffrorna i en familj på fem personer och hyfsat mycket matsvinn från tre barn. Kom också ihåg att jag i början på 2019 hade sju(!) påsar med hushållsavfall i veckan. Idag skulle jag likställa det med två, eftersom vi då slängde även mjukplast i hushållssoporna.

Ibland är det bra att se sig själv i backspegeln. Vad gör du för bra saker idag som du inte gjorde för ett år sedan? Ge dig själv en stor klapp på axeln, för du är riktigt bra! Tillsammans gör vi skillnad – vilken skillnad vill du göra?

Publicerat

Hållbarhet – vad är det för mig?

Här om veckan blev jag intaggad i ett inlägg på linkedIn. Temat: hållbarhet och mer specifikt hållbar klädkonsumption. Där och då insåg jag en sak. Hållbarhet är inte någon som jag specifikt valt att jobba med utan något som blivit ett resultat av det liv jag har valt att leva.

Så vad menar jag med det?

Jo, jag har alltid varit intresserad av kretslopp, ekosystem och att leva i ett med naturen. Det har varit en kärna som jag definitivt inte hade så fina ord på då.

Egentligen började allt detta när jag som kaxig sexåring var lite för manlig för min stereotypiska tillhörighet. Jag kan ju säga att tjejer är ganska svåra att umgås med när man själv inte riktigt är som dem. Så jag har hittat genvägar, men generellt inte haft mer än någon enstaka vän, som i sin tur haft vänner. Vilket också lett till att jag i princip alltid varit ensam med folk omkring mig.

I denna process har jag fått med mig tankar om hur världen fungerar, vad jag behövt för att hantera allt det här och på ett sätt gått in i en destruktivitet där jag ovillkorligt hjälpt andra för att slippa tänka på hur jag själv mår. Det var dock inte förrän jag mycket senare började odla egna grönsaker som jag på ett djupare plan fick den andliga förståelsen av det jag lärde mig under resan.

Jag vet inte hur gammal jag var när jag började skapa tilltro i horoskop. VI fick en bibel i skolan som följde mig under flera år med daglig vägledning, och senare fick också nalle puhs dag och tanke bok fylla den funktionen. Jag hade med detta skapat mig en större samhörighet med världen, universum, kalla det vad du vill. Men där och då hade jag sålt min själv till något större än mig själv. Det var också här tankarna om att vi “måste lämna allt bättre än när du började” började ta form. Det har kommit att bli min definition av hållbarhet.

Hållbart är det när vi ger mer tillbaka än vad vi tog från början.

Så för mig handlar hållbarhet väldigt mycket om medvetna val. Att förstå den matematiska ekvationen i plus och minus. Det handlar för mig inte om att vara perfekt, utan att välja utifrån den fakta vi har idag. Hur kan jag ge mer tillbaka än vad jag tar? Sen ska jag medge att jag inte på alla punkter i mitt liv ger mer tillbaka till jorden än vad jag tar. Ett exempel är bilen, hur ska jag kunna ge tillbaka lika mycket som jag tar, av olja, material och arbetstid? Det blir ju en förlustaffär (i matematiska termer) oavsett hur jag ser det. Men det jag kan göra är medvetna val av hur mycket jag ska använda den. Vi är en familj på fem personer och en bil. Jag är den som tycker om pendling så jag får göra det.

Vilket för mig tillbaka till mitt resonemang i början. Jag har inte valt hållbarhet, hållbarhet har valt mig. Jag älskar att åka kollektivt! Så, jag gör det mer än gärna i de fall det går och är lämpligt. Sen finns det vissa begränsningar tyvärr. Mina främsta exempel är när jag och tre barn själva ska åka till sommarstugan/pappa och när jag jobbar kväll. VI börjar med stugan, för att komma till stugan med kollektivtrafik (sen bussen togs bort) får jag åka med pendeln till en station, för att därifrån åka närtrafik (som jag får betala extra för), plus att jag måste ha med mig tre barnstolar. Det är inte särskilt hållbart på andra sätt än för miljön, vilket innebär att vi tyvärr åker bil – det är både billigare och smidigare.

Den andra är när jag jobbar kväll. Om jag åker bil de fyra milen jag har tilljobbet kommer jag hem nästan två timmar tidigare än om jag åker kollektivt. SÅ jag får välja att ta bil och komma hem 21.30 eller åka buss och komma hem 23.30. När man ska upp senast kl sex på morgonen känns det mer hållbart för mig som individ att åka bil även om det är ett avkall på miljön.

Sen måste jag lägga till att jag åker kollektivt så ofta och mycket det går när jag åker själv. Tyvärr är det nästan samma kostnad att åka kollektivt som bil, och dyrare om jag har alla barn med mig. Nu ska jag dessutom betala för två barn plus mig själv och då kostar det ännu mer.

Detta leder mig in på ekonomisk hållbarhet. För mig har det aldrig varit medvetet att vara och jobba med detta ämne, men på grund av begränsad inkomst så har det blivit lite av ett måste. Plus att jag avskyr att handla mer än nödvändigt, så man kan ju tycka att internet borde gett mig en lust att handla? Men, nej! Det finns ändå inte så mycket som jag varken vill ha eller känner för att lägga pengar på. Jag har hela tiden älskat att få kläder av andra, då kan jag ta vad jag vill ha och med det också i lugn och r bestämma vad jag tycker om.

När jag fick i uppgift att skriva en drömlista över vad jag ville ha i mitt liv så kom det upp ett par saker som speglar väldigt mycket av hur jag tänker.

  1. Jag vill ha tid och ork att sy mina egna kläder och göra mina egna smycken.
  2. Jag vill ha en stabil ekonomi och kunna köpa vad jag vill när jag vill för att jag vill.

Med betoning på vill. Bara för att man kan är det inte säkert att man vill. Dessa båda har i allra högsta grad med den ekonomiska hållbarheten att göra. Det tar både tid och energi att göra egna kläder! Vilket ger att det kommer bli få, men bara de jag vill ha. Det andra handlar mycket om att inte behöva väga varje krona. Att kunna köpa det jag villhöver. Så som det ser ut idag lever vi fem personer på en matbudget på 5000 kronor, det är 1000 kronor per person i MÅNADEN! Hur mycket lägger du på mat i månaden? Kan ju säga att vi fick oceaner att pengar till mat när blöjorna försvann. Sen av snålhet så har jag kört med tygblöjor majoriteten av barnen, men ändå valt plast på natt och när vi ska bort. Det här är också tätt kopplat till min fysiska ork, ju mer energi jag hade desto mer tyg användes.

Fundera ett slag på vad du skulle göra annorlunda om du hade mer ork?

På tal om mer ork, så kommer nästa hållbarhetsaspekt in; den sociala hållbarheten. Jag har inte valt att vara socialt hållbar i mig själv. Jag gick i princip in i väggen, när jag var 18! Det var där och då ett måste att må bra i mig själv, att fokusera på att kunna umgås med mig själv på ett djupare plan. Att kunna vara bekväm i tystnaden. Sen kom jag in i mental träning, yoga och sen vidare in i meditationen. Eller ja, egentligen hade jag haft meditationen i flera år vid den punkten i och med min dykning. Men mer fokuserad meditation. Sen hade jag alltid haft skogen, vattnet och naturen som en nära kärlek i mitt liv. Jag minns tillfällen när jag inte ville vara hemma och tog mina cigg och gick ut i skogen och satte mig på en stock. Bara för att få vara.

Så vart hämtar du din ork?

Du behöver den för att kunna göra hållbara val, för de är lite mer obekväma än alla färdiga lösningar. Tar lite mer tid och definitivt mer energi. Jag har inte valt hållbarhet, det har varit ett måste för mig av olika anledningar.

När jag, för 10 år sedan, var där pratade man inte hållbarhet så som vi gör idag. Hållbarhet “fanns inte”. Idag jobbar vi med det på så många olika plan – utan att faktiskt se till problemet (det kommer ett annat inlägg om detta framöver). Vi gör massa små quick-fixes som vi hoppas ska lösa alla problem utan att ens se problemet. Det blir min utmaning till dig! Att svara på frågan: vad är egentligen problemet?

Ett tips, formulera som du vill och ställ dig sedan frågan “varför är detta ett problem” fem gånger. Då kanske du börjar komma nära nog till vad problemet egentligen är

VARFÖR ÄR DETTA ETT PROBLEM?

Nyfiken på mer? följ mig på instagram eller facebook så kommer jag inom kort lägga upp lite tankar om minimalism, compact living och närliggande begrepp genom min boenderesa.