Tankar om privatekonomi

De senaste veckorna och framförallt i helgen har jag insett saker om det här med konton. Jag är inte som andra, och tänker annorlunda, det är en sak jag har fått veta med tid.

Så vi börjar med vem jag är och fortsätter in i hur jag har lagt upp min/vår ekonomi och konton.

Jag var från början en person som inte riktigt hade förmågan att hålla i pengar. Uppe på det så finns det alltid pengar. Dvs ingen direkt vänskaplig relation. Mer eller mindre var jag som de flesta andra. Pengar är en slit och släng vara som man ska förbruka gärna innan man fått dem.

När jag fyllde 18 fick jag en bunt med pengar som mamma sparat undan. Jag valde (eftersom jag kände mig själv) att låsa dessa pengar i fem år. Till saken hör att fonden de sattes in i togs bort och mina pengar var både mindre i värde och slut (eftersom de inte längre var låsta).

Sen levde vi med en hel del pengar som ja, även de tog slut och toppades upp med en del investeringar, som såldes. Så pengar var någonting som alltid fanns. Det finns alltid pengar till det man vill ha, det är bara en fråga om tankesätt (enligt mig) och därifrån jag kommer så är rikedom en fråga om perspektiv.

Jag har också sedan länge haft en tanke om att bli ekonomiskt oberoende. Vilket är en definition jag kommer ta i ett annat inlägg, detta handlade om mina konton och hur de kom till. Hursom, så ledde den tanken mig in på aktiemarknaden, och med den resan så började också en mental förändring. Min relation till pengar förändrades och det gör idag ont att ta ut pengar från mitt sparkonto.

Så jag har gått från att tycka pengar är slit och släng, till att verkligen ta hand om dem som om de vore mina vänner (bildigt talat 😁). Att förstå värdet och att vilja skapa en långsiktig relation med mina pengar.

Så då kommer vi till alla mina konton. Det hela började med ett ISK för lek, för att sedan fortsätta med ett annat konto för långsiktiga investeringar. Detta är pengar som är “nära” mig. De är lätta att sälja eftersom syftet är just köp och sälj. Så jag öppnade ett nytt konto i en annan bank där jag satte in pengar som jag absolut inte fick röra. Så för att skilja på lekpengar och seriösa pengar vart det två olika nivåer på konton. På det seriösa kontot hamnade sedan hyran för det rum vi hyrde ut. Det var egentligen där det började. För när jag sedan skulle skriva på anställningskontrakt blev det mitt lönekonto, och nu är det där all lön hamnar in. Hos en nätmäklare.

Fördelarna med detta är att:

  • du aktivt måste bestämma hur mycket du ska ta ut
  • pengarna är två dagar bort (så du inte kan spontantköpa)
  • Du från början har sparat hela din lön 😍

Så nu har jag dessutom fått min sambo att ha sin nätmäklare som lönekonto, med kommentaren att han inte vill ta ut pengarna. För det vore riktigt nice att ha den sparavsättningen varje månad.

Varför har inte du ditt lönekonto hos en nätmäklare? och varför har de flesta sitt kortkonto som lönekonto?

Jag kan inte riktigt förstå det, men det har ju troligen med mina inbyggda funktioner att göra. Jag har byggt bort de flesta sätt att spontanköpa på, genom att ha pengarna två dagar bort, eller inte på kortet måste jag aktivt föra över pengar när jag ska köpa saker. Jag vet hur mycket jag har och kan parera på ett helt annat sätt än om hela lönen hamnar på kortet. För sanningen är att pengar som sitter på mitt kort – de är slut fortare än de hamnade där.

Sen kommer vi ju till sparande, och det är en helt annat tema. Idag ligger den största delen av mitt sparande låst, så jag inte kan ta ut dessa. Eller ja, tröskeln för att komma åt pengarna är väldigt hög. Eftersom jag vill ha mina pengar kvar.

Så vad kan du ta med dig från mitt sätt att tänka? Vad finns det för för- och nackdelar med olika konton för just dig.

En liten fotnot: Om jag räknat rätt så kan du med 3 miljoner i sparkapital kalla dig ekonomiskt oberoende. Baserat på en avkastning på 8%, som då blir 200 000 före skatt om året. Sen kan du räkna ut hur lång tid det tar att spara dig fri. Varje krona räknas!

Lämna ett svar