You´re such a supermum!

Den kommentaren fick jag av en kurskamrat på min magisterutbildning. Jag har aldrig känt mig som någon superförälder, eller som annorlunda än alla andra.

Jag har bara gjort andra val. Om du skulle fråga mig så är det inga val jag skulle uppmuntra att andra gjorde. Det är dock en del av vem jag är och hur jag fungerar.

Vi börjar historien några år tidigare. Närmare bestämt 2011 när jag påbörjade mina studier. Upprop var en vecka födseln av min äldsta. Första månaden var jag hemma från studierna, sedan pluggade jag heltid. Sambon var i början hemma med den lilla medan jag var på föreläsningar, eller så satt hon i sjal och guppade upp och ner under mina föreläsningar. Det här, mina vänner, är vad jag skulle kalla normalt. För varför skulle inte jag kunna plugga heltid med en liten bebis? Ha, svaret på den frågan är utanför min referensram. Klart jag kan! Så det gjorde jag, helt enkelt, bara så där.

Enda kursen som jag upplevde som jobbigt var en experimentskurs där jag var tvungen att lägga in bundna tider, under första trimestern med mitt andra barn. Så hormoner, gravidkänningar, heltids platsbundna studier och en projektgrupp som var allt annat än energigivande. Tre år, och en kurs som jag “inte klarade” av.

Fast det är ju just det. Under en period hade vi en inneboende, från min klass. En dag pratade vi studier och jag var lite upprörd över att aldrig få mer än godkänt på mina tentor. Hon svarade någonting i stil med: Du har ett barn, lagar all mat från grunden, håller huset kliniskt och städat och du förväntar dig att ha tid att lägga på att få VG också???

Jag förstod inte vad hon menade… Efter någon vecka trillade polletten ner. Ja jo, jag kanske faktiskt gjorde en hel del. Jag valde att prioritera bort städningen, för att själv kunna andas lite. Oj, jag har visst glömt att säga att mina sambo i bästa fall under denna period veckopendlade till Norge. Så i praktiken var jag ensamstående, med ett barn och heltidsstudier. Vem skulle inte gå under av den belastningen? Som sagt, jag skulle inte råda andra att göra min resa, även om jag absolut tycker att man ska kunna kräva att ha båda sakerna samtidigt.

Efter tre års heltidsstudier (bitvis 150%) var det dags att lägga fram min c-uppsats. Med två barn, varav en som var mindre än två månader. Eh, det är väl lätt? Så ytterligare en sån där sak som jag bara gör, utan att tänka på begränsningar eller andra saker. Efter det valde jag dessutom att läsa till en magister innan vi återigen flyttade hem till Linköping. Så i det läget hade jag två barn (en på förskolan och en med mig till universitet och en sambo som under veckorna var i Norge). Jag har fått kommentaren: jag blir trött bara av att höra din historia. Det var också under min magister som jag fick kommentaren som har blivit titeln på detta inlägg. Men jag har aldrig känt mig som super. Det har bara varit naturligt.

Vi fortsätter historien och vi flyttar hem till Linköping. Eftersom vi bodde i ett temporärt boende valde vi att jag skulle vara hemma på heltid med barnen, och plugga halvtid. HA! hur dum får man bli? Skämt åsido. Det var jobbigt, den äldsta var i detta läge tre och börjat skapa sig en känsla av att hävda sin självständighet. Den minsta var åtta månader när vi flyttade hem och växte då följaktligen under våren. Så dagarna såg ut ungefär så här:

  • upp och äta frukost
  • Släpa ut alla barn (öppna förskolan mestadels), vi bodde på tredje vången utan hiss, och insatsen till barnvagn, barn och kläder. För att inte tala om all mat (det kommer ett helt eget inlägg om hur det var att bo fyra personer på 30 kvm under ett halvårstid utan ugn).
  • Äta medhavd lunch ute/på öppna förskolan
  • Hitta på något för att barnen inte ska gå i taket på eftermiddagen
  • Kvällsmat och bokläsning/nattning
  • Sedan var det dags för mig sätta mig med mina studier.

Det var så här i efterhand en påfrestande termin, det tänker jag vidhålla. Klarade jag det? Ja, det gjorde jag. Skulle jag rekommendera något att göra samma sak? Nej.

Livet går vidare och vi väntar tredje barnet, här och nu bestämmer vi att sambon minsann får hitta ett jobb i Sverige. För jag kommer inte klara livet med tre barn och en veckopendlande sambo. Det förstod jag redan då. Så sagt och gjort. Flytt till större, nya familjerutiner, nytt barn och vad gör jag då?

Jo, då bestämmer jag att en bebis inte ska få hindra mig denna gång heller. Så jag åker på mina nätverksträffar varje torsdagsmorgon. Sen kommer sambon förbi med barnet när han åkte till jobbet. Så jag fick jobba.  Vid denna punkt gjorde jag mestadels företagsinsatser, men pluggade också lite vid sidan om. Det tredje barnet var sålunda med mig på det som då var mitt kontor från en månads ålder. Mesta delen av dagarna jobbade jag hemifrån, dock.

Så den som säger att det inte går, ja, den har fel. Sen är det ingenting jag skulle rekommendera att man gjorde. Då det har tagit ut sin rätt med åren.

Hösten 2018 kom jag in på en kurs, och eftersom jag alltid pluggat med barn så hör jag av mig till den som är kursansvarig och frågar hur denne ställer sig att ta med lillgossen. “Ingen bra idé då vi kommer jobba mycket med gruppen och barnet kommer ta fokus från resten av gruppen”. Jag accepterade med inre protester och löste problemet. Efter det har jag gjort mig mer och mer självständig, med mer och mer tid “utan barn” i mina aktiviteter. Men det får bli ett annat inlägg.

Det går om du vill, men du ska vara medveten om vad du säger ja respektive nej till när du gör dina val.

För det är så att du genom att säga ja till en sak också säger nej till andra saker du kunde haft istället. Var noga med vad du säger ja till, varför du säger ja och vad det i det långa loppet kommer ge dig. Vissa saker är värt att säga ja till, andra inte. Det är bara du som vet vad som är värt för dig och inte.

Och vet du, du är så mycket klokare än mig och du är en supermum! Det är vi alla. Vi gör så gott vi kan med de förutsättningar och verktyg vi har i stunden. Jag har fått prioritera bort min inre hälsa för att kunna hålla på som jag gjort, jag har också fått prioritera bort diverse saker jag egentligen mår bra av (så som städning och delvis även viss struktur och regler).

All kärlek till dig som förälder! Du är bra som du är och du gör verkligen ett fantastiskt jobb!

Att ta tillbaka ett liv.

Jag har precis avslutat läsningen av boken “den ädla konsten of not giving a f*uck”. En present från en person som såg att jag behövde den, och visst gjorde jag det. Behövde den alltså.

Inte för att jag inte redan vet det som står i den, utan för att den påminde mig om detta “to know and not to do is not to know” (översatt “att veta men inte göra är inte att veta”). För hur mycket jag än vet att jag behöver ha ett mål större än mig själv, bara börja, eller att det bara är jag som kan skapa min egen lycka, så har jag inte gjort det. Hur mycket kunskap vi än har så är den värdelös om vi inte också agerar på den.

Detta kopplar självklart till titeln: att ta tillbaka ett liv. För hur mycket jag än har vetat dessa saker har jag begränsat mig själv, gett ursäkter till att inte göra det jag borde göra, tillåtit mig själv att låsas in. Visst tre barn senare har jag fått göra mina val. Jag valde att vara en aktiv och närvarande förälder. Men vad har mina barn för nytta av det om jag ändå inte orkar göra något? Om jag hela tiden är trött och omotiverad. Inte orkar göra några utflykter, och behöver sova minst en timme varje dag för att orka med. Så hur mycket jag än lurar mig själv så är det inte ett aktivt och närvarande föräldraskap. Jag hade glömt bort, tappat mig själv. Jag behövde en rejäl omskakning i mitt liv för att ta tag i mig själva. Komma tillbaka till tanken att jag själv skapar min lycka. Att jag behöver centrera mig själv igen. Göra de saker som jag mår bra av. Med barnen försvann allt, varje dag som gick gjorde mig tröttare och mindre och mindre mig.

Det också var en välbehövlig omställning. Barnen har fått mig att fundera, justera och designa min mentala miljö, men också fått mig att tappa andra saker. Vi behöver allt. Både ta hand om oss själva, samtidigt som vi tar hand om barnen. Jag brukar säga att jag behövde tre barn, det var först då jag var tvungen att lära mig be om hjälp. Två barn klarade jag själv, men tre… nej, det vart för mycket.

Varje omställning har fört med sig saker som jag har behövt, tankar som jag behövt tänka igenom, har gjort mig till den jag är. Och nu har turen kommit till att ta tillbaka mitt liv. Du vet det där du hade innan du fick barn och låste in dig helt i familjelivets bubbla. Kan man verkligen inte leva ett liv som en kärnfamilj och samtidigt få ha ett eget liv vid sidan om? Jag tror och hoppas att jag en dag kommer dit utan att behöva dela på kärnfamiljen. Med små steg, att sova borta någon natt här och där, att gå de där kurserna som jag vill för mig, att skriva in mig på ett läger bara för att det skulle ge mig så otroligt mycket. För att inte tala om att omge mig med personer som faktiskt är mina vänner. Vi prioriterar familjen när vi kommer till det läget (med all rätt), men i många fall förlorar vi också våra vänner. Det är inte rätt.

Läste i en bok, tror det var lyckans verktyg, om sociala relationer och att ensamstående faktiskt har ett bättre socialt liv. De behöver helt enkelt det för att orka med livet som ensamstående. Den sociala supporten alltså! Det behöver du också! Du behöver vänner som fyller dig med energi, lyssnar på dig och delar dina stunder (med och utan barn).

Jag har inte kommit dit ännu, men nu är det dags att ta tillbaka mitt liv. Jag behöver min egentid, jag behöver min natur, mitt vatten och min utveckling. För att inte tala om MINA vänner. Att bara sitta och snacka strunt helt utan barn i några timmar.

Med det vill jag också säga att du måste hitta tillbaka in i dig själv. Inte hitta energi utifrån, utan inifrån. Hitta din centra, din kroppsliga balans, din “peace of mind” det är där du har din lycka. Inuti dig själv.

Jag återkommer med min process. Men jag har återigen börjat om. Med dagliga promenader, med min musik, med min mentala bild av mig själv, med mina övningar, med min träning, med min lycka.

To know and not to do is not to know (källa: dynamic living seminare, Skip Ross)

Budget – vad ska det vara bra för och hur gör man?

Budget är någonting man ofta gör i föreningar och företag, men hemma hos privatpersoner är det mer sällsynt. Varför då? Är en fråga man kan ställa sig själv. Ja varför då? Det är troligen för att få har kunskap och motivation till att hålla på med det. I detta inlägg tänker jag berätta lite om budget, och om hur vi jobbar systematiskt med budgeten i vårat liv.

Vi börjar med det enkla:

Vad är en budget?

En budget är i sin enkelhet en uppställning över tänkta inkomster och utgifter. för en period. Personligen har vi ett excel-ark där vi för budget månadsvis. De flesta av oss har ungefär samma poster månad efter månad vilket gör det enkelt att fylla i ganska långt i förväg. Medan andra poster är sådana som kommer en gång i halvåret eller en gång om året. Dessa har vi valt att splitta så att vi sparar undan varje månad. Vilket vi tycker är enklare.

Varför ska man ha en budget?

När vi började med budgeten var det en rolig övning från en kurs i skolan. Men det har utvecklats till så mycket mer än bara ett test under åren. De största fördelarna med en budget är ändå att man:

  • får koll på ungefär vart pengarna tar vägen
  • lättare kan planera in sparkvoter
  • kan planera månadsinköp på ett mycket enklare sätt.

En budget kan se ut ungefär hur som helst. Vi valde excel för att det är lätt att göra formler, uträkningar och sammanställningar över lång tid. Vi har också valt att stämma av varje månad och spara historik. Så kan vi gå tillbaka och se hur mycket som gått ut under ett år i snitt. Här kan du ladda ner en ifyllbar budget-mall.

Nedan ser du inkomstsidan i vår budget. Vi har valt att lägga inkomster överst, följt av en summering och sedan utgifterna, vilka vi kommer till senare. Jag hoppas att jag kan ladda upp budgeten så kan ni ladda ner den och fylla i era siffror.

Vi är två personer i hushållet med en inkomst, så vi sammanfattar bådas sidor för att det är lättare att hålla koll på det sättet. Eftersom det kommer in på olika konton. För att göra vårat budget arbete mycket svårare så har vi satt ett mål med vår budget. Våra utgifter får inte överstiga 25 000 kr, utan barnbidraget. Så alla inkomster över 25 ska sparas. Vissa månader har det varit ganska enkelt, andra helt katastrof. Men det är just det budgetarbetet handlar om, att få en bild över om man når sina mål eller inte. ( eller för att få koll på vart ens pengar tar vägen, egentligen).  Som det ser ut nu så är vi fem personer och snittar på strax över 30 000 kr. Det är enligt min mening för högt, och vi vänder och vrider på utgifterna för att komma ner i roligare siffror. Men hus, renovering och tre barn kräver sina utgifter tyvärr. Bara boendekostnaden har ökat med nästan 2 000 i månaden sedan vi köpte hus.

Vi har valt att ha delad ekonomi, jag vet att inte alla vill ha det. Självklart kan man ha en gemensam budget med delad ekonomi också. Utgifter tenderar ju att delas på ett eller annat sätt. Den största anledningen är att vi i perioder levt på bara en inkomst. Så ock nu, då sambon har en fast lön och företaget får betala när det inte går ihop sig. I övrigt tar jag inte ut pengar ur företaget. Så bilden ovan är något gammal bild över vår ekonomi.

När vi sparade som mest snittade vi på 10 00 kronor i månaden, utöver barnens sparinsättningar. Sedan har det kapitalet gått lite upp och ner med företag, investeringar, husköp med mera. Men man kan vara radikal om man vill. Flera av de personer jag coachat i strategi sparar halva sin inkomst. Det är upp till var och en vart man vill ligga och vad man har för mål med sitt sparande.

Jag tänker här lägga till en parentes. För som minst ska man enligt gurusar spara 10 % av sin inkomst. Så en lön på 20 000 kr skulle ge en sparinsättning på 2000 kr. Mestadels är det en symbolisk sak att göra. Spara till sig själv, som en utgift innan man börjar spendera för att få in rutinen att spara. Mina barn är idag 5 och 8 (och tre men han får ingen månadspeng ännu), de får mer pengar än de får spendera bara för att lära sig att spara. Så stor-killen får 150 kr i månaden och måste spara minst 50 kr av dessa. Resterande ska täcka godis och någon leksak om han vill köpa det. Tösen får 200 och måste spara minst 100 av dessa, hennes pengar ska räcka till samma som brorsans. De får alltså godispeng varje månad. Med ett enkelt syfte: jag orkar inte säga nej till massa saker hela tiden. Har de pengar får de själva välja vad de ska köpa, är pengarna slut så kan de inte köpa någonting. Så krasst lär de sig:

    • att spara
    • att hushålla med pengar
    • att räkna
    • att prioritera inköp

Allt detta bara för att jag inte orkar bråka om vilka saker som ska köpas. Win-Win enligt mig. Sen får de ju självklart vägledning i processen. Men deras pengar är deras pengar och spenderas enligt tycke och smak. Mer om barn och pengar en annan dag. 

Så tillbaka till budgeten och vårat budgetarbete. Nu har vi tittat på inkomster och spar. Kort så summerar vi alla inkomster, för över 25 000 kr plus barnbidrag in i utgiftsdelen och sparar resten, dock minst 10 %.

Så vi hoppar till utgifterna. Nedan finns en bild på de flesta utgifterna, för en pedagogiska poängens skull har jag lagt ihop utgifterna för både mig och sambon i samma post. Vilket inte är fallet i vår riktiga budget. Då vi har varje post specificerad för sig själv. Några nötter till bilden (eller fotnotar???). –

  • Försäkringar är en post som betalas halvårsvis, så vi tar årspremien och delar den på 12 för att få ut månadsbeloppet. Detta belopp sparas (i de bästa av världar) för att has som buffert de månader som fakturorna kommer.
  • månadspengen är räknar på vad vi har att spendera på saker till oss själva. Barnens månadspeng dras från deras sparinsättning.
  • Matkontot är på bilden högre än vad vi har idag, då vi har flyttat en tusenlapp till räkningsposten då vi betalar köttlådor från räkningskontot. Så vi har endast 5 000 kr kvar i mat, men det ska även täcka små inköp av andra saker samt presenter.
  • Varje månad sparar vi undan till en semesterrresa. Samt om vi vill gå på exempelvis lekland. Detta hamnar på ett helt eget konto.
  • Vi delar in budgeten efter olika konton. Var sak har sitt konto. Dvs vi har ett gemensamt räkningskonto, men också ett gemensamt konto för mat, och ytterligare konton för semester och ett för transportrelaterade utgifter (inklusive busskort och drivmedel).

På det här sättet får vi koll på öronmärkta pengar, men också historik över hur mycket pengar som går till vad.

Det som inte framgår i budgeten är att de inkomster som jag får in i form av lön går direkt in på mitt sparkonto. Mer om min sparstrategi i ett annat inlägg i framtiden.

Efter denna sammanställning har vi en summerande del.  inte jättekul att visa upp en negativ sammanställning. Men det är det här jag använder budgeten till mestadels. Frågan man får är helt enkelt: hur kan vi minska våra utgifter för att nå målet att bara ha 25 000 kr i utgifter varje månad. För jag hoppades att du noterade att det oavsett inkomster bara går in 28 800 i budgeten. Det är en fast summa som är summan av det vi har som mål plus barnbidraget. Vi har kämpat med detta mål i över fem års tid, men inte gett upp. Dessutom ger det en känsla av att ha ont om pengar, vilket gör att man blir lite snål. Det sägs att vi anpassar utgifterna efter inkomsterna, och då behöver vi lura hjärnan och tro att den har mindre än vad den har.

En annan sak vi gör med budgeten är att vi på våra veckomöten går igenom den. Uppdaterar utgifter och inkomster, men också bockar av det som har gått ut. Det ger oss kontroll över räkningar och konton och ser till att inget blir glömt. Vi hade ett tag inte denna veckoliga uppföljningen med katastrof (enligt mig) som följd. Saker glömdes och ingen av oss kände kontroll över budgeten alls. Så vi återinförde genomgång av budget på veckomötena.

Hoppas detta hjälper och ger er inspiration.

En budget kan vara både lätt och svår. Huvudsaken är att du gör den efter vad du förmår.

familjekickoff 2020

Under oktober månad åkte jag och min sambo iväg bland annat för att diskutera mål för 2020. Vi brukade göra så innan alla barnen och har under åren med små barn mer eller mindre lagt det på is. Men nu när barnen börjar bli stora så är det återigen dags att ta upp den vanan och få upp livet på banan.

För dessa årliga möten och vägvisare är otroligt viktiga i kommunikationen mellan två olika personer.  Det sätter tonen för hela året och ger oss något gemensamt att jobba mot.

När vi började med dessa samtal för över tio år sedan diskuterade vi mål utifrån de 16 områdena som Michael Frisch har satt upp för välbefinnade, eller nöjdhet med livet. När vi började satte vi upp varsitt mål på alla viktiga områden och gemensamma mål där det var möjligt. Även denna gång utgick vi från dessa 16 områden, men för att skapa lite fokus i arbetet så valde vi att endast fokusera på de tre viktigaste områdena.

De 16 områdena, enligt Frisch är: hälsa, självförtroende, mål och värderingar, pengar, jobb, lek/hobby, lärande, kreativitet, hjälpa, kärlek, vänner, barn, släktingar, hem, grannskap och samhälle.

Under det här mötet diskuterade vi både året som gått och vad vi vill ha ut av året som kommer. Eftersom vi inte hade satt några mål för 2019 så kunde vi inte riktigt följa upp dessa. Så vi fick summera året ändå. Och inför 2020 satte vi upp några punkter att fundera på inför 2020.

  • sätta målbeteenden
  • fokusera på inkomster och spar
  • veckoschema för egentid med och utan barn
  • Skapa uttnyttjningsbara ytor i trädgården
  • Göra spontana aktiviteter varje vecka
  • säga ja till barnens förslag

Utöver det så diskuterade vi också hur vi ska få kontroll över ekonomin och vårat nyköpta hus. Dessa två hänger väldigt tätt ihop då renoveringsbudget och månadsbudget är komplicerat att hålla isär när alla utgifter går ut från samma konto.

Så nu är det bara att hänga i och hålla upp året. Fortsätta med söndagsmötena och kämpa för att få livet att kännas bättre vid slutet av året. Det minsta som händer är att vi är enade om vad som är viktigast att prioritera under året.

Hur gör ni för att hitta gemensamma mål?

Söndagsmöten som grundbult i förhållandet

När vi för åtta, nio år sedan började med veckomöten gick det jättebra. Sen kom tre barn in i bilden och allt blev lite rörigt ett tag. Problemet är ju att om du ska få ordning måste du prioritera de här sakerna som inte är så roliga.

Så för två månader sedan tog vi åter upp struktur. I vårt fall är det en timmes möte på söndag mellan 9 och 10. Då är det disney-dags på svt, det går nämligen inte se i efterhand. Så den perfekta tiden för ett möte mellan två vuxna.

För att göra det enkelt har vi haft tre punkter som ska diskuteras:

  1. Hur har veckan gått?
  2. Hur ser den kommande veckan ut, inklusive att göra punkter
  3. Räkningarr och post

Varje punkt har sitt syfte: nedan tänkte jag beskriva dessa lite mer ingående.

Hur har veckan gått? 

Denna punkt kretsar runt de tre att göra punkterna som valdes förra vecka. Frågan blir i stor vad som är gjort. Varför är det gjort, eller varför är det inte gjort? Fokus är hela tiden på lösningar ska läggas till, dvs dessa frågor fyller ett syfte att stämma av, inte kasta skit. Så objektivt och harmoniskt.

Hur ser den kommande veckan ut? 

Syftet med denna fråga är som den låter att skapa kontroll över den kommande veckan. Vad står i kalendern? Vilka undantagsdagar har vi från ordinarie schema? Det andra syftet är att gemensamt komma fram till sex stycken punkter av allt som måste göras som är viktigast. Det innebär att vi varje vecka diskuterar vad som behöver göras, stort som litet, och delar upp de sex viktigaste punkterna mellan oss. Tre var. Genom att varje vecka göra denna avstämning hamnar vi på samma våglängd och kan diskutera vad som är viktigast just idag. Om fler saker blir gjorda är det bra, men inget krav. Fokus ligger hela tiden på de tre viktigaste punkterna.

Vad gäller schema för de olika veckorna så har vi gjort så att vi delar på ansvaret. Den ena lämnar och jobbar länge, den andre hämtar och fixar med mat och hushållssysslor. På det sättet är varannan vecka utan större ansvar, och man kan fokusera på andra saker. Sen bygger alla team på att hjälpas åt och man får på så sätt också utrymme för att vara hjälpsam.

Räkningar och post

Syftet med denna punkt är att båda ska ha koll på vad som händer, vilka utgifter har vi och vilka andra åtaganden har vi? Genom att varje vecka diskutera detta kommer båda in i ekonomin och man har ett större gemensamt mål. Att tilläggas är att vi har en helt delad ekonomi ( berättar med om detta i ett annat inlägg).  Genom att vi har delad ekonomi tillåter det att vi lägger allt samma pott, sparar hälften per person och inte petar i vem som ska betala vad.

Detta system har under de senaste månaderna fungerat väldigt bra. VI hinner stämma av och hamna på samma nivå i familjelivet. Under den här delen av året är det dags att fundera på målsättning inför kommande året och med det har det kommit in en extra punkt på dagordningen (hur kan vi öka våra inkomster?).

Hur gör ni för att hålla familjelivet flytande?