Under hösten var jag på ett nätverksevent, med så mycket varma personer! Och i slutet av den träffen fick vi presentera oss själva.
Självklart är jag så mycket mer än rubriken, men det är ändå min take från mitt liv. Det är en av de starkaste sakerna som jag bär med mig; att jag självklart ska ge och hjälpa andra. MEN… inte för att det påverkar andra positivt, utan för att det fyller mig med energi.
Jag ska inte ge om det dränerar mig, jag ska ge om det fyller mig.
På den tanken så vill jag dela en situation från en av mina kurser. Deltagarna fick under denna träff skriva ett tacksamhetsbrev, i all dess enkelhet. Hursom så sa en av deltagarna i slutet att det kändes bra att läsa dessa generiska meddelanden. Det gav energi till den personen.
Saken är den att det ska fylla dig först, genom att du skriver det här brevet. Tänker tillbaka på alla bra saker som personen gett dig, tacksamheten, glädjen, energin. DIN inre energi, din kraft. Tacksamhet är något du ger för att du själva ska må bra, strunt samma hur den andra personen tar det. Du ska skriva för dig!
Ge genom att fylla dig själv först. På det sättet kommer din energi aldrig ta slut, den kommer bara växa.
Självklart så kan vi ge andra saker också. Kanske ett: “bra jobbat”, “snyggt [resultat]”, “du är så himla bra”, “bästa [namn]”, “idag har du hjälpt mig genom att […]”, ja, vad som helst (men inga materiella saker). Låt andra veta hur viktiga de är i ditt liv och varför.
Ibland när jag pratar med andra så inser jag små hacks som jag över åren har lagt mig till med. Små små saker som egentligen varken tar tid eller energi. Framförallt det här året har hjälpt mig damma av en hel del verktyg som jag bär med mig.
Ett av dessa är att samla energi. Jag har helt klart utvecklat mina metoder under året, men även innan har jag haft mina små knep. Jag har alltid haft en fashination för naturen och dess krafter och design. Det ger mig andrum och energi. Att bara få stå och njuta en liten stund av allt det vackra.
Andningen kom in i mitt liv ganska tidigt, även om det är först de senaste tio åren som det har gått upp för mig. Jag har nämligen hållit på med min fridykning sedan någonstans 2003, 2004. Det har varit min meditation, kroppskännedom och andning. Att få ner kroppen genom andningen i ett lugnt och harmoniskt stadie så att den förbrukar så lite energi som möjligt under ytan. Idag ligger det i min morgonrutin att meditera (minst) 20 minuter. Många gånger 40-60 minuter. Det här året har jag dessutom utvecklat både yogan och energitänket bakom hela alltihop.
Så vad är då min poäng? Jo, ibland behöver kroppen en paus. Vi orkar inte hur mycket eller hur länge som helst. En studie som jag snubbalde över (och självklart glömt bort vem det var) sa att vi inte är gjorda för att jobba mer än 6 timmar per dag eftersom hjärnan ändå bara orkar med aktivt arbetet så länge. Ytterligare studier påvisar att vi får ut mer av varje medarbetare om vi förkortar till sex timmars arbetsdag.
Så vad innebär det för dig som privatperson, i ditt självledarskap.
För att prestera behöver vi vila! Det finns aktiv och passiv vila. Men det finns också positiva känslor! Tadaa!
Gissar att du just nu tänkte: vadå tadaa? Så låt mig förklara…
Barbara Fredrickson har tittat på det här och ser att vi tenderar att fokusera olika beroende om vi har ett positivt sinne eller ett negativt. Med positiva känslor ser vi helheter och lösningar, med negativa ser vi delar och problem. Så vad behöver vi då göra för att få upp farten igen? Jo vi inducerar positiva känslor.
Ett par enkla sätt:
skratta
dansa/spring/klättra (höj pulsen helt enkelt)
hjälp någon
Gör något som du mår bra av, får energi av eller skrattar av. (låter enkelt är svårt. För när man väl sitter där så måste man göra det också).
Så vad behöver du göra när du känner att energin börjar ta slut. Lyssna på kroppen!
För egen del är det högst olika, från stund till stund. Ibland behöver jag total tystnad för att kunna landa i kroppen och samla energi från marken/luften. Andra gånger är det en spellista på telefonen som väldigt lämpligt heter “speed”. För mig själv brukar jag tyst säga att allt utan dubbeltramp är för långsamt – vilket för den som kan spela trummor betyder en del, för er andra troligen inte så mycket (sen finns det säkert de som kan spela med dubbeltramp utan tempo, men det är inte vad jag tänker på). Hur som högt tempo…
Sen finns det självklart många andra sätt. Frågan är: vad har du historiskt sett gjort för att skapa positiva känslor eller adrenalin i kroppen. Oh vilka nya saker kan du testa för att se om det ger dig energi? Eller kanske bara justera lite lite på något du redan gör?
Så heter en av de övningar som ämnar jobba med optimism.
Optimism för vissa handlar om att blint lita på saker, eller att man är naiv. Hursom är den vetenskapliga definitionen något annorlunda. Det här är en definition från cambridge:
the quality of being full of hope and emphasizing the good parts of a situation, or a belief that something good will happen.
Kanske kan man om man vill läsa in en del toner av naivitet i den om man vill. Men främst handlar den om att vara hoppfull och leta efter det bra, i det negativa. I alla fall enligt mig.
När jag skrev min b-uppsats skrev jag den om Carol Ryff och hennes forskningskarriär. Däribland snubblade jag också över några av de artiklar som hon var engagerad i gällande biologiska markörer och lycka (psykologiskt välbefinnande). Den studie som jag tänker på adresserade att de fann att de som var mer optimistiska också åt större mängd grönsaker. Så vad innebär det? Jag vet inte, men kanske att optimism är kopplat till ett större intresse för helhetshälsa. Eller att de som lärt sig äta mer grönsaker har lättare att känna optimism.
Hursom så är optimism en av de faktorer som bidrar till välbefinnande. Det fina med optimism är att du kan lära dig den. Genom något som kallas lärd optimism (learned optimism), där vi helt enkelt reflekterar över vad som blev bättre för att någonting inte hände.
Har du någon gång känt att något som blev helt fel, ändå vände sig och blev ännu bättre än du från början tänkt?
Hur kan du göra för att leta efter det bra som ska ske efter att du haft ett nederlag?
Det har jag… Jag har en väldigt klar bild av en sådan situation och person. Som när jag bara tänker på hen får mig att känna mig värdelös. Jag har nu flera år senare kommit så långt i min egen process att jag börjar kunna se hen som ett bevis för vem jag är på väg att bli.
För om jag står här i början på min resa och jämför mig med någon som är nästan 40 år före mig. Hur ska jag någonsin kunna hinna med allt det??? Det är ju helt omöjligt, ändå så känner jag mig dålig av att inte ha lyckats lika bra. Det här hände mig ganska ofta.
Så jag var tvungen att bryta ner känslan och byta ut tankarna mot sådana som passar mig bättre. För genom att känna dig underlägsen skapar du negativa känslor, dessa negativa känslor skiftar din hjärnaktivitet och hindrar dig från att se möjligheter. Man ser bara delar och man låser in sig i sina tankar.
Medan vi om vi har positiva känslor öppnar upp hjärnan och ser både möligheter och hela bilden. Vill du läsa mer om den teorin kan du söka på “broaden and build-teorin”. För det är ju så att vi inte kan ha båda positiva och negativa känslor samtidigt.
Så hur gör man för att ändra? Min personliga erfarenhet säger att det är svårt, kräver hårt arbete, reflektion och uthållighet. Och att det helt klart är värt det. Nedan följer en förenklad punktlista som kan hjälpa dig att indentifiera och byta ut gamla tankemönster.
Börja med att bara tänka. Kommer du på någon som fått dig att känna dig dålig? Specificera så mycket du kan. När hände det? Vad hände? Hur kände/tänkte du?
Fortsätt med att specificera vad (exakt) det var hos personen som du kände dig påverkad av. Var det ett beteende, en kommentar, en framgång, en titel, eller något annat?
Vad är det som hindrar dig från att ha just det som du kände dig påverkad av? Är det erfarenhet? Ålder? Pengar? Utbildning? Drömmar? Uthållighet? Nätverk? Annat? I de allra flesta fall är det väldigt lite som skiljer dig från de som har kommit längre än dig. Genom att fundera igenom vad som hindrat dig, kommer du ofta komma fram till saker som du själv inte sett eller förstått tidigare.
Nu kommer vi till att omprogrammera hjärnan och få den att tänka det som vi vill ska hända. De första gångerna kan det vara lite klurigt och du kommer genom att göra denna process många gånger få det lättare, eftersom hjärnan bygger nervkopplingar så att det blir lättare för varje gång.
Vad skulle du vilja känna när du tänker på den här personen? Det är bara att bestämma vilken positiv känsla som helst: tacksamhet, glädje för den skull, entusiasm, inspiration eller något helt annat. (När jag känner denna värdelöshet så vänder jag på känslan och känner tacksamhet – de har ju banat väg för att jag ska lyckas!).
Nu är det bara att mängdträna – varje gång du känner dig underlägsen eller på annat sätt nedvärderad av andras beteenden – öva! Specificera, var konkret och byt ut känslan till en som ger dig kraft. Låt den positiva känslan gå rakt in i ditt hjärta och fylla dig med kraft, energi, och uthållighet.
Det krävs massor av dig för att ändra dina tankar, invanda mönster och i många fall även djupt rotade värderingar. Allt som du har varit med om upp till idag har påverkat dig, gjort att du ser dig den person du är och gjort så att du tolkar olika saker på olika sätt.
Jag kommer ihåg de många gånger jag har varit på seminarier med högst framstående personer som talat och säger att alla kan. För det är ju så lätt att säga! Pyttsan. Jag har över helger blivit så tömd på energi och varit så ledsen när jag åker hem, eftersom jag själv inte kan, klarar av eller har vad som krävs. Så många gånger har min hjärna nedvärderat mig baserat på andras framgång. Det tar energi och djupt inom mig så har min erfarenheter byggt upp en föreställning om att jag inte kan. Nu många år senare har jag hittat verktyg och metoder för att komma åt mina omedvetna blockeringar. En resa som inte varit någon dans på rosor och det är långt kvar innan jag och mina inre röster kommer spela helt på samma våglängd. En liten bit i taget, och se tillbaka på vart du var för ett år sedan, fem år sedan eller tio år sedan. För så sjukt mycket du har gjort! Se det och njut av din process – den som kallas livet!
Jag sitter här och känner att min hjärna börjar vakna igen. Det fick mig att reflektera.
Jag är som mest kreativ när jag gör andra saker. Så semester det finns inte i mitt liv, det är nämligen då hjärnan är som mest aktiv, kreativ och hittar på massa nya ideér. Sen kommer livet ikapp och energin slutar bubbla och mina tankar stannar av, jag känner att jag inte orkar riktigt. En sådan period har det verkligen varit denna vår. Allt har ställts på sin kant och alla saker som tidigare fyllde mig med energi togs bort i princip över en natt, och att vända det tog ett tag. Nu är jag på väg upp igen och känner att sommaren gärna får komma.
Ibland måste man ta en paus är min titel, så när tog du en paus senast?
Jag har under det senaste börjat med olika typer av pauser, här är några:
digital detox, allt från några timmar till över ett dygn. Där jag lämnar all teknik, inklusive telefonen.
Morgonpromenader, för att starta med energi och påfyllning av tålamod och avslutas med ett dopp i sjön.
Träning, inklusive micropauser, där jag tar ett avbrott i dagen och gör mitt träningsprogram (för er som inte följt mig innan så har jag en rygg som inte riktigt vill vara med, så träningen är kort och lätt).
Meditation, det senaste påfundet är att ligga och andas 40 minuter innan jag går upp på morgonen. Allt för att förändra den neurala aktiviteten i hjärnan till mer tystnad.
Sen har jag ställt om mina lunchpromenader till telefonsamtal, möten över digitala kanaler och en del fysiska träffar med människor som fyller mig med energi. Det är också en paus, att strunta i alla måsten för en stund och bara njuta av någons sällskap, även om alla kramar denna vår har uteblivit (undantaget familjen). Det är nog det jag saknar mest, alla kramar! Jag har så många underbara personer i min omgivning som ger mig så mycket energi och glädje, men kramarna är det jag saknar som mest. Läste någonstans att vi behöver massor med kramar varje dag för att må bra, har för mig typ åtta stycken från olika personer i minst 20 sekunder/kram, men kan komma ihåg fel. Det belyser dock behovet vi människor har av att kramas. För att inte tala om alla andra fördelar med människor. Gemenskap, grupptillhörighet, tillit med mera.
Man kan också ta mindre pauser:
att skatta
att le
att ta ett djupt andetag
att njuta av stunden
Har du fler saker du vill skriva på listan, det finns garanterat.
Hur viktiga är pauserna i ditt liv? För mig är de jätteviktiga. Både de pauser jag har med mig själv dagligen, med andra ofta och i stunden där jag är just nu.
Jag har skjutit detta inlägg framför mig och bockat av min att-göra-lista istället. På gott och ont, kommer tillbaka till det efter att jag reflekterat över min styrkeutmaning.
För ett par veckor sedan skrev jag om min egen styrkeresa och bestämde att jag den 14:e april skulle använda en av mina lägre styrkor, entusiasm. Sanningen är att det inte gick så bra. Jag glömde halvt av den och så mycket till energi fylldes inte dagen med.
Jag reflekterar över andra gånger då jag har haft entusiasm högt på min dagordning och kommer fram till att jag mår otroligt bra av att använda den styrkan. Så jag tänker fortsätta kämpa, och detta leder mig till nästa utmaning.
Jag har under den senaste tiden kämpat för att ta mig igenom min att-göra-lista. Det är en ändlös kamp mot allt som jag behöver göra. Eller var det borde göra? Eller vill jag göra det? Orden kan man förvränga många gånger och allt detta har lett mig till en ändlös dränering av energi. Jag går helt enkelt till “jobbet” med inställningen att bocka av så många saker som möjligt från min att göra lista… Någon som känner igen sig?
Bilden kommer från pixabay
Jag behöver ett avbrott. Jag älskar det jag gör, när jag får göra det. Som det ser ut nu så får jag dock inte göra det jag vill göra, att hjälpa andra. För stunden ser mitt liv ut som en enda digital soppa. Det är en hit och en dit med it-strukturer. Jag gör så otroligt mycket saker och vill visa det för världen. Och för varje sak som jag vill visa kommer vi till att ladda upp det här på hemsidan. Varje gång möts jag därmed av en stor tröskel. Och kämpar mig igenom all denna teknik.
Jag har försökt ladda upp alla dikter jag gjort till avslutningar och rim till julklappar. Jag har försökt hitta en struktur så jag kan ladda upp alla böcker jag skrivit, men hur gör man det då? Eller så har jag helt enkelt för höga krav.
I helgen var vi på landet, i sommarstugan. Det hade jag ingen lust med alls, men åkte med ändå och det fina är att jag under helgen har målat en akvarellmålning och skrivit första kapitlet på en ny bok. Bara för att jag är ledig, men är det inte sådant som jag ska göra på min arbetstid? Både ja och nej är självklart svaret på den frågan.
Det som har hänt är följande:
– Jag har ca 6 timmar om dagen att fördela på “jobb”, jobb för mig är det som står på min att-göra-lista. Det kommer sig av att jag har tre barn mellan tre och nio år som jag vill umgås med. Samt att jag inte orkar jobba mer än dessa timmar, sen är min energi slut (och då ska jag gå till nästa jobb: att ta hand om barnen). Så på den tiden behöver jag vara effektiv, och då bocka av så många saker som möjligt. I den här föreställningen har jag också byggt in att “jag inte har tid med rast” och att “möten med andra inte är arbetstid”. Dvs jag känner att jag inte hinner jobba när jag har möten med andra. Enligt mig är detta en sjuk föreställning och som jag håller på att sakta jobba bort. Eftersom jag i perioder jobbar mycket kvällar, har jag exempelvis använt arbetstiden för att sova ikapp. Vilket tidigare har varit ett “no no” i mitt huvude. Sakta med säkert, små steg mot det liv jag vill ha.
– Det andra som har hänt är att jag i min jakt på effektivitet har glömt bort att det ska vara roligt. Jag pushar mig själv alldeles för mycket och för hårt för att må bra. Jag glömmer bort det jag tycker är viktigt och intalar mig att mina studier inte får ta av min arbetstid. Resultatet är att jag aldrig hinner ikapp, eftersom det alltid ligger en stor hög och väntar på att jag ska “ha tid att inte jobba”. För er som följer mig på instagram har ni kanske sett att jag nu har lagt böcker i mitt favorithörn, så att jag kan läsa istället för att scrolla flöden.
– Det tredje som har hänt är att jag nu har slutat skjuta upp mina tankar och tänker ta tag i saken.
Så till min utmaning. Eftersom jag har noll energi, jagar effektivitet och håller på att falla omkull av min egen världsbild har jag nu bestämt mig för att börja varje dag med frågan: vad vill jag göra idag. Istället för att kolla på att göra listan och se vad som måste göras idag. Eller tja, det får bli en dag i veckan där jag verkligen fokuserar på att göra det som är viktigast, någon balans får det allt vara. Här kommer vi också tillbaka till mina styrkor: kreativitet, nyfikenhet och uthållighet. Jag måste komma tillbaka till saker som ger mig energi.
Under den tid jag pluggade kognitiv neurovetenskap lärde jag min både MI och positiv psykologi. Dessa har kommit att bli grunden för min verksamhet och mina produkter. Idag tänkte jag att jag ska lyfta ut den saken som jag under utbildningen tyckte var tråkigast, men idag jobbar mest med då jag har sett vilken otrolig effekt det har på både mående och liv hos mig själv och mina kunder; psykologiska styrkor.
Jag har suttit på säljmöten och berättat att jag jobbar med styrkor på arbetsplatsen, varvid jag har fått kommentaren att det är bra att jobba med att stärka kroppen… Men jag har fått fint justera att jag menar psykologiska styrkor, och att de förvisso stärker individen, men mestadels i hjärnan. En liten kul sidopunkt.
Vad är då psykologiska styrkor?
En styrka är ett beteenden som vid användning ger både energi och ett gott resultat. Till skillnad från exempelvis svagheter som varken ger energi eller ett gott resultat oavsett hur mycket man övar.
Styrkor i korthet sänker din stress, ökar din motståndskraft (både fysiskt och psykiskt) och skapar meningsfullhet i ditt liv. Martin Seligman har utformat sin PERMA-modell på styrkorna och säger att användning av styrkor ger ökning av alla de fem välbefinnandeparametrarna. Perma är en accronym och står för Positiva känslor, engagemang, relationer (positiva), meningsfullhet och accomplishments (eller fritt översatt uppnåelse). Så genom att jobba med sina psykologiska styrkor skapar man ett fullt välbefinnande. Tester har gjorts och de som lär sig om sina styrkor får en ökning av sitt välbefinnande under en kort tid, medan de som får lära sig använda sina styrkor får denna ökning i minst tre månader.
I detta inlägg vill jag uppmuntra dig att ta reda på vilka dina styrkor är. Det gör du enklast genom att besöka viame.org, skapa ett konto och göra deras gratis styrketest. När du väl har gjort testet kan du använda dig av följande frågor:
Hur använder du de sju översta styrkorna på listan? Använder du dessa ofta? Om du använder de sju översta ofta har forskningen visat att du kommer få mer ökning av välbefinnandet om du jobbar med de sju nedersta.
Beskriv i detalj hur du använder de sju översta (eller nedersta) idag.
Hur har du använt dina styrkor tidigare?
Är det någon skillnad mellan nu och då? Varför, varför inte?
Om du skulle testa en av dina styrkor den närmaste veckan, vilken skulle det vara? Hur skulle du använda den (beskriv så noga du kan)? När skulle du använda den? Ju mer detaljerad du är på dessa frågor, desto lättare är det för dig att genomföra din övning.
Om du vill ha ett bollplank eller stöttning i processen så finns jag här. Skicka mig ett PM, ett mail eller kolla bokadirekt. Jag kommer under corona inte lägga upp så mycket tider, med tanke på osäkerhetsfaktorer. Dock kommer jag jobba, så det finns möjlighet för coachning eller stödsamtal under hela våren.
Besök gärna min youtubekanal. Där har jag nu börjat lägga upp filmer om olika teman, mestadels gentemot företag, men kommer också lägga upp om både självledarskap och föräldraledarskap https://www.youtube.com/channel/UC31HgjAQ8Yt4euJycOyWXhQ
Idag vill jag dela med mig lite av min story vad gäller fotografering och hur jag använder den för att må bra idag.
När jag gick på gymnasiet så orkade jag inte riktigt med. Jag gick naturvetenskapliga programmet med inriktning natur. Mycket plugg och mycket matte. År 3 sa det stopp, jag orkade inte mera av många olika anledningar. Missade mycket och var hemma orkeslös för det mesta. För att få ordning på detta gjorde vi en lite abrovink med mina studier och jag bytte inriktning till miljö, men för att orka med de praktiska ämnena kompletterades detta också med ett ytterligare år och estetiska kurser. Däribland fotografering. Jag fick läsa foto A och B lite parallellt med varande och hittade en hobby som jag verkligen gillade. Mycket inställningar, slutartider och olika iso-tal. Fotoreportage och massa skojiga saker. Detta är en av mina favoritbilder från den tiden.
Ganska coolt vad man kan göra med en kamera och i detta fall även lite photoshop. Foto är helt enkelt en konst som man måste lära sig att bemästra.
Sen fick jag barn, till det första barnet användes kameran ganska flitigt. Allt skulle fotas och det var roligt att hålla på medan hon sov. Jag pluggade, fotade och tog hand om mig själv på ett helt annat sätt än vad jag gör idag. Fotandet var då (och är idag) en avkoppling bort från alla saker jag borde eller måste göra.
Jag fotade allt och inget, vi gick på vagns-promenader och utforskade en ny stad. Då vi flyttade precis i samband med födseln. Vilket ut många aspekter var en bra sak, då vi fick bestämma hur vårat barn skulle uppfostras utan involvering av andras åsikter. Vi var helt själva, utan direkta vänner i början. Anledningen till att vi flyttade var att jag skulle börja plugga. Dottern fick efter ett tag följa med på föreläsningarna, då det inte fungerade så bra med matning av sambon. Sen har tiden gått. Barn två föddes och vi levde ytterligare en gång i flyttkaos. Denna gång för att vi skulle flytta “hem” till familjen igen. Så vi bodde på två ställen under ett halvår och dessutom bara på halva den yta vi haft innan. Fotandet fick hamna på hyllan. Vilket också märks otroligt mycket på mängden bilder som finns på båda sönerna.
Tiden räckte helt enkelt inte till för heltidsstudier, barn och fotande.
Sen nu när vi flyttade i somras fick jag ju en helt fantastisk natur precis utanför dörren och intresset hoppade igång igen. Den yngsta är numera tre och sover fortfarande middag. Så nattningspromenader är oftast fotopromenader. Då ligger lillgossen i vagnen med en kamera och jag puttar på med stora kameran i handen.
Att gå dessa promenader är otroligt välbefinnadehöjande. Och min tillflyktsort. Jag berättar detta idag för att jag inte alls mår bra. Jag har min andra bihåleinflammation på två veckor och vill allra helst bara sova. Därför tvingar jag mig själv ut på denna promenad, för att rensa luftvägarna, få frisk luft och få fota. Det är för mig i det närmaste meditativt att gå i naturen och titta på alla saker. Leta efter fåglar, lyssna på deras fågelsång och ta in alla aspekter av naturen. Naturen är helande och det har man vetat i fler hundra år. Redan de gamla grekerna är ett uttryck som ofta används, men i Sverige stammar det från länge sedan, vilket vi ser i exempelvis de bevarade brunnsmiljöerna. Som användes för helning. Forskningen har nu tagit ett skutt och naturen tittas på allt närmare i exempelvis Japan och deras shinrin yoku, översätts skogsbad. Tekniken handlar helt enkelt om att gå en promenad och insupa naturen och all dess storhet, i form av både ljud och dofter. Vilket då påverkar både stresshormoner och pulsen.
Därför vill jag idag dela med mig av min fotoresa, mitt skogsbad och mina bilder. För att kroppen mår bra av att få lite skogsbad även om man inte mår så bra. Inte för att träna utan för att i långsamt tempo ge kroppen hjälp att återhämta sig och bygga en motståndskraft mot det som har angripit den (bakterier/virus/stress/osv).
Här är bilderna från dagen. Kommer när jag har ork och tid lägga upp fler bilder från mina upptåg. För mig är det ett stort projekt att få upp bilderna på en digital plattform. Många steg och mycket bök. Men en dag, då följaktligen ganska snart då jag berättar att jag ska det. Hoppas dessutom att vi kommer iväg till new castle under påsken. Så ska jag både fota och berätta hur det är att bila till England med tre barn.
I detta inlägg vill jag ta upp tre saker. Det första är olika positiva känslor, det andra är vikten av ett balanserat känsloliv och det tredje är hur olika personer behöver olika typer av känslor.
Positiva känslor
En positiv känsla är en behaglig förnimmelse av att saker är bra. Det kan innebära allt från eufori till lugn och harmoni. Det finns också flera olika teorier om vilka positiva känslor vi behöver som personer. Ett exempel är Martin Seligmans teori om fem positiva känslor, inklusive de positiva känslorna som eufori, engagemang, meningsfullhet, relationer och uppnåelser. En annan teori som är framtagen av Carol Ryff och Corey Keyes är att vi har sex känslor inklusive självacceptans, positiva relationer, personlig utveckling, mening i livet, förmåga att hantera vardagen och självständighet som bygger på vårat psykologiska välbefinnande. Medan vi har fem olika aspekter av vårat sociala liv som påverkar hur vi mår. Som du ser så överlappar dessa med varandra och ingen är mer rätt än den andre. Det viktiga är att fundera på vilka känslor som du känner regelbundet och vilka känslor som du aldrig har känt. Det är också en poäng med att veta att känslor av engagemang och andra psykologiska känslor inte nödvändigtvis skapar känslor av glädje och eufori utan en djupare känsla som bygger kapital på andra plan vilket en studie från Vittersö och hans kollegor har visat.
Balansen positiva och negativa känslor
Om en positiv känsla kan ta formen av många olika saker, vilken funktion har då de negativa känslorna? Om man ser till Barbara Fredrickssons forskning om positiva och negativa känslor ser vi att vi behöver de negativa känslorna för att varna oss inför faror och de positiva känslorna för att styra och må bra i våra liv.
Några exempel kan illustrera dessa två olika sidorna. Om du tänker dig en dag på stäppen med lejon och andra farliga djur. Om vi i dessa situationer inte kände några negativa känslor (som rädsla och dyligt) vilken effekt skulle det få? Det skulle troligen innebära att vi bli uppätna. Vidare på dagen så sitter vi runt lägerelden med våran klan. Vad skulle hända om vi i denna situation inte kunde känna tillhörighet eller skratta med resten av gruppen? Vi skulle troligen inte få ut mycket av våran grupptillhörighet och dö.
Idag ser världen annorlunda ut men samma sak är sann idag. Varför känner vi stress? Den troligaste orsaken är att det är mycket som är utanför våran kontroll. Idag kan vi i studier se samma fysiska respons både på social och fysisk stress. Vid stress triggas det vi kallar stresshormoner som i sin tur orsakar en hel kedja av hormonförändringar i kroppen och tillslut en ökad mängd adrenalin, precis samma som skulle hända vid en lejonattack. Många gånger handlar det om att se orsaken till stressen och tillskriva stressen en orsak som gör att vi kan hantera den, bland många andra övningar och metoder.
Det som Fredrickssons forskning har visat är att vi behöver ha fler positiva känslor per negativ, att vi lättare återhämtar oss från negativa händelser om vi upplever fler positiva känslor och att vi ser möjligheter i våra liv om vi har fler positiva än negativa känslor.
Olika känslor för olika personer
Nu har jag lagt fram en hel del information om känslor, men vem är du? Är du den som söker euforiska händelser? Eller är du den som hellre fyller livet med mening och med engagemang? Forskning från Joar Vittersö och hans norska kollegor har visat att olika personer söker olika aktiviteter för att uppfylla sitt behov av positiva känslor. Genom att hitta dina viktigaste aktiviteter och känslor kan du må bättre i ditt liv. Vittersö och hans kollegor gjorde också en studie där de undersökte vilka olika tillfällen under en jobbdag som orsakade vilka känslor. De fann att raster skapade mycket positiva känslor och att det huvudsakliga arbetet skapade mer känslor av engagemang, dessa resultat pekar vidare på att vi behöver olika positiva känslor i olika sammanhang och situationer.
