Psykologiska styrkor, som är beteenden och egenskaper som ger energi och positiva resultat, har undersökts de senaste 15 åren. Forskningen visar att de som använder sina styrkor når fler mål, är mer produktiva och kreativa. På arbetsplatser leder styrkefokus till lägre personalomsättning, färre sjukdagar och kortare introduktionstider för nya anställda. Dessutom upplever individer som använder sina styrkor ökad glädje, självförtroende och livskraft, samt mindre stress och snabbare återhämtning efter motgångar.
Varför ska lycka vara ett slutmål?
Jag dammade av en gammal bok “positive psychology coaching – putting the science of happiness to work for your clients” och slogs av att det var längesedan jag i publika sammanhang pratade om välbefinnande, vad det är och vad det ger. Så veckans inlägg här på bloggen kommer titta närmare på just detta: LYCKA SOM MÅL MED LIVET!
Lycka är ett sånt där begrepp som alla jagar med ingen vet vad det är, och kanske är det just därför vi jagar det? För att vi inte vet vad det är? Lite som att leta guld utan att veta hur guld ser ut. Kommer vi att hitta det då? Kanske gör vi det, men tveksamt kommer vi förstå värdet av att vi har guld om vi inte känner igen det.
Så tänk om du redan har din lycka fast du inte vet det 🤔
En tanke värd att tänka lite mer på, för vad är egentligen lycka? glädje? kärlek? Det är ju faktiskt en subjektiv känsla av behag. Håller du med mig? Denna känsla har jag genom åren lärt mig att man kan hitta överallt. Bland det gamla dammet under mattan, uppe i träden en vårdag eller i en stilla stund för oss själva. Så vad är det då som gör oss lyckliga? Sanningen är att det bara är du som vet vad som gör dig lycklig, tyvärr 🤷♀️. Och som tur är 🤪.
Eftersom det bara är du som vet vart din lycka finns så är det i din makt/kontroll att hitta den. Definiera den och vårda den. För precis som alla andra känslor så är lyckan flyktig, den kommer och går. Så lite sammanfattat så skulle jag ändå vilja säga att lycka är micro-stunder av välbehag. Det här ligger också i linje med Barbara Fredrickssons tankar om kärlek och vad det är.
Hursom så finns det självklart forskning om det här och hur vi jobbar oss upp i lycka, men innan jag går in på forskningen så vill jag besvara rubriken på det här inlägget.
Varför ska lycka vara ett mål?
Jo, den simpla anledningen är att det mesta vi trott på är falskt 😇. Vi blir inte glada av att prestera mer, ha högre status, mer pengar (om vi är över en viss väldigt låg nivå), eller högre inkomst. Det verkar faktiskt som att det är helt tvärtom. De här sakerna gör oss bara ännu mera olyckliga. lycka å andra sidan är något som för med sig bättre prestation, mer kreativitet, mer pengar, och en större social krets.
Vi måste alltså börja med lycka för att få allt det vi vill ha
Lycka är det som tar dig framåt i livet. För flera år sedan gjorde jag en kort video där jag beskriver välbefinnande som du gärna får kolla på om det passar dig. Nedan kommer en kort version av den videon.
Oj, men vänta lite nu… lycka, glädje, kärlek, välbefinnande. Många ord. Hursom så är välbefinnande den vetenskapliga termen för det som får oss att må bra. Lycka är en del av välbefinnande, tillsammans med många andra saker/begrepp som får oss att må bra.
På samma sätt är glädje ett sånt ord som inkluderas i välbefinnande. Kärlek å andra sidan är ett annat begrepp, men det känns i kroppen på ett liknande sätt. Luckorus och kärlek är ofta, men inte alltid i samma känsla.
Så därför zoomar vi ut lite från att titta endast på lycka och tittar på fler aspekter som får oss att må bra. Välbefinnande är egentligen två olika saker.
1. subjektivt välbefinnande
2. psykologiskt välbefinnande
I vissa fall så lyfter man även ut det sociala välbefinnandet, men i vissa fall räknas det helt som det psykologiska.
Det subjektiva välbefinnandet är “lätta” känslor; så som nöjdhet med livet och positiva och negativa känslor
Det psykologiska välbefinnandet är mer “diffusa” känslor så som meningsfullhet, engagemang eller autonomi.
För att må bra så behöver vi alla dessa känslor. Både positiva känslor i stunden, en känsla av att vara nöjda med det vi har, en känsla av kontroll och självbestämmande, positiva relationer, självacceptans samt en känsla av engagemang och meningsfullhet. MEN… en liten kommentar; vi behöver också våra negativa känslor. Det är nämligen de som guidar oss på vägen framåt, hjälper oss att upptäcka faror och får oss att tänka en extra gång på saker och ting. Så de negativa känslorna är en bas i vad vi gör, och de positiva är de som ger oss kraften att ta oss framåt.
Forskarna är inte helt eniga om hur många positiva känslor det behövs per negativ eller neutral. Minst tre, har jag känt är minsta, och upp mot elva positiva per negativ behöver vi för att må bra.
Det gäller tyvärr också din inre röst. Många av oss, om inte de flesta, är väldigt bra på att klanka ner på både sig själv och andra. Allra mest kritiska är vi dock mot oss själva. Här behöver vi ett stort mått av självmedkänsla och man har tittat på just det här och konstaterat att det kan vara den viktigaste faktorn till prestation på arbetsplatsen. Att medarbetarna visar medkänsla mot sig själva.
Vi gör ofta fel, så ge dig själv en kram när det händer. Du behöver den omtanken och den kärleken av dig själv också. Uppmuntra dig själv, ta hand om dig själv, ge dig själv en mental kram. Det är en av de viktigaste relationerna i våra liv; den till oss själva.
Vill du nysta mer i det här eller på annat sätt skapa lycka eller välbefinnande i ditt liv så är du välkommen att höra av dig. Så får vi se om jag kan hjälpa dig på vägen i att få klarhet ❤
Ledarskap, följarskap och länken mellan dem – några tankar
När det kommer till ledarskap upplever jag att det ofta finns fördomar om hur en ledare bör vara, vad som ingår i en ledarroll och hur man ska göra för att möta förväntningar. Många va de som jag coachat inom just ledarskap visar en bild av att inte tro att det kan bli en bra ledare, eller för den delen vill vara ledare. Just för att de har en bild av hur de ”måste” vara som ledare.
Jag är av en annan åsikt och har jobbat fram trygga ledare och personer med personalansvar, allt genom att jobba med det som redan finns där. När jag kom i kontakt med följarskap så blev jag också introducerad till en liten övning. Övningen gick ut på att man i par skulle förflytta en person från punkt ett till punkt två utan ord. Till hjälp hade man en pinne mellan pekfingrarna, det var enda hjälpmedlet som du hade. Det här är en väldigt tydlig övning i hur man är en bra ledare. Går du för fort så kommer pinnen att ramla ner för att du går ifrån din följare, du tappar kontakten helt enkelt. Går du får sakta eller ryckigt så kommer du trycka in pinnen i följarens finger och den kommer börja backa. Inget av dessa resultat är önskvärda. Vi vill ju ha en kontakt som är stadig och som tar våra följare framåt!
Pinnen i sig representerar relationen mellan ledare och följare. Den behöver vara fast och tydlig. Men också tillitsfull och förutsägbar. Är den inte dessa saker så kommer pinnen att ramla ner. Så hur är det om vi kommer till dig? I ditt ledarskap, är du tydlig, förutsägbar och tillitsfull? Kanske ännu viktigare är frågan hur du är dessa saker.
För när det kommer till ledarskap och hur vi är som ledare så måste du hitta din stil. Jag tror att alla har mött en så kallad falsk person. Du vet en sån där person som du av någon anledning ogillar. Det kan vara för att den säger en sak och gör en annan. Eller för att den säger saker på ett sätt som inte är förtroendegivande eller trevande. Det kan vara en person som snackar skit om andra bakom deras ryggar, så du undrar vad den säger om dig när du inte är närvarande. Alla dessa är exempel på personer och personligheter som ofta gör oss obekväma och misstänksamma. OCH det allra viktigaste, ofta är det här personer som försöker leva upp till någon form av ideal eller bild av hur man borde vara. Det vill säga; dessa personer är inte förankrade i sig själva, sina värderingar eller egenskaper.
Många gånger hamnar man där för att man aldrig fått insikten om att man behöver förankra saker i sig själv, eller att man måste leva upp till en bild av oss själva som skolan, samhället eller våra föräldrar har skapat åt oss. Så ta detta inlägg som ett uppvaknande, en liten insikt i att det finns ett annat sätt att leva på. Det sättet behöver också vara grunden för dig i din ledarroll.
Jag jobbar ofta med mina klienter med fem olika bitar. Fyra av dessa är egenskaper; styrkor, värderingar, känslor och kompetenser. Den femte är det vi redan har i form av verktyg och metoder. Redan här tror jag att ni börjar se att vi alla är olika. Dessa olikheter behöver vi ta vara på, lyfta upp och bygga vidare på.
Så vad har du för talanger och styrkor? Varför inte ta ett test och kolla efter?
Vad har du för värderingar och grundbultar i ditt liv? Eller med andra ord: vad är viktigt för dig i ditt liv och varför?
Vilka kompetenser har du byggt upp under livet? Din unika väg har skapat en unik sammansättning av kompetenser som ingen annan har.
Dina känslor, här pratar vi välbefinnande. Vad får dig att må bra? Vad gör dig stressad? Vilka uppgifter gör dig engagerad? Vad får dig att känna meningsfullhet?
På min youtube hittar du filmer som beskriver det mesta, men också min ledarfilosofi.
Men jag började också med att prata om den där pinnen! Så den sista delen i detta blogginlägg kommer ägnas åt att fokusera på personen bakom pinnen. Vad behöver den? När behöver den det? Hur kan du stötta den i sin process? Även här kan du faktiskt använda mina fyra hörnstenar för ledarskap. Ännu mer viktigt är nog ändå frågan om hur du kan identifiera deras egenskaper?
Många frågor, få svar. Det enda sättet att få svar på är troligen att prata med dem, men du kan också gå in i undersökarrollen.
Vad gör dem som går fort och blir bra? Det är troligen styrkor.
Hur beter dem sig i olika sammanhang? Finns det någon gemensam nämnare för alla situationer? Det är troligen deras värderingar.
Meningsfullhet och engagemang är lite svårare att ta på, men det hittar vi ofta i de uppgifter de söker sig till om de själva får välja.
Mycket information, många vinklar och många nya begrepp. Hursom är detta otroligt viktiga punkter om vi vill skapa långsiktigt hållbara individer, som dessutom kan prestera mer och mer över tid utan att gå in i väggen.
Jag har fått sagt till mig att jag måste börja prata siffror. Och det är faktiskt så att en sjukskrivning kostar 30 000kr för företaget som minst. Kan vi bygga på styrkor så minskar sjukskrivningarna med upp till 41%. Vad skulle det innebära för ditt företag? Halvera utgifterna för sjukskrivningar (för psykosociala orsaker). Ett mobbningsfall kan kosta upp mot 900 000 kr, dvs en person som upplever sig kränkt eller utstött på arbetet. I denna kostnad ingår alla omkostnader, inklusive nedsatt produktivitet. Människor som tycker om sin chef och upplever sig sedda stannar längre på sina arbetsplatser, så här kan vi spara ca 100 000 kr per nyrekrytering. Lägger vi till produktivitetsbortfall och introduktion av en ny person så kommer den kostnaden vara ungefär en halv lön på en period över 6 månader.
Ja, vi har garanterat massor att vinna på att bygga ledarskapet på en stabil grund. Där individen får möjlighet att må bra i sitt ledarskap, och att följarna för möjlighet att må bra i sin följarskap.
Vill du veta mer om hur jag tänker eller vill ta ett kostnadsfritt samtal där vi pratar om din specifika situation? Välkommen att kontakta mig 🤩.
Självmedkänsla, acceptans och älska dig själv – hittepå??? Eller?
Veckans inlägg behandlar ett tema som jag djupdykt i i mitt personliga liv de senaste fem åren. Förmågan att vara min egen bästa vän, och i det här inlägget ska jag ge lite perspektiv och lite övningar som du kan ha nytta av för att börja processen i att vara din egen bästa vän.
I självledarskapet är det här en otroligt viktig del.
– Det bygger en grund i att du är tillräcklig som du är.
– Du slutar leta efter andras bekräftelse, eftersom du kan ge den till dig själv
– Du slutar tvivla på dig själv
– Du börjar agera som att du är en värdig person (vilket du självklart alltid är!!!)
Och om du inte vill ha något av de sakerna ovan… ja, då är det nog bäst att du slutar läsa nu. För nu kör vi.
Vi börjar med idag, dagen då detta inlägg skrevs. Jag hade lämnat barn på skolan. Du vet små barn, ofokuserade och allt tar så himla lång tid. Jag har ett morgonmöte kl 8, redan halv åtta inser jag att jag inte kommer hinna i tid. Så jag meddelar att jag uteblir, bäst så istället för att ha fokuset på andan i halsen efter att ha stressat halvt ihjäl sig. Så jag stressar dit, sladdar in i korridoren, kastar ur det minsta barnen ur sin overall, stoppar tofflorna i handen och puttar in barnet i klassrummet. 8.00 är vi innan för klassrumsdörren, jag skäms! Varför? Jo, för att jag är en person som vill vara ute i god tid. Vara hemma (i mitt hemma-kontor) och fokuserad på mötet kl 8. Med got om tid att ställa in mig för mötet, hämta andan och vara fokuserad när mötet börjar.
Jag tror att de flesta av er som läser det här har varit där. Kanske inte med barn, kanske inte för jobb, kanske inte många av de detaljer som präglar min morgon. Men, känslan av att vara fel. Känslan av att inte leva upp till någon annans förväntningar, eller dina egna för den delen. Jag ser det så ofta i coachning, i mina ledarskapsutbildningar, i mina samtal med nära och kära. Det här fenomenet att slå på sig själv. Som att det inte räckte att alla andra slår på oss liksom 🤷♀️.
Det finns ett annat sätt att leva på. Inte för att dessa känslorna någonsin kommer försvinna, utan för att vi kan lära oss att ha förståelse och medkänsla med oss själva. Sätta oss in i våra känslor, lyssna på våra kroppar. Så till hur:et.
Hur lär vi oss att älska oss själva?
Jag vet inte hur din resa kommer se ut men för mig bygger den på flera saker.
1. Att jag när jag känner en negativ känsla kan ”tappa” in i den och prata med den. Ställa frågan ”vad kommer det här ifrån?”, ”vad var det som fick dig arg/ledsen/känslan du har?” och sedan ”vad är anledningen till att det här är viktigt för dig?”
2. Att jag insåg att jag är ansvarig! Det finns ingen annan där ute som är ansvarig för mina känslor, beteenden eller val. Det är bara jag. Och när jag accepterar att jag faktiskt är ansvarig för att må bra, ja då kan jag be andra om hjälp för att känna de känslorna. Dvs både sätta ord på och be om det jag behöver.
3. Att jag accepterade att alla mina känslor faktiskt är lika önskvärda. Varje känsla har sitt syfte och vill berätta något för mig (om jag vill lyssna). Och en liten del i detta är att jag upplever världen på olika sätt, beroende på vilken känsla jag känner. Fortfarande acceptansen att jag inte kan tolka världen som underbar om jag är ledsen (eller ja, kan kan man. Men det blir svårare).
Jag tänkte bryta ner det:
Försök att förstå dig själv.
Den här är inte helt enkel alla gånger. Men den enklaste övningen är faktiskt att bara ta en penna och ett papper och skriva. Jag brukar göra det med jämna mellanrum om jag har känslor som jag inte förstår mig på.
Så du tar ett papper och skriver ner allt som kommer upp i ditt huvud. Dvs tankarna ska från huvudet ner på pappret. Och tro mig, du kommer inte hinna med när den sätter igång. Det är helt ok, häng med så gott du kan och hoppa i texten om du behöver för att hinna med i dina egna tankar. Om du inte hittar på något att skriva, eller din hjärna inte vill tänka, så är det helt ok. Då skriver du bara ett egenvalt ord eller mening om och om igen tills hjärnan vill vara med. Mina favoriter är antingen ”just nu” eller att börja med en fråga till mitt inre jag. Exvis ”ok vännen, jag känner att känner dig ledsen/arg/annat, vad är det du vill säga med det”, och sen ryta ner det i kärnan genom att fråga varför det är viktigt.
Du är ansvarig!
Den här är tung och tuff, och är egentligen ingen övning. Det är mer reflektion och att släppa sina förväntningar på att andra ska göra något. De flesta som har en partner gör det här; du vet förväntar dig att den andra ska städa/diska/få dig att må bra, allra helst utan att berätta att det är vad du vill, eller behöver. Sanningen är dock att våra spegelneuroner inte speglar vad vi behöver utan vad vi känner. Så vi måste lära oss att sätta ord på det. Berätta vad vi känner och behöver. Och det viktigaste av allt. Även om du ber om något som du behöver, så behöver inte motparten ge dig det! Det är ett val den andre gör om den vill hjälpa dig att må bra.
Acceptera att du måste få vara hela dig själv!
När det kommer till samhället i stort så är vi fostrade i att inte visa känslor, vi är svaga eller starka beroende på hur bra vi är på att vara likgiltiga inför saker. Så egentligen handlar den här övningen om att bara tacka din kropp varje gång du känner en känsla. Bra eller dålig spelar ingen roll. Bara säga ”tack för att du visar mig att det här är läskigt” = rädsla. ”tack för att jag har förmågan att vara ledsen”. ”tack för att jag känner mig arg, det är viktigt att jag står upp för mina gränser och värderingar”.
Så bli lite mer snäll mot dig själv! Du förtjänar det och när du blir den bästa vän, då kan ingen stoppa dig.
Vad är ledarskap – ett försök till definition
Några tankar om kommunikation
Under de senaste åren har jag fokuserat väldigt mycket på det här med kommunikation på ett privat plan. Både mot barn och andra personer. Ibland utskälld för att jag gör fel, ibland missförstådd. Så även om jag har hittat något som jag tror på så har jag en bit kvar innan jag känner att jag kan bemästra detta ämne tänkte jag dela med mig om det jag tror på just nu.
Vad är kommunikation
Jag tror att vi alla kan vara överens om att kommunikation är ett väldigt brett ämne. I mina kurser brukar jag alltid börja med att skildra olika nivåer som kommunikation återfinns på. För oss som är coacher så är kroppsspråk och tonläge en väldigt viktig del av vad som sägs och att läsa av dessa nyanser.
Jag har här kommit i kontakt med en övnings om jag tycker väldigt mycket om. Det handlar om att ge motparten uppgiften att först prata om ett negativt ämne, där man kände sig dum eller dålig. Var sedan uppmärksam på nyanser. Hur är hållningen? Tonläget? pratar personen högt eller lågt? Gestikulerar personen? Osv.
Vänd sedan på det och be samma person att prata om någon intressant, positivt eller något annat hjärteämne. Blir det någon skillnad i hållning, tonläge, röstläge osv?
VI säger jättemycket med kroppen och kan både bjuda in och skjuta bort med kommunikation.
Så min definition på kommunikation är allt som förmedlas mellan två eller flera personer.
För vi använder så mycket som vi inte är medvetna om, hela tiden som den andra personen läser in mer eller mindre medvetet. Här kommer nästa tanke i definitionen; den andre personen läser in.
Vi är alla mer eller mindre medvetna om våra inre liv, så hur vi än vänder på det så tolkas den information genom filter av tidigare erfarenheter. Vi har alla tidigare erfarenheter och situationer som vi mer eller mindre effektivt har tagit oss igenom. Tex så är det logiskt om vi undviker situationer där vi tidigare har känt negativa känslor. Eftersom det är förknippat med rädslan att inte bli accepterad av gruppen.
Med det så vill jag i min definition lägga till denna aspekt också.
Så min definition på kommunikation är allt som förmedlas mellan två eller flera personer, och tolkas baserat på tidigare erfarenheter.
Kanske inte den finaste definitionen, men en fungerande för att kunna förmedla mina resterande tankar
Mina reflektioner
För ett par år sedan kom jag till en ganska djup insikt som har påverkat hur jag ser på kommunikation och ansvar. Jag kom fram till att mina känslor är mina och att jag kan styra dem till viss mån. I samma veva så insåg jag också att mina reaktioner på andra människor inte berodde på dem utan på mina inre tankar om situationen. Massa förutfattade meningar om hur världen borde fungera och då tolkar jag också saker efter det. För att inte tala om att vi (jag 🙄) tolkar saker olika beroende på hur vi mår.
Samma mening kan tolkas olika beroende på om jag är ledsen eller om jag är glad. Och har vi då ingen hjälp av röstläge, situation/kontext eller kroppsspråk så tolkar vi det vi läser efter vart vi själva är i sinnet. Det här ledde mig också in på “att be om hjälp”. För om reaktionerna är mina… hur kan jag då förvänta mig att någon ska ta ansvar över dem? Vi är faktiskt (tyvärr) bara ansvariga för oss själva, vilket inkluderar både tankar, reaktioner och tolkningar. Sen kan vi absolut be om hjälp med att hantera våra egna liv, men vi kan aldrig kräva att någon ska se till att jag mår bra, att jag är lycklig eller att göra saker för att jag ska komma mot mitt mål.
Ansvaret är mitt!
Och med det så blir livet kanske inte lättare, även om det blev för mig klarare. För i det här så måste jag öva på att vara tydlig med mina behov och mina känslor. Jag behöver också lära mig att vara svag, transparant och öppen med vem jag är och varför. Sätta ord på mitt inre liv. Sen är det sjukt svårt att sätta ord på sitt inre liv, och vi får hela tiden vara medvetna om att den andre personen tolkar allt du säger efter deras tidigare erfarenheter och vad den tror att du säger. Dvs den lyssnar faktiskt inte alls på vad du egentligen säger, utan den lyssnar på vad den tror att du menar med det du säger. Världens mest frustrerande sak 😂.
Hursom så gör den insikten saker lättare att hantera. För någonstans så är det mitt ansvar att se till att du förstår, och ditt ansvar att se till att du har förstått.
Detta kräver kommunikation, tydlighet, bekräftande av förståelse och mycket tålamod med att andra inte tänker som dig. För att inte tala om att det ställer krav på dig att faktiskt formulera vad du känner och vill. Att öva på att vara tydlig, och att aldrig ta något förgivet. Det som var igår är inte nödvändigtvis idag, det beror helt på vart både du och mottagaren är mentalt och det kan ändras mellan dagar, timmar och till och med minuter.
Det sista jag vill säga i det här är hur svårt det är att aldrig ha några förväntningar, att gå in med ett nyfiket sinne och att agera med acceptans mot andras reaktioner och inre liv. För du kommer att reagera på din omgivning oavsett hur mycket du vet och hur mycket du övar. Tricket är att så snabbt som möjligt se det och förstå att deras reaktioner har noll med dig att göra.
Jag hoppas att dessa tankar på ett eller annat sätt kommer påverka dig i ditt liv. Ge dig ett annat sätt att se på livet och öppna upp för att agera annorlunda.
Du är DITT ansvar. DEM är DERAS ansvar.
2021 ett annorlunda år för många
Hej på dig 🤗
Under 2020 vändes mitt liv upp och ner med covid. Jag fick insikter som jag verkligen behövde. Under 2021 så har livet fortsatt att vara tämligen brokigt med mer eller mindre utmaningar som avlöser varandra. Därför har det unnits begränsad ork till min blogg, min youtube-kanal och fokus har legat på det jag får pengar av. Jag har gått ner i arbetstid, skaffat mig rutiner för att kunna återhämta mig och på något sätt skapat mig ett nytt liv.
Lite av vad jag har varit tvungen att förstå:
- Jag är faktiskt den viktigaste personen i mitt liv. Jag kan aldrig ge det som jag vill ge min barn i form av kärlek och tid, förrän jag mår bra och har de resurserna att ge.
- Det finns sätt att må bra på! Ibland innebär det tyvärr att lämna saker bakom sig, eller strukturera om livet på olika sätt. Hursom så går det och en av de viktigaste sakerna är att lära sig att hitta dessa sätt.
- Det är ok att gå mot normer, om jag mår bra av det. Det är alltid svårt, men skit i vad andra tycker och tänker och vill. Det är du som ska må bra i ditt liv.
- Var dig själv, och stå upp för det. Du kommer att hitta människor som är lika konstig som dig, om du visar vem du är. Se fram mot att förlora människor som inte passar in. Det finns fler människor där ute, din uppgift är att omge dig med människor som lyfter dig, som får dig att må bra och som uppmuntrar dig att bli den som du är ännu mera.
- Jag har också fått öva på att inte ta saker så hårt. Det blir vad det blir, om det blir. Se det som en process. Framförallt nu inför jul har jag fått kämpa med det här. Det är barnens jul, och barn är inte perfekta. Så låt julen vara lite operfekt, låt alla visa sina skillnader och låt det bli vad det blir. Min låga ork till trots har jag med hjälp av barn och vänner gjort julmat, slagit in paket, byggt pepparkakshus och gjort knäck. Sen har jag visst lovat att vi ska göra ljus också😅, orken har inte räckt till dit ännu. Så det får bli efter jul 😛.
Så DU! Det är helt ok om det inte blir som du har tänkt. Ibland behöver vi kaos för att kunna skapa ordning. OCH julen är barnens högtid, låt dem få skapa den precis som de vill 🤗🎄
Med det får jag önska ett gott nytt 2022.
Livet behöver inte vara perfekt för att vara underbart (Nalle Puh)
Liv1
Hej och god dag 😊
Jag har varit tämligen frånvarande ett tag, det innebär inte att jag tycker mindre om er för det. Det innebär bara att jag har varit tvungen att prioritera. Vi har alla tillfällen då vi har lite mindre energi, eller lite mer att göra. Vi dessa tillfällen får vi gör val, kapa saker vi egentligen vill göra för att hinna med saker som är viktigare för oss själva. Det innebär också att vi i stunder av livet behöver prioritera ner de vi älskar som mest. Och just bloggen, och flertalet andra relationer har jag fått prioritera ner under en period nu.
Det kanske inte har varit det mest givande som jag har sparat, men jag har sparat det jag har behövt göra. För att det är åtaganden gentemot andra personer och organisationer. Hur väl man än räknar är det inte alltid så lätt att parera för saker man inte vet om. Detta får sina konsekvenser och för mycket schemalagt arbete innebär för lite obokad tid att faktiskt hinna med andra saker på. Vilket i kombination med flera andra faktorer orsakade att jag till stor del sov bort nästan tre veckor.
Så upp igen, börja om och ta tillbaka saker som skapar harmoni i livet. Däribland träning, tystnad och i just detta en digital detox. Det handlar inte om att falla, det handlar om att efter varje fall resa sig upp och fundera på vad jag har lärt mig inför nästa gång. Plocka upp tankar, funderingar, reflektioner och lärdommar.
Ta fram kartan igen, måla in några grund och ta ut en ny kurs framåt. Sommaren till ära njuter vi av värmen, solen och känslan av att sitta i båten. Njuta av vågorna som kluckor mot utsidan och lugnet på sjön.
Dags att ladda om.
Dags att tanka energi.
Dags att sätta mig först, igen.
Tack för att du finns 🤗💖
Bildinlägg – fotopromenad vinter
Vintern är äntligen här, inte för att jag gillar kylan. Däremot tycker jag verkligen om snön, frosten och isen som råkar komma med kylan. När jag gick min morgonpromenad hittade jag massa naturkonst. Så jag bestämde mig för att gå en promenad till med kameran för att fånga naturens fantastiska krafter.
Nedan är resultatet. Jag hoppas att de skapar känslor av mjuk fascination och välbefinnande. En studie har visat att vi behöver minst två timmar i veckan i naturen.
Ta hand om dig
Vänliga hälsningar
Tankar, Känslor och Energi.
Hej min vän,
Jag har sedan våren fördjupat mig i mig själv och med det också hittat en del insikter som jag hoppas kunna dela i detta inlägg.
Under många år har jag övat på andning, basal kroppskännedom och yoga. Nu i det senaste har jag fördjupat mig inom mindfullness, främst i skolan. Samt kopplat ihop det med energi, eller yogateori.
Tänk dig att du har hamnat i en situation som ger starka känslor. Du kan själv välja om det är ilska, sorg eller annan negativt betingad känsla. Du känner känslan, den generar tankar och förnimmelser i kroppen. Du försöker hitta ett sätt att få bort känslan och trycka ner den.
Vilken är din favoritmetod? Hur trycker du ner känslorna i ditt liv? Och vad är ens en känsla?
Känner att det kommer bli en filosofisk diskussion, men den kommer kopplas till det fysiska och vara förenklad.
När vi upplever världen så processar hjärnan allt som sker, gör en bedömning om det är värt att agera eller inte. Uppe på denna grundläggande funktion så tolkar vi andras reaktioner och filtrerar våra upplevelser genom vår erfarenhetsbank.
- Om vi tänker oss in i ett spädbarns värld så har de minimalt med tidigare erfarenheter och beror helt och hållet på att kunna läsa av personer i sin omgivning.
- Om vi istället tänker oss in i en femårings värld ser vi en helt annan bild. Personen har nu samlat på sig erfarenheter, en sorts världsbild som den använder för att tolka vad som sker. Barn tenderar att reagera på ett sätt som tillfredsställer vuxna, och ju mer feedback de får desto mer finjusterad blir deras respons.
Så ju äldre vi blir, desto fler inlärda mönster har vi med oss. Ett barn som fått vara alla sina känslor och fått hjälp med att förstå de, kommer hantera nya känslor och situationer på ett sätt. Medan ett barn som hela tiden blivit tystad och inte fått verktyg att förstå och hantera sina känslor kommer hantera känslor och situationer på andra sätt. Frågan här blir ju: vilken av dessa är du?
Jag var en av den senare sorten, som inte “lyssnar” på mina känslor. Till den dagen det blev för mycket. Då det rann över in i någon form av apatiskt tillstånd, kanske inte riktigt väggen men någonstans åt det hållet. Där fick jag lära mig att umgås med mig själv, och utveckla de verktyg som idag är en stor del av mitt liv.
I våras, många år senare, hamnade jag (som ni kan läsa om i tidigare inlägg) i en situation som tvingade mig att åter börja lyssna ordentligt på mig själv. För genom alla dessa år har verktygen funnits med mig, om än en periferin. Jag återvända in i yogan, tystnaden, och också meditationen. Mer specifikt “love and kindness meditation”, inom mindfullnessen kan man kalla det “heartfullness”. Det handlar helt enkelt om att hitta kärleken. Till sig själv, till andra och världen. Det jag gjorde helt kort var att tänka på något som fyllde mig med kärlek, förstora känslan till den graden att den fyllde hela rummet, för att sedan “ta tillbaka” känslan in i mitt hjärta med tanken att “detta är min energi och kärleken till mig”.
Så då kopplar vi in energi i resonemanget. Har du någon gång passerat någon på stan som fullständigt dränerar dig? Eller någon som totalt fyller dig med energi och glädje? Vi människor består till stor del av neuroner, nerver och andra celler som kommunicerar med varandra genom en elektrokemisk reaktion. Dvs elektiska små pulser som aktiverar nya celler i en bestämd väg, genom att antingen föra vidare den elektiska pulsen eller genom att aktivera en mekanism som frigör signalsubstanser (hormoner eller dyligt). Vi alla sprider energi, är energi och fungerar pga energi (och det finns många som kommer ha andra perspektiv och åsikter).
Vi kan alla välja vilken energi vi sänder ut. Jag gissar att det för vissa kommer enkelt att välja detta, för mig har det tagit mer än ett decenium att komma så här långt. Jag är definitivt inte färdig ännu. När jag kör vissa av mina kurser så börjar jag alltid med en övning som syftar just till att skapa positiva energier, eller känslor om du så vill. Genom att genomföra den övningen som står beskriven ovan (tänk på något som ger energi, förstora och ta in det i ditt hjärta).
Samtidigt som vi när vi är arga eller har andra negativa känslor kan använda oss av samma tänk. Genom att se vibrationen/känslan, välkomna den som något positivt och vara i den genom att landa i kroppen kan vi hantera den på ett sätt som gör att den skingras. Vi stoppar med det inte undan känslan utan låter den passera, precis om en våg som sköljer över stranden. Genom att tillåta oss vara allt vi är, kommer vi också kunna vara friare i oss själva.
En övning som jag ofta ger till min son är att andas ner i tårna. Dvs fokusera på andetaget som kommer in genom näsan, ner genom hela kroppen för att slutligen landa i tårna, och det “pirr” som brukar följa. Ett annat sätt är att fokusera på magen som rör sig in och ut (upp och ner) medan man andas. Att landa i kroppen, låta känslan vara din vän, ta hand om den som om den vore ett spädbarn och älska dig själv för allt du är.
Jag landar ofta i kroppen, när jag står, går, sitter eller ligger. Många gånger prioriterar jag tyst tid för att ligga ner och bara “vara” i kroppen. Och du, vet du??? Om alla känslor är ok och välkomna, så är alla tankar det också. Välkomna tankarna, låt de vara kära gäster i ditt sinne och be dem att återkomma en annan stund.
Observera att mindfulness kan ta fram saker som har varit undanstoppade under en lång tid, och bidra till en stark känslomässig reaktion. Vilket ger att denna metod inte lämpar sig för alla, och vet du med dig att du har starka upplevelser i ditt bagage kan det vara bra att introducera mindfullness med en terapeut, som är utbildad i att hantera trauma och förstår de processer som är kopplade till trauma-bearbetning.
Med det hoppas jag att du får en härlig dag med nya insikter
Med kärlek!