För ett par veckor sedan fick jag frågan hur det gick med vårat hus. Jag lovade där och då att jag skulle lägga upp lite status här på bloggen.
I februari köpta vi ett hus. Huset var minst sagt i renoveringsbehov, 150 meter från vattnet ganska central ändå. Sedan dess har det varit en upp och ner resa utan dess like.
Här kommer lite bilder om hur det såg ut när vi köpte. 
Vy från ytterdörren.
Köket, sett från “hallkorridoren”
Köket sett från tvättstugedörren
Vardagsrummet sett från ytterväggen, med det stora fönstret.
Vardagsrummet sett från “hallkorridoren”
Vardagsrummet sett från ett av sovrummen.
Sedan dess har vi rivit ut i princip allt. Innerväggar, tak och hela golvet, inklusive golvåsar. Till slut var det bara betongplatta och ytterväggarna kvar i huset.
Här någonstans fick min sambo problem med en infektion i foten fick antibiotika och blev sängliggandes i närmare två veckor. Sedan frisk en vecka, vilket följdes av sex veckor med feber. Akuten fyra gånger och allmänt ynklig. I det läget var vi inne i början på juni och vi hade nödtvunget tvingats ta in en firma för att fixa så vi i alla fall kunde flytta in i huset inom en snar framtid. Vi blev av med lägenheten sista juli.
Firman säger att de kommer nog hinna till den 1:a augusti, men kommer inte igång förrän mitten på juli. Så där sket sig det. Vi köpte under våren en husvagn som backupp-plan för detta projekt. Vilket vi då flyttade in i. Veckorna gick.
Värmepumpen skulle installeras i slutet på augusti. Då var elen inte färdig (eller ja, den är fortfarande inte färdig nu i mitten på oktober). Så vi fick boka om installationen av värmepumpen. Här någonstans fick vi tillgång till en “riktig” toalett. Innan hade vi bara haft en portaporti i husvagnen som toalett. Förstår du hur bortskämd du är med att ha rinnande vatten? Under den här resan har jag verkligen fått ett perspektiv på hållbarhet.
Sveriges vatten håller på att ta slut, även om det kanske inte akut ännu. Men vi drar längre och längre vattenledningar för att de stora städerna ska få vatten till en ohållbar konsumtion. Istället för att vi i hela landet lär oss att förstå att vatten är en ändlig produkt. I husvagnen drack vi färskvatten i tio-liters dunk. Det går en dunk om dagen för en familj om fem. Då räknas inte disk, tvätt eller toa/dusch in. På vår vattenräkning ser vi ungefär hur mycket vi använder och det är avdrag varje gång de läser av. Vi får väl se hur länge det fortsätter eftersom vi ännu bara haft varmvatten en månad. Men än så länge ligger vi under snittuträkningen som kommunen har gjort. På det här resonemanget måste jag ju också ställa frågan: hur mycket vatten måste vi egentligen göra av med? Måste vi duscha varje dag? Är det bättre att duscha två gånger i veckan lite längre, än varje dag jättekort? Självklart måste vi ha dricksvatten, men dricker du två liter vatten om dagen (som du borde)? Dvs det är en liten del av den konsumtion vi har som är relaterat till livsnödvändiga sysslor. Finns det andra sätt att lösa samma problem på? Kan man bygga en toalett som inte kräver vatten för att spola utan att för den delen ta bort standard? Det finns idag både förbränningstoalett och mulltoaletter som verkar ganska trevliga. Vilka andra lösningar ser vi för att minska vattenförbrukningen? Jag vet inte, men fler frågor än svar det är det med säkerhet.
Det andra med att bo i husvagn har lett till funderingen: hur mycket yta behöver vi egentligen? Vår husvagn är för liten, det ska medges, men den är ungefär 10-15 kvm. I den finns det två sängar, en 120 och en 180 säng. Hur får man plats tre barn och två vuxna på den ytan? Jag vet inte, men det gick. Hade jag fått välja hade vi garanterat köpt en annan vagn, för som sagt den är för liten. Vi bodde nästan två månader i den. Jag undrade en dag varför jag var så trött. Sambon kontrar med: kom inte tröttheten med att vi flyttade ut i husvagnen? Jo, det gjorde den ju. Så en optimal lösning, det är det inte. Men ändå skönt att kunna vara på sin tomt och pyssla utomhus medan byggarna grejar inomhus. Den 18:e september fick vi varmvatten, veckan innan flyttade vi in i huset. Vi bor fortfarande provisoriskt eftersom det bara är halva huset som är färdigt. Men det tar sig. Helgen 28-29:e september fick vi in det sista elementet och därmed också uppvärmning. Elen är fortfarande inte färdig, han har inte varit här på över en månad. Men nu börjar det reda ut sig.
Är det värt det? Jag vet ärligt talat inte. Men vi har i detta hus betalat hälften av vad grannarna som säljer nu har som utgångspris. Men det har varit en tuff resa på många plan. Många hårda dagar och mycket huvudbry. Nu har vi dessutom börjat inreda så smått, så att vi kan känna oss som hemma. För jag har inte haft ett hem att landa i på snart tre månader. Vi väntar som sagt ännu på att elektrikerna ska bli klar så vi kan fortsätta med vår del, då han låser vårt arbete. Dans på rosor? Nej, men vi hade inte köpt det om vi inte trodde att det skulle bli bra i slutändan.
Här kommer lite stökiga bilder från hur det ser ut idag, med det som är färdigt. Vi har ju inte riktigt fått ordning på all förvaring ännu så saker är både här och där och högt och lågt.
Vardagsrummet sett från det som tidigare var “hallkorridoren”
Köket sett från tvättstugedörren
Fotat med ryggen mot det stora fönstret.
Det kommer att bli bra, när vi väl kan flytta “hem”.