Vad är jul egentligen?

För mig är jul en känsla, men för många andra är det en stress. Jag tänkte i detta inlägg berätta lite om hur jag ser på julen ur ett välbefinnande perspektiv.

Julen med kartongpaket, utan innehåll i väntan på att tomten ska fylla dessa med riktiga paket.

När jag var liten firade vi alltid jul hos min mormor och morfar. Egentligen inte så märkvärdigt om man ser tillbaka på det. Vi åt julbord, lekte i snön och pusslade. Och ja, visst öppnade vi julklappar också. Jag kan tänka mig att jag på den tiden såg fram mot julklapparna som mest, men idag… Jag vet inte ens vad som var i dem. Det jag däremot kommer ihåg är hur vi satt allihopa och pusslade på ett tusen-bitars pussel. Vi var åtta barnbarn och tre barn, som alla delade denna aktivitet. Självklart var jag lite äldre då, typ från 13 och uppåt. Men innan det gick vi ut och åkte pulka, eller häst och släde. Det var liksom det som var julen. Att umgås med släkt man träffade en gång om året.

Förra julen satt jag och tänkte tillbaka på vad det var som gjorde att det kändes som jul. Min insikt: pusslet. Så jag berättade det för min moster, som vi nu firar jul hos, och självklart kom det fram ett pussel.  Så där satt vi alla i omgångar och pusslade på det där pusslet, medan det springer omkring sex stycken barnbarnsbarn och leker på golvet med alla leksaker. För majoriteten av dessa är fortfarande för små för att pussla. Men det blir en helt annan stämning, när man gör saker tillsammans över generationsgränserna.

För min del försöker jag hålla paket mängden nere, det får inte kosta hur mycket som helst. Så för att sprida julglädje under hela december har barnen fått olika typer av kalendrar. När barnen är “för små” har de fått leksaker. När de sedan blivit lite större har jag haft pysselkalendrar och nu i år, har de fått varsin färdigköpt kalender. Alla med en baktanke.

Leksaker om man ska ha dessa i en kalender blir lätt väldigt dyrt, så det har fått vara små saker, max 50 kronor, och sedan en mindre julklapp under granen.

Sedan gick vi över till pysselkalender, men eftersom det är lite tid för pyssel på vardagarna så fungerade det inte riktigt. Då mina barn är för små för att pussla själva (8, 5 & 3 i år). Så det blir mycket guidning och lite eget pyssel med den modellen. Så den kasserade vi av den anledningen. Eller ja, egentligen inte… Då vi nu istället har fyra stycken helgpyssel teman. Årets teman var för denna helg adventspynt och julgranen (ute). Nu till helgen ska vi göra julkort. Den tredje adventshelgen ska vi baka julgodis, och kakor. Den fjärde adventshelgen ska vi göra julgranspynt. Förra året försökte jag mig på en ätbar julgran med kanderade äpplen, smällkarameller med torkad frukt och lite köpta polkakäppar till hempysslade pappersmöss. I år får vi se vad det blir, det är ännu inte bestämt. Men hemmagjort pyssel och ätbara prydnader blir temat i år igen.

Tillbaka till julkalendrar: förra året fick alla varsin lego-kalender.  Då köpte vi en stort paket med lego och byggde en liten bit varje dag. Denna kalender var väldigt omtyckt, men då den kostar mycket så blev det nästan inga andra klappar under julgranen.

Så i år har jag och tösen förhandlat fram att vi ska ha en liten julkalender (köpt), och “många” paket under granen. Då frågade jag henne om hon ville ha många små paket eller ett stort då summan för allt ska bli ungefär 1000 kronor per barn. Hon funderade en stund och kom fram till att hon ville ha fyra paket som var lite dyrare. Då hon inte ville ha jättebilliga saker.

Fördelen med att lägga stort krut på julkalendern är att man inte behöver julstressa julklappar. Det måste ju vara klart till den 1:a december och då slipper man slåss med alla andra om julrushen. I år, ser det helt annorlunda ut. Då fokus inte har legat på julkalender, har det inte legat på julklappar heller. Så väldigt lite klappar är klara.

Men summa summarum så har jag valt att lägga fokus på att GÖRA JUL. Det är ingenting jag vill köpa, eller för den delen planerar att köpa. Utan julen den gör vi tillsammans genom att pynta, baka, leka och spela spel.

För är det inte det julen handlar om, egentligen? ATT VARA TILLSAMMANS OCH FIRA. Sen kan man ju diskutera om fira jesu födelse är den rätta vägen, men traditionen bringar ändå gemenskap och glädje.

Så kom ihåg: julen är glädjens tid, stressen och ångesten tar vi en annan dag. Så gör bara saker du finner njutningsfulla, ingen perfektionism, ingen stress och låna inte pengar för att köpa julklappar. Det är DIN TID OCH NÄRVARO som kommer behövas mest!

 

Ser du ner på dig själv?

Det gör jag. Jag ska i detta inlägg beskriva vem jag är och hur jag tänker kring detta med att se ner på sig själv.

Vår självbild är byggd av de erfarenheter och de strategier vi har använt för att hantera motgångar under våra liv. I mitt fall har livet varit kantat av utanförskap och mobbning. Jag kunde möta människor som visste vem jag var utan att någonsin ha sett dessa. Jag har haft en brokig hemmiljö med minimal social support och en kylig miljö. Jag har utöver detta dock alltid haft någon utanför att prata med, att bolla tankar med och haft en stor tro på något extra. Jag skulle inte säga att jag tror på gud även om bibeln i perioder har varit en vägvisare. Min tro består mer av en tro på någonting större. Något som håller oss samman, typ energier. Jag har inte läst in mig grundligt på det här med kvantmekanik, men jag tror på det jag har hört. Vi är alla laddningar och de laddningar vi sänder ut tillsammans med spegelneuroner utgör en stor grund i att vara. Min tro innefattar också respekt för det system som vi bor i. Vissa kallar det naturen, andra universum, ytterligare några kallar det andra saker. Men en sak är säker, allt hänger ihop. Om man tar detta och lägger ihop med principen om energi som säger att energi inte kan förstöras eller förbrukas, den kan bara ändra form. Då har vi en grundtanke i min tro. Att ju fler människor vi blir desto mindre av något annat måste det bli. Men också ner till mini-atomen, vi behöver ett visst antal atomer och dessa kommer byta form.

Så vad har min tro med självbild att göra? Jo, massor. Självbilden påverkas av allt detta. Vi dras till människor som synkar med vår egen energi. Vi blir smittade av andra framgång, och känslor. Visste du att du är medelvärdet av de fem personer du tillbringar mest tid med. Så vad föder du dig själv? Musik, personer och poddar, videos. Allt detta föder din hjärna och din självbild. Min egen självbild har jag jobbat med under en väldigt lång tid. För jag ser ner på mig själv, jag minimerar mina framgångar och avblåser all form av beröm och uppmuntran. Jag kväver mig själv och låter inte mig själv få vara mig. Lyssnar för mycket på andra som tycker ditt och datt. Vilka kläder ska man ha på sig? De du trivs i, men också de som får dig att känna dig som du vill vara.

Bilden kommer från pixabay

Det är nämligen så att vår hjärna inte är så smart när allt kommer omkring. Vi kan lura den att tro saker. Som att du är glad om du sätter en penna i munnen. Eftersom den aktiverar samma muskler som när du ler skickar den signaler till hjärnan att du mår bra. Det samma gäller våra kläder, klär du dig för att känna sig framgångsrik? Då kommer du känna dig framgångsrik och på så sätt också lura hjärnan som söker situationer där du blir framgångsrik. Men det samma gäller motsatsen. Du kan alltså även lura hjärnan att du inte är värd saker, eller att du inte är bra. Så var försiktig med vad du intalar dig själv, det påverkar vem du blir. För vi kan förändras, och gör det hela tiden. Efter åtta år i mammakläder börjar jag så sakteliga ta tillbaka en känsla av att vara snygg. För det har inte betytt någonting i min mamma bubbla. Samtidigt har jag minimerat vem jag är och reducerat ner det till ”mamma”. Men vi är alltid mer. Här kommer också tanken om att se ner på sig själv in. För hur kan man bli något man inte känner sig som?

Under åren som egenföretagare har jag gjort många snedsteg, försök och ihärdigt kommit framåt långsamt. Men min självbild har också hållit mig tillbaka då jag inte vågar skryta med det jag faktiskt kan. Idag är jag 30 år, har tre barn, ett företag, har suttit i styrelser i 15 år, varit idrottsledare i 15 år, coachat åtskilliga personer både betalt och obetalt, har över 300 högskolepoäng med en magister i kognitiv neurovetenskap, jag har skrivit två opublicerade böcker. Ja ni kan ju tänka själva. Allt detta är ju värdelösa meriter som inte är värda att nämna. Eller??? Jag börjar så sakteliga inse att allt detta faktiskt har gjort mig till den jag är och är en viktig del av min självbild. För om jag inte kan erkänna att jag har gjort alla dessa saker så saknas de ju från min självbild och kommer därför eller inte användas för att komma framåt. Därför är din självbild så otroligt viktig, precis som min. Jag är en driven, uthållig och ambitiös person. Jag har investerat mitt liv på ett visst sätt, och jag behöver inse att jag faktiskt är bra för att komma vidare. Du är också bra, när du börjar skriva listan över vad du är och inte är kommer du inse dina egna värden. Vem du faktiskt är ämnad att bli.

Jag är inte där än. Men jag börjar nosa på min självbild, ställa den tillrätta. Pussla ihop allt jag är, med allt jag gjort. Allt för att få en självbild som hjälper mig på min väg framåt. En sanningsenlig bild. För just nu ställer min hjärna till det för mig och försöker förminska vem jag är.

Under mina år som egen företagare har jag jobbat med olika saker. Många olika saker. Men det som säljer är ledarskapsutveckling, både program och coachning. Så här i efterhand kan jag nog säga att jag har en hel del erfarenhet av ledarskap, både eget och andras. Genom idrotten, familjen och mina jobb. Men jag har inte vågat sälja dessa, då min självbild säger att jag inte har vad som krävs.

Hur många känner du som har drivit företag i 9 år, suttit i styrelser i 15 år och som har tre barn, dessutom före en ålder av 30? Jag känner mig ganska unik, när jag skriver det på det sättet. Men vad gör dig unik? Hitta dina hjärnspöken och korrigera din självbild.

Husrenovering del 1 och hållbarhetstankar

För ett par veckor sedan fick jag frågan hur det gick med vårat hus. Jag lovade där och då att jag skulle lägga upp lite status här på bloggen.

I februari köpta vi ett hus. Huset var minst sagt i renoveringsbehov, 150 meter från vattnet ganska central ändå. Sedan dess har det varit en upp och ner resa utan dess like.

Här kommer lite bilder om hur det såg ut när vi köpte. Vy från ytterdörren.


Köket, sett från “hallkorridoren”
Köket sett från tvättstugedörren
Vardagsrummet sett från ytterväggen, med det stora fönstret.
Vardagsrummet sett från “hallkorridoren”Vardagsrummet sett från ett av sovrummen.

Sedan dess har vi rivit ut i princip allt. Innerväggar, tak och hela golvet, inklusive golvåsar. Till slut var det bara betongplatta och ytterväggarna kvar i huset.

Här någonstans fick min sambo problem med en infektion i foten fick antibiotika och blev sängliggandes i närmare två veckor. Sedan frisk en vecka, vilket följdes av sex veckor med feber. Akuten fyra gånger och allmänt ynklig. I det läget var vi inne i början på juni och vi hade nödtvunget tvingats ta in en firma för att fixa så vi i alla fall kunde flytta in i huset inom en snar framtid. Vi blev av med lägenheten sista juli.

Firman säger att de kommer nog hinna till den 1:a augusti, men kommer inte igång förrän mitten på juli. Så där sket sig det. Vi köpte under våren en husvagn som backupp-plan för detta projekt. Vilket vi då flyttade in i. Veckorna gick.

Värmepumpen skulle installeras i slutet på augusti. Då var elen inte färdig (eller ja, den är fortfarande inte färdig nu i mitten på oktober). Så vi fick boka om installationen av värmepumpen.  Här någonstans fick vi tillgång till en “riktig” toalett. Innan hade vi bara haft en portaporti i husvagnen som toalett. Förstår du hur bortskämd du är med att ha rinnande vatten? Under den här resan har jag verkligen fått ett perspektiv på hållbarhet.

Sveriges vatten håller på att ta slut, även om det kanske inte akut ännu. Men vi drar längre och längre vattenledningar för att de stora städerna ska få vatten till en ohållbar konsumtion. Istället för att vi i hela landet lär oss att förstå att vatten är en ändlig produkt. I husvagnen drack vi färskvatten i tio-liters dunk. Det går en dunk om dagen för en familj om fem.  Då räknas inte disk, tvätt eller toa/dusch in. På vår vattenräkning ser vi ungefär hur mycket vi använder och det är avdrag varje gång de läser av. Vi får väl se hur länge det fortsätter eftersom vi ännu bara haft varmvatten en månad. Men än så länge ligger vi under snittuträkningen som kommunen har gjort. På det här resonemanget måste jag ju också ställa frågan: hur mycket vatten måste vi egentligen göra av med? Måste vi duscha varje dag? Är det bättre att duscha två gånger i veckan lite längre, än varje dag jättekort? Självklart måste vi ha dricksvatten, men dricker du två liter vatten om dagen (som du borde)? Dvs det är en liten del av den konsumtion vi har som är relaterat till livsnödvändiga sysslor.  Finns det andra sätt att lösa samma problem på? Kan man bygga en toalett som inte kräver vatten för att spola utan att för den delen ta bort standard? Det finns idag både förbränningstoalett och mulltoaletter som verkar ganska trevliga. Vilka andra lösningar ser vi för att minska vattenförbrukningen? Jag vet inte, men fler frågor än svar det är det med säkerhet.

Det andra med att bo i husvagn har lett till funderingen: hur mycket yta behöver vi egentligen? Vår husvagn är för liten, det ska medges, men den är ungefär 10-15 kvm. I den finns det två sängar, en 120 och en 180 säng. Hur får man plats tre barn och två vuxna på den ytan? Jag vet inte, men det gick. Hade jag fått välja hade vi garanterat köpt en annan vagn, för som sagt den är för liten. Vi bodde nästan två månader i den. Jag undrade en dag varför jag var så trött. Sambon kontrar med: kom inte tröttheten med att vi flyttade ut i husvagnen? Jo, det gjorde den ju. Så en optimal lösning, det är det inte. Men ändå skönt att kunna vara på sin tomt och pyssla utomhus medan byggarna grejar inomhus. Den 18:e september fick vi varmvatten, veckan innan flyttade vi in i huset. Vi bor fortfarande provisoriskt eftersom det bara är halva huset som är färdigt. Men det tar sig.  Helgen 28-29:e september fick vi in det sista elementet och därmed också uppvärmning. Elen är fortfarande inte färdig, han har inte varit här på över en månad. Men nu börjar det reda ut sig.

Är det värt det? Jag vet ärligt talat inte. Men vi har i detta hus betalat hälften av vad grannarna som säljer nu har som utgångspris. Men det har varit en tuff resa på många plan. Många hårda dagar och mycket huvudbry. Nu har vi dessutom börjat inreda så smått, så att vi kan känna oss som hemma. För jag har inte haft ett hem att landa i på snart tre månader. Vi väntar som sagt ännu på att elektrikerna ska bli klar så vi kan fortsätta med vår del, då han låser vårt arbete. Dans på rosor? Nej, men vi hade inte köpt det om vi inte trodde att det skulle bli bra i slutändan.

Här kommer lite stökiga bilder från hur det ser ut idag, med det som är färdigt. Vi har ju inte riktigt fått ordning på all förvaring ännu så saker är både här och där och högt och lågt.


Vardagsrummet sett från det som tidigare var “hallkorridoren”


Köket sett från tvättstugedörren


Fotat med ryggen mot det stora fönstret.

Det kommer att bli bra, när vi väl kan flytta “hem”.

Mina mål 2019

Vad brinner du för? Vad vill du ha ut av ditt liv? Vad behöver du göra för att komma dit?

Dessa frågor ställer jag mig ganska ofta.  Alldeles för ofta skulle jag nog säga. Det är en balansfråga att få företagande och familj att gå ihop. Framförallt om man inte är villig att jobba 60 till 80 timmar varje vecka.

Så för länge sedan satte jag mig ner och funderade på vilka mina värderingar var, hur de påverkade mig och hur jag ska kunna kompromissa med mitt liv. En av dessa värderingar är att jag inte vill att någon annan uppfostrar mina barn (tänk barnomsorg). Ett annat av dessa värderingar är att jag inte vill byta tid mot pengar (tänk pengar som jobbar för mig).  Dessa är för mig vägvisare när jag står vid olika vägskäl.

Med detta i tanken så jobbar jag sedan två år tillbaka med en bullet-journal och målsättning. Det innebär i korthet att jag varje vecka skriver min veckas planering, min att göra lista, mina mål, mina projekt och en uppföljningssnutt.

I detta inlägg tänkte jag fördjupa mig mer i hur jag jobbar med målsättning.

För länge sedan satte jag mål som var mätbara, i siffror och helt meningslösa. De fick mig inte motiverad och de fick mig heller inte att komma framåt. Hela tiden körde jag fast, kände mig nedslagen och värdelös. Jag förstod inte vad som var fel och jag kände att jag inte visste hur jag skulle komma framåt. Allt blev helt enkelt meningslöst, jag visste inte vad jag gjorde och varför.

Sen fick jag hjälp av en person som bröt ner mina drömmar och mål i mindre bitar.  De mål jag hade satt upp var främst pengar och storlek. Du vet sådant som “stora bolag” mäter. Men inte jag, jag drivs inte av pengar, eller storlek. Det är en dröm och ett mål, men inte mina drivkrafter. Mina drivkrafter är att hjälpa andra, att se andra växa och ge av mig själv till världen. Vilket då självklart ska vara mina mål. Så jag fick byta ut mina gamla mål. Dessutom så fick jag byta fokus ännu mer. Uppnå-mål fungerar inte på mig, jag behöver process mål.  Så jag fick bryta ner det ännu en gång, till saker som jag kan göra. Mina mål för 2019 blev i slutet så här:

träna 3 ggr per vecka
Sälja före skapa
använda styrkor i sälj – ha kul
Minska sopförbrukningen (från 7 påsar till 4)
Spara 100 kkr till utdelningskontot (som sedan fick revideras till 70kkr då vi delar lika på alla sparpengar)
Planera in vila och återhämtning
Prioritera vänner och familj
utveckla ads och linkedin
göra nya/läskiga saker varje månad

Vart och ett av dessa mål har också en liten handlingsplan, men den skriver jag inte varje vecka.

Träna tre gånger i veckan
Handlar mycket om att faktiskt fokusera på att göra stärkande övningar. Det innefattar att dansa på tåg-peronger och att göra tåhävningar i väntan på bussen. Eller ja kankse mer att ta tillfällen i akt att göra små bålstärkande och pulsökande övningar i vardagen.

Sälja före skapa
Jag har under min tid som egen företagare skapat otroligt mycket. Saker som du som kund aldrig fått se, för att de är skapade och aldrig använda. Min tanke med denna punkt är just att hitta projekt innan jag skapar fler kurser eller workshops. Lotten har i de flesta fall hamnat på aktieworkshops och kurser. Jättekul och intressant. Men vad vill du ha mer av? Jag skapar gärna.

Använda styrkor i sälj – ha kul
I mångt och mycket vill jag inte sälja alls, och det är just det den här punkten handlar om. Att hitta sätt att skapa kontakt med dig, och andra där ute samtidigt som jag har kul. Den här bloggen är ett steg i den riktningen. Jag delar med mig av mina tankar och idéer för att jag tycker det är kul att hjälpa dig hitta strukturer.

Minska sopförbrukningen från 7 till 4
Jag är på många sätt en hållbarhetsfantast. Inte bara klimat, utan även minimalism, odlingar och andra hållbarhetstankar. Att minska min sopförbrukning är ett steg utanför det jag redan gör för att minska mina förpackningsmaterial. Jag har tänkt att nå detta mål genom två faktorer, dels att få min son att sluta med blöjor, dels genom att undvika onödiga förpackningsmaterial. Moroten i detta mål försvann dock när vi flyttade och inte längre kan påverka vår sopkostnad oavsett hur mycket vi slänger. Där kom alltså även den ekonomiska hållbarheten in i detta mål.

Spara 100 kkr till utdelningskontot (som sedan fick revideras till 70kkr då vi delar lika på alla sparpengar)
För många år sedan bestämde jag mig för att bli ekonomiskt oberoende. Det för mig innebär att få in tillräckligt mycket pengar varje månad för att kunna leva utan att behöva jobba. För fem år sedan började jag investera aktivt på börsen. Jag gjorde misstag och lärde mig en hel del om hur aktievärlden fungerar. Jag lärde mig också en hel del om mig själv. Och jag blev för varje dag mer och mer beslutsam att inte spendera pengar i onödan. Idag har jag kommit till den punkten då det gör ont att behöva ta ut mina sparpengar.  Så 100 kkr är min nästa milstolpe. Och en fin ränta-på-ränta start.

Planera in vila och återhämtning
Någon som någon gång hört talas om balans i livet. Vad är en balans? Vem vet, men för mig handlar detta mål om att planera in en stund där jag kan få tanka energi. Genom att läsa, träffa andra eller hålla kurser. Det ger mig energi och mina jobbveckor är fantastiska ur den aspekten, de ger mig en känsla av energi.

Prioritera vänner och familj
Den här punkten är viktig för mig då jag dels vill ge mina barn tillräckligt med tid. Dels för att jag vill att mina barn ska ha en stark relation med sina mor- och far-föräldrar. Men också att ta in vänner i vardagen, det sociala nätverket är otroligt viktigt för vår hälsa. Så att prioritera situationer där jag mår bra med människor som ger mig energi är viktigt.

Utveckla ads och linkedin
Som jag skrev i en punkt ovanför så är sälj en stor törn i min sida. Genom att här fokusera på att skapa ett intryck istället för att sälja var tanken att ändra mitt mönster och mina tankar. Det handlar mycket om att lära och utvecklas, men också investera tiden i något som gör skillnad.

Göra nya/läskiga saker varje månad
Jag är en person (som många andra) som trivs i min komfortzon. Detta mål hjälper mig att utmana mig själv. Det kan vara små eller stora saker, men just att fokusera på att göra saker jag känner obehag inför och känna kicken efter. Det är målet med detta mål.

 

Som du ser är det inga direkt mätbara mål. Det är mer beteenden för framsteg på min utvecklingsresa. Sen har jag månadsavstämning med “hårda mål” och kvarttalsavstämningar med fokusavstämningar.

Mer om hur jag jobbar för att komma framåt kommer i fler inlägg längs vägen.

Vilka beteenden behöver du fokusera på för att komma till ditt mål?

Söndagsmöten som grundbult i förhållandet

När vi för åtta, nio år sedan började med veckomöten gick det jättebra. Sen kom tre barn in i bilden och allt blev lite rörigt ett tag. Problemet är ju att om du ska få ordning måste du prioritera de här sakerna som inte är så roliga.

Så för två månader sedan tog vi åter upp struktur. I vårt fall är det en timmes möte på söndag mellan 9 och 10. Då är det disney-dags på svt, det går nämligen inte se i efterhand. Så den perfekta tiden för ett möte mellan två vuxna.

För att göra det enkelt har vi haft tre punkter som ska diskuteras:

  1. Hur har veckan gått?
  2. Hur ser den kommande veckan ut, inklusive att göra punkter
  3. Räkningarr och post

Varje punkt har sitt syfte: nedan tänkte jag beskriva dessa lite mer ingående.

Hur har veckan gått? 

Denna punkt kretsar runt de tre att göra punkterna som valdes förra vecka. Frågan blir i stor vad som är gjort. Varför är det gjort, eller varför är det inte gjort? Fokus är hela tiden på lösningar ska läggas till, dvs dessa frågor fyller ett syfte att stämma av, inte kasta skit. Så objektivt och harmoniskt.

Hur ser den kommande veckan ut? 

Syftet med denna fråga är som den låter att skapa kontroll över den kommande veckan. Vad står i kalendern? Vilka undantagsdagar har vi från ordinarie schema? Det andra syftet är att gemensamt komma fram till sex stycken punkter av allt som måste göras som är viktigast. Det innebär att vi varje vecka diskuterar vad som behöver göras, stort som litet, och delar upp de sex viktigaste punkterna mellan oss. Tre var. Genom att varje vecka göra denna avstämning hamnar vi på samma våglängd och kan diskutera vad som är viktigast just idag. Om fler saker blir gjorda är det bra, men inget krav. Fokus ligger hela tiden på de tre viktigaste punkterna.

Vad gäller schema för de olika veckorna så har vi gjort så att vi delar på ansvaret. Den ena lämnar och jobbar länge, den andre hämtar och fixar med mat och hushållssysslor. På det sättet är varannan vecka utan större ansvar, och man kan fokusera på andra saker. Sen bygger alla team på att hjälpas åt och man får på så sätt också utrymme för att vara hjälpsam.

Räkningar och post

Syftet med denna punkt är att båda ska ha koll på vad som händer, vilka utgifter har vi och vilka andra åtaganden har vi? Genom att varje vecka diskutera detta kommer båda in i ekonomin och man har ett större gemensamt mål. Att tilläggas är att vi har en helt delad ekonomi ( berättar med om detta i ett annat inlägg).  Genom att vi har delad ekonomi tillåter det att vi lägger allt samma pott, sparar hälften per person och inte petar i vem som ska betala vad.

Detta system har under de senaste månaderna fungerat väldigt bra. VI hinner stämma av och hamna på samma nivå i familjelivet. Under den här delen av året är det dags att fundera på målsättning inför kommande året och med det har det kommit in en extra punkt på dagordningen (hur kan vi öka våra inkomster?).

Hur gör ni för att hålla familjelivet flytande?

Vem är jag? (eller vem är du?)

Många av de som håller på med personlig utveckling har insett en sak; att vi kan förändra oss.

Det som en gång var är inte menat att för alltid bestå.  Det är faktiskt så att vi hela tiden förändras oavsett om vi styr förändringen eller inte. Vår hjärna består av en hel himla massa neuroner (hjärnceller). Neuronernas primära sätt att kommunicera med varandra är genom elektriska pulser, i kombination med så kallade signalsubstanser (kemiska föreningar).  Men för att kunna kommunicera med varandra måste cellerna öva, och ju oftare cellerna pratar med en speciell annan cell, desto lättare är det att prata med den igen. Dessutom så kommer omkringliggande celler hjälpa till att föra budskapet vidare. Lite som en skallgångskedja när man letar efter någon som försvunnit.

Det här är ju förstås helt fantastiskt! För det innebär att du kan träna dina celler att göra precis vad du vill. Och att bli vem du vill. Sen ska vi ju tillägga att vissa saker är betydligt lättare, eftersom vissa kopplingar redan finns, och andra saker är svårare då det inte finns kopplingar alls där. Så länge du har kul så går det lätt.

När jag för länge sedan påbörjade det här med min utveckling och att förändra lite av vem jag är gjorde jag en övning som jag tänkte dela med mig av. Alla idag har ju en mobil, alla kan ladda ner ett program för anteckningar och om man inte har det så fungerar en papperslapp och en penna lika bra.

Övningen går ut på att du ska skapa en bild av vem du vill vara, och skriva ner den. Vissa säger att man ska läsa den varje dag, gärna högt. Men det gjorde inte jag. Å andra sidan är det ju så att ju oftare vi övar på en viss bild inuti hjärnan desto lättare kommer det bli att göra dessa saker i verkligheten.

Börja med att värma upp hjärnan med att fundera på hur du vill vara, vilka beteenden skulle du beskriva ditt bästa jag med? Bara fundera i ett slag.

Sedan tar du fram din anteckningsmaterial och skriver ner allt du kommer på i “jag är”- form.

Jag är glad
Jag är tålmodig
Jag är snäll
Jag är uppmuntrande
Jag är i tid
Osv…

När du har slut på idéer för stunden så lägger du undan anteckningarna och återgår till ditt vardagliga liv. MEN, varje gång som du gör någonting som du inte riktigt är stolt över, eller inte vill göra tar du fram anteckningen igen och skriver vad du skulle vilja göra istället.

Så om du har skrikit åt barnen, eller trängt dig i kön, eller bristit i ett argt anfall. Vad vill du vara istället?

Jag är tålmodig?
Jag är lugn och harmonisk?
Jag är bra på att behålla mitt lugn?
Jag är bra på att hantera stressiga situationer?

Eller vem är du?

Välja sina ord med omsorg

För många år sedan bestämde jag mig för att ta bort en del ord ur mitt aktiva ordförråd. Ibland dessa ord fanns svordommar och ordet “inte”.

Efter det så har jag fortsatt att analysera ord, vänt och vridit, funderat på vad ord egentligen betyder. Det finns jättemånga ord som gör stor skillnad om vi byter ut dem. Däribland ordet inte. Inte är ett ord som hjärnan har svårt att visualisera och därmed svårt att få med sig. Vad innebär det egentligen att inte tappa glaset? Ska man tappa glaset? Eller? Man skulle kunna likna detta vid den rosa elefanten, du vet den där elefanten som man inte får tänka på. För det som vi riktar fokus mot, är det vi kommer att se. Eftersom hjärnan har svårt med ordet inte så ser vi inre bilder när vi tappar ett glas.

Även i andra situationer påverkar val av ord. Jag kallar mina barn vänner, för det är vad jag vill att de är = mina vänner. Jag vill inte vara någon som bossar omkring och bestämmer i vår familj. Jag vill att vi är på samma plan, delar med oss och bidrar till gemenskapen. Även om de idag inte riktigt har en bild av vad en vän är så hoppas jag kunna fylla deras associativa låda med bra saker om hur en vän ska vara, och därmed skapa en miljö där vi i första hand är vänner, i andra hand familj.

Det här med visualiseringar och tolkningar är otroligt viktigt för våra hjärnor och ett verktyg vi kan använda till vår fördel.

Allt du säger skapar bilder och tolkningar hos mottagaren. Du kan därifrån välja vilka bilder du vill skapa hos andra.

Dagens kvällstanke.

Har du funderat på hur ditt val av ord påverkar och berör andra?

Privatekonomi med sparande

De senaste åren har jag intresserat mig lite extra för investeringar av olika slag. Fler och fler kommer också fram till att det är en bra sak. I detta inlägg tänkte jag berätta lite om mina tankar om pengar.

För länge sedan trodde jag att pengar var allt, ju mer pengar man hade desto bättre var det. Med tiden har jag dock fått ändra mina tankar ganska kraftigt. Pengar som sådant gör oss inte lyckligare, över en viss gräns. Pengar är snarare ett verktyg för att skapa det vi vill ha. Med den inställningen behöver man också fundera på vad man ska ha sina pengar till. Båt, bil, hus, resor, med mera kräver självklart pengar. Men i grunden är de alla symboler av någonting annat; status, frihet eller bara att kunna få det man vill. Jag vill fortfarande ha alla dessa saker, men jag vet också att det inte är sakerna som är det viktiga, utan friheten att kunna göra vad jag vill, när jag vill.

Med tankar om pengar kom också en tanke om att 40 timmar i veckan i 40 år inte kan vara den enda vägen framåt. En nyfikenhet på vad som fanns utanför, standard mallen för hur man ska leva sitt liv. Med tid så har det dykt upp massor med tankar och idéer på hur man kan få pengar att växa ganska fort ändå. Köpa och sälja, investera i aktier, investera i andra alternativa saker, låna ut pengar med flera. Men det är också så att utgifterna följer inkomsterna oavsett hur stor eller liten den må vara. Vi anpassar oss helt enkelt efter det vi får in. Nackdelen är då att pengarna är slut varje månad, och vi behöver hitta en annan strategi för att kunna ha pengar över. Vi behöver bygga en mental inställning till våra pengar. Jag är inte där än, jag har jobbat med budget, sparkvoter och mental inställning i åtta år. Det tar tid att ställa om från det vi lärde oss som barn; att slösa är bra.

Idag så sparar jag sporadiskt, när jag har uppdrag som ger extra pengar, som att hyra ut ett rum i vårat hus, eller att hålla i studiecirklar. Den främsta anledningen till att jag (vi) inte kan spara mer är att vi lever, två vuxna och tre barn, på en inkomst. Utöver det så har vi en utmaning för oss att utgifterna inte ska överstiga 30 000 kronor varje månad. Vi har vänt och vridit på utgifter, budgeten och sparat allt vad vi kan. Dock har alla ett tak för hur mycket man kan spara, man måste helt enkelt hitta en nivå som passar sig själv, i de förutsättningar man har idag.

En bra start på ditt eget sparande är att göra en budget, fundera på hur mycket pengar du gör av med på “måsten” och “andra saker”. När du har kartlagt dina förutsättningar kan du bestämma hur mycket du vill spara.

Min resa har inte slutat ännu. Jag är på väg framåt i ett sakta tempo, lär mig hela tiden och jobbar mig framåt. En annan dag ska jag berätta mer om mina placeringar och val av sparande.

All lycka,