Det här med sopor…

Under 2019 hade jag som mål att halvera vår mängd med sopor. Ingångsläget var sju påsar i veckan vilket då skulle bli fyra. För att nå mitt mål satte jag upp en strategi. Att sonen skulle bli blöjfri, att minska på förpackningsmaterial och att tänka strategiskt i inköp var några av de punkterna som stod med.

Innan detta så sorterade vi redan ut allt matavfall, dels i kommunens kompostering, dels i egen kompostering och bokashi. Samt att vi källsorterade alla övriga material, dvs vi var väl medvetna och mängden sopor var bara ytterligare ett steg i processen.

När vi sedan flyttade till  Motala förändrades saker kan man säga. Vi flyttade från att ha ett kärl till att få så kallade  två stycken fyrfackskärl. Omuntert om man skulle frågat mig där och då. Tyckte det var helt onödigt och vart dessutom mer att förvara. Jaja, det var väl kanske ganska bra ändå. Men där och då kände jag inte riktigt det här engagemanget.

Så för några dagar sedan kom jag att prata med en som jobbar med just avfallshanteringen här i stan om just detta. Han berättade då för mig att den totala mängden “hushållsavfall” har minskat sedan man införde fyrfackssystemet. Så jag började fundera lite. Hur kommer det sig att man ser så stor skillnad? Är det enkelheten, kanske? Jag tror det. I och med att man får hela källsorteringsbredden på tomten så slipper man ju åka med det till en återvinningsstation, men blir dessutom mer medveten om de olika delarna. Sen måste jag ju också säga att det med dessa tunnor kom både en lamp/el låda och en “påse” där man direkt kan sortera i. Själva använder vi inte påsen, eftersom vi har ett eget system från IKEA. Det jag tror är att de som tidigare inte sorterat gör det för att det blir enkelt när man får den där påsen. Att man dessutom får sortera ut batterier, lampor och el bidrar ju också till att de i större utsträckning hamnar på rätt ställe och kan materialåtervinnas.

I en plockanalys ett år efter införande såg man att det var 30% mer förpackningar och tidningar (som gick till materialåtervinning), hela 81% av matavfallet (hos villor) hamnade i gröna påsen och endast 0,9% av avfallet var felsorterat (i villa). Detta är en ökning från tidigare system där nästan två tredjedelar var felsorterat. Så jag får baserat på data ändra min åsikt och tycka att fyrfacksystemet är en bra sak, då det möjliggör för de som inte “orkar” sortera att göra det ändå eftersom tröskeln blir lägre.

Min personliga åsikt är ändå att vi måste minska avfall som kommer med hem. För ju mindre sopor som kommer med hem, desto mindre behöver vi slänga i slutändan. Så även om materialåtervinning är ett sätt att lösa effekterna av problemet, tror jag att vi måste lyfta det underliggande problemet till ytan. VI behöver fundera på vilka förpackningar som är nödvändiga och vilka vi använder bara av vana. Jag tror också att vi måste jobba mer med leverantörerna, för att minska förpackningsmaterialet i alla led. För mat är ju en sådan sak som vi måste köpa, men kan vara medvetna. En stor förpackning är inte alltid förknippat med mindre förpackningsmaterial, men i många fall är det så.

För egen del köper vi köttlådor (med opackat kött), vi köper nästan bara storpack och använder hela grönsaken (det får bli ett helt eget inlägg en annan dag). Förutom att minska svinn som kommer med hem är ju mina siffror lite dopade eftersom vi komposterar stor del av maten själva.

Idag slänger vi per vecka: 1 påse hushållsavfall, 1 påse mjukplats, 1 grön påse. Samt att vi har en del förpackningar. Men så här sett utifrån detta inlägg känner jag mig ganska nöjd med de siffrorna i en familj på fem personer och hyfsat mycket matsvinn från tre barn. Kom också ihåg att jag i början på 2019 hade sju(!) påsar med hushållsavfall i veckan. Idag skulle jag likställa det med två, eftersom vi då slängde även mjukplast i hushållssoporna.

Ibland är det bra att se sig själv i backspegeln. Vad gör du för bra saker idag som du inte gjorde för ett år sedan? Ge dig själv en stor klapp på axeln, för du är riktigt bra! Tillsammans gör vi skillnad – vilken skillnad vill du göra?

Hållbarhet – vad är det för mig?

Här om veckan blev jag intaggad i ett inlägg på linkedIn. Temat: hållbarhet och mer specifikt hållbar klädkonsumption. Där och då insåg jag en sak. Hållbarhet är inte någon som jag specifikt valt att jobba med utan något som blivit ett resultat av det liv jag har valt att leva.

Så vad menar jag med det?

Jo, jag har alltid varit intresserad av kretslopp, ekosystem och att leva i ett med naturen. Det har varit en kärna som jag definitivt inte hade så fina ord på då.

Egentligen började allt detta när jag som kaxig sexåring var lite för manlig för min stereotypiska tillhörighet. Jag kan ju säga att tjejer är ganska svåra att umgås med när man själv inte riktigt är som dem. Så jag har hittat genvägar, men generellt inte haft mer än någon enstaka vän, som i sin tur haft vänner. Vilket också lett till att jag i princip alltid varit ensam med folk omkring mig.

I denna process har jag fått med mig tankar om hur världen fungerar, vad jag behövt för att hantera allt det här och på ett sätt gått in i en destruktivitet där jag ovillkorligt hjälpt andra för att slippa tänka på hur jag själv mår. Det var dock inte förrän jag mycket senare började odla egna grönsaker som jag på ett djupare plan fick den andliga förståelsen av det jag lärde mig under resan.

Jag vet inte hur gammal jag var när jag började skapa tilltro i horoskop. VI fick en bibel i skolan som följde mig under flera år med daglig vägledning, och senare fick också nalle puhs dag och tanke bok fylla den funktionen. Jag hade med detta skapat mig en större samhörighet med världen, universum, kalla det vad du vill. Men där och då hade jag sålt min själv till något större än mig själv. Det var också här tankarna om att vi “måste lämna allt bättre än när du började” började ta form. Det har kommit att bli min definition av hållbarhet.

Hållbart är det när vi ger mer tillbaka än vad vi tog från början.

Så för mig handlar hållbarhet väldigt mycket om medvetna val. Att förstå den matematiska ekvationen i plus och minus. Det handlar för mig inte om att vara perfekt, utan att välja utifrån den fakta vi har idag. Hur kan jag ge mer tillbaka än vad jag tar? Sen ska jag medge att jag inte på alla punkter i mitt liv ger mer tillbaka till jorden än vad jag tar. Ett exempel är bilen, hur ska jag kunna ge tillbaka lika mycket som jag tar, av olja, material och arbetstid? Det blir ju en förlustaffär (i matematiska termer) oavsett hur jag ser det. Men det jag kan göra är medvetna val av hur mycket jag ska använda den. Vi är en familj på fem personer och en bil. Jag är den som tycker om pendling så jag får göra det.

Vilket för mig tillbaka till mitt resonemang i början. Jag har inte valt hållbarhet, hållbarhet har valt mig. Jag älskar att åka kollektivt! Så, jag gör det mer än gärna i de fall det går och är lämpligt. Sen finns det vissa begränsningar tyvärr. Mina främsta exempel är när jag och tre barn själva ska åka till sommarstugan/pappa och när jag jobbar kväll. VI börjar med stugan, för att komma till stugan med kollektivtrafik (sen bussen togs bort) får jag åka med pendeln till en station, för att därifrån åka närtrafik (som jag får betala extra för), plus att jag måste ha med mig tre barnstolar. Det är inte särskilt hållbart på andra sätt än för miljön, vilket innebär att vi tyvärr åker bil – det är både billigare och smidigare.

Den andra är när jag jobbar kväll. Om jag åker bil de fyra milen jag har tilljobbet kommer jag hem nästan två timmar tidigare än om jag åker kollektivt. SÅ jag får välja att ta bil och komma hem 21.30 eller åka buss och komma hem 23.30. När man ska upp senast kl sex på morgonen känns det mer hållbart för mig som individ att åka bil även om det är ett avkall på miljön.

Sen måste jag lägga till att jag åker kollektivt så ofta och mycket det går när jag åker själv. Tyvärr är det nästan samma kostnad att åka kollektivt som bil, och dyrare om jag har alla barn med mig. Nu ska jag dessutom betala för två barn plus mig själv och då kostar det ännu mer.

Detta leder mig in på ekonomisk hållbarhet. För mig har det aldrig varit medvetet att vara och jobba med detta ämne, men på grund av begränsad inkomst så har det blivit lite av ett måste. Plus att jag avskyr att handla mer än nödvändigt, så man kan ju tycka att internet borde gett mig en lust att handla? Men, nej! Det finns ändå inte så mycket som jag varken vill ha eller känner för att lägga pengar på. Jag har hela tiden älskat att få kläder av andra, då kan jag ta vad jag vill ha och med det också i lugn och r bestämma vad jag tycker om.

När jag fick i uppgift att skriva en drömlista över vad jag ville ha i mitt liv så kom det upp ett par saker som speglar väldigt mycket av hur jag tänker.

  1. Jag vill ha tid och ork att sy mina egna kläder och göra mina egna smycken.
  2. Jag vill ha en stabil ekonomi och kunna köpa vad jag vill när jag vill för att jag vill.

Med betoning på vill. Bara för att man kan är det inte säkert att man vill. Dessa båda har i allra högsta grad med den ekonomiska hållbarheten att göra. Det tar både tid och energi att göra egna kläder! Vilket ger att det kommer bli få, men bara de jag vill ha. Det andra handlar mycket om att inte behöva väga varje krona. Att kunna köpa det jag villhöver. Så som det ser ut idag lever vi fem personer på en matbudget på 5000 kronor, det är 1000 kronor per person i MÅNADEN! Hur mycket lägger du på mat i månaden? Kan ju säga att vi fick oceaner att pengar till mat när blöjorna försvann. Sen av snålhet så har jag kört med tygblöjor majoriteten av barnen, men ändå valt plast på natt och när vi ska bort. Det här är också tätt kopplat till min fysiska ork, ju mer energi jag hade desto mer tyg användes.

Fundera ett slag på vad du skulle göra annorlunda om du hade mer ork?

På tal om mer ork, så kommer nästa hållbarhetsaspekt in; den sociala hållbarheten. Jag har inte valt att vara socialt hållbar i mig själv. Jag gick i princip in i väggen, när jag var 18! Det var där och då ett måste att må bra i mig själv, att fokusera på att kunna umgås med mig själv på ett djupare plan. Att kunna vara bekväm i tystnaden. Sen kom jag in i mental träning, yoga och sen vidare in i meditationen. Eller ja, egentligen hade jag haft meditationen i flera år vid den punkten i och med min dykning. Men mer fokuserad meditation. Sen hade jag alltid haft skogen, vattnet och naturen som en nära kärlek i mitt liv. Jag minns tillfällen när jag inte ville vara hemma och tog mina cigg och gick ut i skogen och satte mig på en stock. Bara för att få vara.

Så vart hämtar du din ork?

Du behöver den för att kunna göra hållbara val, för de är lite mer obekväma än alla färdiga lösningar. Tar lite mer tid och definitivt mer energi. Jag har inte valt hållbarhet, det har varit ett måste för mig av olika anledningar.

När jag, för 10 år sedan, var där pratade man inte hållbarhet så som vi gör idag. Hållbarhet “fanns inte”. Idag jobbar vi med det på så många olika plan – utan att faktiskt se till problemet (det kommer ett annat inlägg om detta framöver). Vi gör massa små quick-fixes som vi hoppas ska lösa alla problem utan att ens se problemet. Det blir min utmaning till dig! Att svara på frågan: vad är egentligen problemet?

Ett tips, formulera som du vill och ställ dig sedan frågan “varför är detta ett problem” fem gånger. Då kanske du börjar komma nära nog till vad problemet egentligen är

VARFÖR ÄR DETTA ETT PROBLEM?

Nyfiken på mer? följ mig på instagram eller facebook så kommer jag inom kort lägga upp lite tankar om minimalism, compact living och närliggande begrepp genom min boenderesa.

 

Utomhuspedagogik och mina reflektioner

Under låsåret har jag läst en liten kurs i utomhuspedagogik. Jag fick låna tre stycken klasser att experimentera lite på, och så kul!

Hela allt ihop mynnade självklart (som de flesta andra studier jag har) ut i en rapport. Där jag beskriver hur jag har tänkt, vad jag har lärt mig och varför jag valde de övningar jag gjort.

Nedan finner du rapporten i sin helhet.

Utomhuspedagogik ht 19

Husrenovering del 1 och hållbarhetstankar

För ett par veckor sedan fick jag frågan hur det gick med vårat hus. Jag lovade där och då att jag skulle lägga upp lite status här på bloggen.

I februari köpta vi ett hus. Huset var minst sagt i renoveringsbehov, 150 meter från vattnet ganska central ändå. Sedan dess har det varit en upp och ner resa utan dess like.

Här kommer lite bilder om hur det såg ut när vi köpte. Vy från ytterdörren.


Köket, sett från “hallkorridoren”
Köket sett från tvättstugedörren
Vardagsrummet sett från ytterväggen, med det stora fönstret.
Vardagsrummet sett från “hallkorridoren”Vardagsrummet sett från ett av sovrummen.

Sedan dess har vi rivit ut i princip allt. Innerväggar, tak och hela golvet, inklusive golvåsar. Till slut var det bara betongplatta och ytterväggarna kvar i huset.

Här någonstans fick min sambo problem med en infektion i foten fick antibiotika och blev sängliggandes i närmare två veckor. Sedan frisk en vecka, vilket följdes av sex veckor med feber. Akuten fyra gånger och allmänt ynklig. I det läget var vi inne i början på juni och vi hade nödtvunget tvingats ta in en firma för att fixa så vi i alla fall kunde flytta in i huset inom en snar framtid. Vi blev av med lägenheten sista juli.

Firman säger att de kommer nog hinna till den 1:a augusti, men kommer inte igång förrän mitten på juli. Så där sket sig det. Vi köpte under våren en husvagn som backupp-plan för detta projekt. Vilket vi då flyttade in i. Veckorna gick.

Värmepumpen skulle installeras i slutet på augusti. Då var elen inte färdig (eller ja, den är fortfarande inte färdig nu i mitten på oktober). Så vi fick boka om installationen av värmepumpen.  Här någonstans fick vi tillgång till en “riktig” toalett. Innan hade vi bara haft en portaporti i husvagnen som toalett. Förstår du hur bortskämd du är med att ha rinnande vatten? Under den här resan har jag verkligen fått ett perspektiv på hållbarhet.

Sveriges vatten håller på att ta slut, även om det kanske inte akut ännu. Men vi drar längre och längre vattenledningar för att de stora städerna ska få vatten till en ohållbar konsumtion. Istället för att vi i hela landet lär oss att förstå att vatten är en ändlig produkt. I husvagnen drack vi färskvatten i tio-liters dunk. Det går en dunk om dagen för en familj om fem.  Då räknas inte disk, tvätt eller toa/dusch in. På vår vattenräkning ser vi ungefär hur mycket vi använder och det är avdrag varje gång de läser av. Vi får väl se hur länge det fortsätter eftersom vi ännu bara haft varmvatten en månad. Men än så länge ligger vi under snittuträkningen som kommunen har gjort. På det här resonemanget måste jag ju också ställa frågan: hur mycket vatten måste vi egentligen göra av med? Måste vi duscha varje dag? Är det bättre att duscha två gånger i veckan lite längre, än varje dag jättekort? Självklart måste vi ha dricksvatten, men dricker du två liter vatten om dagen (som du borde)? Dvs det är en liten del av den konsumtion vi har som är relaterat till livsnödvändiga sysslor.  Finns det andra sätt att lösa samma problem på? Kan man bygga en toalett som inte kräver vatten för att spola utan att för den delen ta bort standard? Det finns idag både förbränningstoalett och mulltoaletter som verkar ganska trevliga. Vilka andra lösningar ser vi för att minska vattenförbrukningen? Jag vet inte, men fler frågor än svar det är det med säkerhet.

Det andra med att bo i husvagn har lett till funderingen: hur mycket yta behöver vi egentligen? Vår husvagn är för liten, det ska medges, men den är ungefär 10-15 kvm. I den finns det två sängar, en 120 och en 180 säng. Hur får man plats tre barn och två vuxna på den ytan? Jag vet inte, men det gick. Hade jag fått välja hade vi garanterat köpt en annan vagn, för som sagt den är för liten. Vi bodde nästan två månader i den. Jag undrade en dag varför jag var så trött. Sambon kontrar med: kom inte tröttheten med att vi flyttade ut i husvagnen? Jo, det gjorde den ju. Så en optimal lösning, det är det inte. Men ändå skönt att kunna vara på sin tomt och pyssla utomhus medan byggarna grejar inomhus. Den 18:e september fick vi varmvatten, veckan innan flyttade vi in i huset. Vi bor fortfarande provisoriskt eftersom det bara är halva huset som är färdigt. Men det tar sig.  Helgen 28-29:e september fick vi in det sista elementet och därmed också uppvärmning. Elen är fortfarande inte färdig, han har inte varit här på över en månad. Men nu börjar det reda ut sig.

Är det värt det? Jag vet ärligt talat inte. Men vi har i detta hus betalat hälften av vad grannarna som säljer nu har som utgångspris. Men det har varit en tuff resa på många plan. Många hårda dagar och mycket huvudbry. Nu har vi dessutom börjat inreda så smått, så att vi kan känna oss som hemma. För jag har inte haft ett hem att landa i på snart tre månader. Vi väntar som sagt ännu på att elektrikerna ska bli klar så vi kan fortsätta med vår del, då han låser vårt arbete. Dans på rosor? Nej, men vi hade inte köpt det om vi inte trodde att det skulle bli bra i slutändan.

Här kommer lite stökiga bilder från hur det ser ut idag, med det som är färdigt. Vi har ju inte riktigt fått ordning på all förvaring ännu så saker är både här och där och högt och lågt.


Vardagsrummet sett från det som tidigare var “hallkorridoren”


Köket sett från tvättstugedörren


Fotat med ryggen mot det stora fönstret.

Det kommer att bli bra, när vi väl kan flytta “hem”.