Platsen betydelse för lärande

Höstlov i all dess prakt, men ledighet det är inte att tala om med tre barn och en hjärna som är som mest kreativ när det är lov.

Så det blir ett blogginlägg om lärande då min son under morgonens promenad ställer frågan om skog börjar på s,c eller z. Han är en mycket nyfiken individ och försöker i det mesta skapa sammanhang. Så där började vi leta ord på olika bokstäver.

Han valde bokstav sen hjälptes vi åt att hitta på ord. Här kommer platsens betydelse in. Självklart kan vi hitta ord i alla typer av miljöer. Det som är saken med den pedagogiska delen är just att ha funderat på hur platsen hänger ihop med lärandet. I detta fall var det ju på initiativ av sonen som vi kom in på det, så platsen vart grunden för tanken, som sedan utvecklades.

Skogen i detta fall blev inspiration för att leta efter ord på olika bokstäver.

När jag hade min utomhusövning med förskoleklassen förra hösten (finns ett blogginlägg och en rapport från i våras) så hade jag just detta i tanken. Att de skulle leta efter bokstäver på vår promenad. Naturen blev då deras “arbetsbok” där de skulle leta efter och hitta bokstäver. Till sin hjälp hade de ett laminerat papper med alfabetet på, så de kunde kryssa över de bokstäver de hittade.

Förutom att ha platsen i grunden så skapar vi också en relation med naturen. Både genom att de får vistas i den och för att de får ett sammanhang runt alla saker i naturen. Det skapas en nyfikenhet och en upptäckarlust (om de är torra och mätta).  Naturen som sådan är också en källa till energi och välbefinnande, för stora som små. Så att använda sig av platser utanför det traditionella skapar en breddad syn på livet, och hur allt hänger ihop med varandra.

Beslutsamhet, egoboost och uppnåelse

I våras stod jag inför en situation där allt rasade samman i mig. Jag insåg saker som jag har blundat för och på grund av det var jag tvungen att värdera om mitt liv.

Sedan dess har jag genomgått flera olika processer och saker har börjat ta form på ett helt nytt sätt… Det jag vill rikta in mig på i detta inlägg är rutiner, vanor och uppnåelser.

Varför? Jo för att jag i våras bestämde mig för att göra en förändring i mitt liv. Att återigen fokusera på att jag ska må bra. Det är lätt att man oavsett situation glömmer bort det, för mig handlade det mestadels om barn. Jag tappade min självständighet, och blev någon som ”satt ihop” med barnen. För att ta tillbaka min självständighet har jag påbörjat en resa framåt. Hursom, så började egentligen resan innan krashen. Då min kropp började vakna vid tre på morgonen och inte kunde somna om. Ja, visst kan det vara tankar som snurrar, men mer smärtan i ländryggen. Inte för att jag gick upp då, men låg sömnlös i ett par veckor innan jag bestämde mig för att jag om jag nu ändå ska ligga vaken varje morgon kan använda tiden till något vettigt; att meditera.

Så där började hela resa, med att jag började meditera varje morgon. Sen kom corona och jag blev isolerad i sex veckor pga symptom. Där insåg jag hur otroligt viktigt det är för mig att träffa andra människor. Jag lider än idag av alla saknade kramar. Samtidigt tror jag att det är viktigt att vi får lite perspektiv ibland. Så vi hinner fundera över vad det är som egentligen är viktigt i våra liv. För mig är det viktigt med alla människor, grupper och vänner som jag möter på ett eller annat sätt.

I det här med corona skulle jag nog säga att jag gick in i en depression och bestämde mig att gå en promenad varje morgon för att vakna. För er som känner till konceptet ”power hour” var det precis vad jag införde i mitt liv. 40 minuter meditation, 40 minuter yoga och 40 minuter promenad. Det blir mer än en timme, jag vet… Men det var vad som fick plats på tiden jag hade.

Här började förändringen. Jag stötte på ett problem som var så stort att jag inte kunde blunda längre. Jag var ”tvungen” att göra det jag kunde för att må bra. Skifta fokus från att ta hand om alla andra till att ta hand om mig själv. Därmed inte sagt att jag inte tar hand om de också, bara inte på bekostnad av mig.

En sak som gjorde jättestor skillnad i min process, var en vän när denne sa: ” tar det inte väldigt mycket tid att skälla hela tiden”. Jag svarade att jo det gör det, men jag orkar inte. Vi pratade om ett av mina barn som i mångt och mycket gör saker som är oönskade. Och driver en till vansinne bitvis eftersom denne gör exakt det som man precis sagt nej till. Jaja. Jag har tagit mig igenom denna fas med ett barn, och vet exakt vad som ska göras. Men orken att göra den resan fanns inte. Det var helt enkelt slut, fanns inget kvar. Jag vet inte om du hört om liknelsen med syrgasmasken på ett flygplan? När man krashar eller dyligt kommer det ner syrgasmasker från taket som man ombeds ta på sig, saken här är att du måste ta på dg din egen först, innan di hjälper någon annan. För utan den kommer du svimma och inte kunna hjälpa någon.

Tänk vad klokskap man besitter som verkligen inte är av någon nytta för att man inte använder sig av den. För så är det ju oftast. Vi vet vad som behöver göras, men vi gör det inte för att vi har viktigare saker för oss. Sen ibland går det inte längre och vi kollapsar. Många gånger tänker jag att jag hade kollapsat om det inte vart för barnen, samtidigt som det i mångt och mycket är de som tar energin. Så ta en stund och fundera på vad du behöver för att själv må bra. Fundera sedan vidare på hur du kan få in det i ditt liv idag.

Tillbaka till min vår. Kristihimmelsfärd bestämde jag att jag skulle bada. Jag kommer från en fridykarbakgrund och sista helgen i maj städade vi alla kommunens badplatser. Dvs oavsett så fick man bada sista helgen i maj. Jag tänker inte vara sämre än det så jag bara bestämde mig för att göra det. BARA BESTÄMDE MIG. Fatta hur kallt det var i vattnet. Hursom så justerade jag min morgonrutin lite och avslutade varje dag min promenad med att doppa mig. Det här blev för mig mitt ankare i att påbörja resan till att åter få må bra i mig själv och mitt liv. Varje dag gjorde jag denna rutin (med undantag för de mornar när jag började kl 6 och kände att det blev lite väl mycket). Men då badade jag under dagen istället.

Det här är lite vad jag vill skicka med dig: vad gör du varje dag som får dig att må bra? Hur startar du din dag för att få så mycket energi och driv som möjligt för att möta dagens hinder?

Ska jag vara ärlig så tog det 10 minuter för mig att tappa all energi som morgonpromenaden gav mig, efter att jag kommit hem igen. I alla fall de första tre månaderna. Det var som om proppen gick ur när jag var tvungen att hantera de små livens tjafs och bråk.

Sen kom hösten och det började bli kallt i vattnet, mörkt på morgonen och ja rutin behövde helt enkelt justeras. Så idag när jag skriver detta kom jag precis från ett morgondopp. Interntet estimerar att det är 8 grader i vättern idag och det var kallt! Något så fruktansvärt. Målet nu är att bada minst en gång i veckan till dess att det blir ljust nog att börja bada varje morgon igen. Till dess får det bli en kalldusch stället, som morgon rutin.

Till saken hör att jag varje gång som jag tar mig ner i det där kalla vattnet börjar dagen med en riktig boost. Jag klarade det!!! Det är en så himla skön känsla att börja dagen med att ha klarat en jobbig uppgift. Tänker när jag skriver detta på en bok som heter ”svälj den fulaste grodan först”. Som handlar just om att börja med det jobbigaste, för då får du ego-boosten som sedan kommer göra alla andra uppgifter lätta.

Men du! Det är dags att fokusera på dig nu. Det finns ingen som är viktigare i ditt liv än du. Aldrig någonsin. Sen är det lätt sagt svårt gjort.

Två saker:

  1. Vad mår du bra av?
  2. Hur kan du börja din dag med saker du mår bra av så du orkar med resten?

Beslutsamhet, egoboost och uppnåelse. Kör!

Några tankar om upplevelsebaserat lärande

Idag gick jag och min son på en promenad, eller ja jag halvspang och sonen cyklade.

Efter nästan halva rundan stannar han och pekar på ett träd och säger: det där är en gran.
– Jaha, säger jag, hur vet du det?
– Det är grenar hela vägen ner, svarar han.
– ok, så det där är en gran, svarar jag och pekar på en ung tall.
– ja.
– nja, svarar jag, det är en tall
Sonen ser fundersam ut
– vet du hur man mer ser skillnad på dem?
– nej
– granen har korta barr
– och långa kottar, tillägger sonen
– tallen, fortsätter jag, har lång barr
– och korta kottar, svarar sonen.

Det här fick mig att tänka just på upplevelsebaserat lärande. Uppenbarligen har de pratat om olika träd i skolan och just granen hade satt sig. Varvid jag fint och vackert kunde fortsätta på den nyfikenheten och prata mer om hur man ser skillnad på våra tre olika barrträd. Men när det kommer till lövträd, då får han lära mig. Det finns alldeles för många för att jag ska kunna alla.

När vi är ute i den naturliga miljön triggas vi, och vårat intresse för att förstå saker. Dagens pedagogiska modell innehåller sällan den delen av lärandet, varken för barn eller vuxna.

Detta  insåg jag då jag igår hade en kurs i ledarskap, med vuxna. Där en av feedbacken var att det var för lite teori. För mig handlar ledarskap inte så mycket om teori, även om man kan använda den för att ransaka sig själv och hitta just sin egen ledarstil. Utan mer om den handlingsbaserade kunskapen. Att praktiskt kunna använda verktyg i olika ledarsituationer, vare sig det handlar om vuxna eller barn.

Jag tror mycket på det här med reflektion, att se sig själv ur nya perspektiv och därifrån bygga vidare. Det är vad lärande handlar om för mig, att koppla ihop teori med praktik och med upplevelsen. Mina barn ger mig hela tiden nya perspektiv, all återkoppling och feedback i alla mina grupper förfinar mitt sätt att både vara och leda. Jag njuter oftast av allt som jag får till mig då det ger mig möjligheten att förfina mina kunskaper, att bygga vidare på det som jag redan har.

Det är det som barnen också måste få göra. Bygga vidare på den förståelse de redan har för att kunna utveckla sig själva och sin erfarenhets- och kunskapsbank.

Jag ställer mig ofta frågan varför och i de allra flesta fall berättar jag också varför jag gör saker, varför jag valt vissa övningar.
Så… Varför gör du som du gör?

You´re such a supermum!

Den kommentaren fick jag av en kurskamrat på min magisterutbildning. Jag har aldrig känt mig som någon superförälder, eller som annorlunda än alla andra.

Jag har bara gjort andra val. Om du skulle fråga mig så är det inga val jag skulle uppmuntra att andra gjorde. Det är dock en del av vem jag är och hur jag fungerar.

Vi börjar historien några år tidigare. Närmare bestämt 2011 när jag påbörjade mina studier. Upprop var en vecka födseln av min äldsta. Första månaden var jag hemma från studierna, sedan pluggade jag heltid. Sambon var i början hemma med den lilla medan jag var på föreläsningar, eller så satt hon i sjal och guppade upp och ner under mina föreläsningar. Det här, mina vänner, är vad jag skulle kalla normalt. För varför skulle inte jag kunna plugga heltid med en liten bebis? Ha, svaret på den frågan är utanför min referensram. Klart jag kan! Så det gjorde jag, helt enkelt, bara så där.

Enda kursen som jag upplevde som jobbigt var en experimentskurs där jag var tvungen att lägga in bundna tider, under första trimestern med mitt andra barn. Så hormoner, gravidkänningar, heltids platsbundna studier och en projektgrupp som var allt annat än energigivande. Tre år, och en kurs som jag “inte klarade” av.

Fast det är ju just det. Under en period hade vi en inneboende, från min klass. En dag pratade vi studier och jag var lite upprörd över att aldrig få mer än godkänt på mina tentor. Hon svarade någonting i stil med: Du har ett barn, lagar all mat från grunden, håller huset kliniskt och städat och du förväntar dig att ha tid att lägga på att få VG också???

Jag förstod inte vad hon menade… Efter någon vecka trillade polletten ner. Ja jo, jag kanske faktiskt gjorde en hel del. Jag valde att prioritera bort städningen, för att själv kunna andas lite. Oj, jag har visst glömt att säga att mina sambo i bästa fall under denna period veckopendlade till Norge. Så i praktiken var jag ensamstående, med ett barn och heltidsstudier. Vem skulle inte gå under av den belastningen? Som sagt, jag skulle inte råda andra att göra min resa, även om jag absolut tycker att man ska kunna kräva att ha båda sakerna samtidigt.

Efter tre års heltidsstudier (bitvis 150%) var det dags att lägga fram min c-uppsats. Med två barn, varav en som var mindre än två månader. Eh, det är väl lätt? Så ytterligare en sån där sak som jag bara gör, utan att tänka på begränsningar eller andra saker. Efter det valde jag dessutom att läsa till en magister innan vi återigen flyttade hem till Linköping. Så i det läget hade jag två barn (en på förskolan och en med mig till universitet och en sambo som under veckorna var i Norge). Jag har fått kommentaren: jag blir trött bara av att höra din historia. Det var också under min magister som jag fick kommentaren som har blivit titeln på detta inlägg. Men jag har aldrig känt mig som super. Det har bara varit naturligt.

Vi fortsätter historien och vi flyttar hem till Linköping. Eftersom vi bodde i ett temporärt boende valde vi att jag skulle vara hemma på heltid med barnen, och plugga halvtid. HA! hur dum får man bli? Skämt åsido. Det var jobbigt, den äldsta var i detta läge tre och börjat skapa sig en känsla av att hävda sin självständighet. Den minsta var åtta månader när vi flyttade hem och växte då följaktligen under våren. Så dagarna såg ut ungefär så här:

  • upp och äta frukost
  • Släpa ut alla barn (öppna förskolan mestadels), vi bodde på tredje vången utan hiss, och insatsen till barnvagn, barn och kläder. För att inte tala om all mat (det kommer ett helt eget inlägg om hur det var att bo fyra personer på 30 kvm under ett halvårstid utan ugn).
  • Äta medhavd lunch ute/på öppna förskolan
  • Hitta på något för att barnen inte ska gå i taket på eftermiddagen
  • Kvällsmat och bokläsning/nattning
  • Sedan var det dags för mig sätta mig med mina studier.

Det var så här i efterhand en påfrestande termin, det tänker jag vidhålla. Klarade jag det? Ja, det gjorde jag. Skulle jag rekommendera något att göra samma sak? Nej.

Livet går vidare och vi väntar tredje barnet, här och nu bestämmer vi att sambon minsann får hitta ett jobb i Sverige. För jag kommer inte klara livet med tre barn och en veckopendlande sambo. Det förstod jag redan då. Så sagt och gjort. Flytt till större, nya familjerutiner, nytt barn och vad gör jag då?

Jo, då bestämmer jag att en bebis inte ska få hindra mig denna gång heller. Så jag åker på mina nätverksträffar varje torsdagsmorgon. Sen kommer sambon förbi med barnet när han åkte till jobbet. Så jag fick jobba.  Vid denna punkt gjorde jag mestadels företagsinsatser, men pluggade också lite vid sidan om. Det tredje barnet var sålunda med mig på det som då var mitt kontor från en månads ålder. Mesta delen av dagarna jobbade jag hemifrån, dock.

Så den som säger att det inte går, ja, den har fel. Sen är det ingenting jag skulle rekommendera att man gjorde. Då det har tagit ut sin rätt med åren.

Hösten 2018 kom jag in på en kurs, och eftersom jag alltid pluggat med barn så hör jag av mig till den som är kursansvarig och frågar hur denne ställer sig att ta med lillgossen. “Ingen bra idé då vi kommer jobba mycket med gruppen och barnet kommer ta fokus från resten av gruppen”. Jag accepterade med inre protester och löste problemet. Efter det har jag gjort mig mer och mer självständig, med mer och mer tid “utan barn” i mina aktiviteter. Men det får bli ett annat inlägg.

Det går om du vill, men du ska vara medveten om vad du säger ja respektive nej till när du gör dina val.

För det är så att du genom att säga ja till en sak också säger nej till andra saker du kunde haft istället. Var noga med vad du säger ja till, varför du säger ja och vad det i det långa loppet kommer ge dig. Vissa saker är värt att säga ja till, andra inte. Det är bara du som vet vad som är värt för dig och inte.

Och vet du, du är så mycket klokare än mig och du är en supermum! Det är vi alla. Vi gör så gott vi kan med de förutsättningar och verktyg vi har i stunden. Jag har fått prioritera bort min inre hälsa för att kunna hålla på som jag gjort, jag har också fått prioritera bort diverse saker jag egentligen mår bra av (så som städning och delvis även viss struktur och regler).

All kärlek till dig som förälder! Du är bra som du är och du gör verkligen ett fantastiskt jobb!

Att ta tillbaka ett liv.

Jag har precis avslutat läsningen av boken “den ädla konsten of not giving a f*uck”. En present från en person som såg att jag behövde den, och visst gjorde jag det. Behövde den alltså.

Inte för att jag inte redan vet det som står i den, utan för att den påminde mig om detta “to know and not to do is not to know” (översatt “att veta men inte göra är inte att veta”). För hur mycket jag än vet att jag behöver ha ett mål större än mig själv, bara börja, eller att det bara är jag som kan skapa min egen lycka, så har jag inte gjort det. Hur mycket kunskap vi än har så är den värdelös om vi inte också agerar på den.

Detta kopplar självklart till titeln: att ta tillbaka ett liv. För hur mycket jag än har vetat dessa saker har jag begränsat mig själv, gett ursäkter till att inte göra det jag borde göra, tillåtit mig själv att låsas in. Visst tre barn senare har jag fått göra mina val. Jag valde att vara en aktiv och närvarande förälder. Men vad har mina barn för nytta av det om jag ändå inte orkar göra något? Om jag hela tiden är trött och omotiverad. Inte orkar göra några utflykter, och behöver sova minst en timme varje dag för att orka med. Så hur mycket jag än lurar mig själv så är det inte ett aktivt och närvarande föräldraskap. Jag hade glömt bort, tappat mig själv. Jag behövde en rejäl omskakning i mitt liv för att ta tag i mig själva. Komma tillbaka till tanken att jag själv skapar min lycka. Att jag behöver centrera mig själv igen. Göra de saker som jag mår bra av. Med barnen försvann allt, varje dag som gick gjorde mig tröttare och mindre och mindre mig.

Det också var en välbehövlig omställning. Barnen har fått mig att fundera, justera och designa min mentala miljö, men också fått mig att tappa andra saker. Vi behöver allt. Både ta hand om oss själva, samtidigt som vi tar hand om barnen. Jag brukar säga att jag behövde tre barn, det var först då jag var tvungen att lära mig be om hjälp. Två barn klarade jag själv, men tre… nej, det vart för mycket.

Varje omställning har fört med sig saker som jag har behövt, tankar som jag behövt tänka igenom, har gjort mig till den jag är. Och nu har turen kommit till att ta tillbaka mitt liv. Du vet det där du hade innan du fick barn och låste in dig helt i familjelivets bubbla. Kan man verkligen inte leva ett liv som en kärnfamilj och samtidigt få ha ett eget liv vid sidan om? Jag tror och hoppas att jag en dag kommer dit utan att behöva dela på kärnfamiljen. Med små steg, att sova borta någon natt här och där, att gå de där kurserna som jag vill för mig, att skriva in mig på ett läger bara för att det skulle ge mig så otroligt mycket. För att inte tala om att omge mig med personer som faktiskt är mina vänner. Vi prioriterar familjen när vi kommer till det läget (med all rätt), men i många fall förlorar vi också våra vänner. Det är inte rätt.

Läste i en bok, tror det var lyckans verktyg, om sociala relationer och att ensamstående faktiskt har ett bättre socialt liv. De behöver helt enkelt det för att orka med livet som ensamstående. Den sociala supporten alltså! Det behöver du också! Du behöver vänner som fyller dig med energi, lyssnar på dig och delar dina stunder (med och utan barn).

Jag har inte kommit dit ännu, men nu är det dags att ta tillbaka mitt liv. Jag behöver min egentid, jag behöver min natur, mitt vatten och min utveckling. För att inte tala om MINA vänner. Att bara sitta och snacka strunt helt utan barn i några timmar.

Med det vill jag också säga att du måste hitta tillbaka in i dig själv. Inte hitta energi utifrån, utan inifrån. Hitta din centra, din kroppsliga balans, din “peace of mind” det är där du har din lycka. Inuti dig själv.

Jag återkommer med min process. Men jag har återigen börjat om. Med dagliga promenader, med min musik, med min mentala bild av mig själv, med mina övningar, med min träning, med min lycka.

To know and not to do is not to know (källa: dynamic living seminare, Skip Ross)

Ågelsjöns naturreservat

Hej på dig!

Kul att just du läser detta. I morse lyssnade jag på en livesändning av linkedinpodden live. Gillar du poddar? Lyssna då in dessa två stjärnor, hurusom så tog jag med mig en sak: dela det som är roligt. De pratade alltså content. Jag fastnade väldigt mycket för det här, just för att det inte ska kännas som en belastning. Sen är det ju så här att denna vår har varit konstig och väldigt låg i energi, men det är först när man når botten man kan skjuta ifrån med en ofantlig kraft. Vilket jag verkligen börjar känna att jag gör, mer om det i ett helt annat inlägg.

Varför berättar jag då det här för dig? Jo, för att en sak som jag verkligen mår bra av är att vistas ute i naturen. Jag hade redan innan påbörjat att dela våra utflykter. Dels för att det är ett helt projekt att göra utflykter med tre barn, dels för att det finns så otroligt många fina ställen där ute. Så det kommer bli en blandad reseguide, how to guide och en anledning för mig att ta med mig kameran och fota (vilket är ytterligare en sak jag mår bra av).

Så idag var jag bara passagerare! Ha, det trodde jag aldrig att det skulle fingera för ett år sedan. Jag har inte lyft många fingrar för att varken packa, planera eller komma iväg. Det är ju trots allt min enda semestervecka :).  Nej vars, självklart har jag gjort lite här och där. Dock ingen stor insats. Maten för mig blev makrill och romansallad, medan de andra fick pastasallad. Ibland önskar jag att vi “konstiga” personer kunde hitta enkel snabbmat att bara köpa. Men nej, äter man inte mjölk, ägg eller vete så är det lite knapert med den saken. Så man får ta vad som fungerar.

Ågelsjön ligger en liten bit utanför Norrköping och är ett naturreservat. Promenaden om man går runt sjön är en mil, men vi valde att bara gå sagostigen idag, för att istället avsluta med ett bad för de kortbenta individerna.

Nedan finner du en del bilder från dagens utflykt, hoppas att de ska inspirera till ett besök.

Utomhuspedagogik och mina reflektioner

Under låsåret har jag läst en liten kurs i utomhuspedagogik. Jag fick låna tre stycken klasser att experimentera lite på, och så kul!

Hela allt ihop mynnade självklart (som de flesta andra studier jag har) ut i en rapport. Där jag beskriver hur jag har tänkt, vad jag har lärt mig och varför jag valde de övningar jag gjort.

Nedan finner du rapporten i sin helhet.

Utomhuspedagogik ht 19

Ekoparken på Omberg – med familjen

Nu är det länge sedan jag orkade posta något här, av många olika anledningar. Tänkte ändå att jag skulle dela med mig av dagens utflykt. Då vi var på omberg och vandrade upp till toppen med fem barn mellan 3 och 9. Vi började nere vid turisthotellet så det var bara 1,5 km enkel väg, men det är bitvis ganska brant. Barnen tyckte det var kul och sprallade runt på vägen upp. På vägen ner var det lite mindre ork, och en del pippel på ett par stycken. Det svåraste var ändå att få barnen att gå ned för backen, sakta. Så de inte skulle ramla.

Jag tänker ändå att det faktiskt gick riktigt bra och är något som jag tänker att man kan göra om man vill ta sig ut på äventyr med barnen.

Tänker att jag ska dela lite mera när jag har ork, nedan bilder från dagens utflykt.

Påsken 2020

Jag älskar kreativa pyssel, kluringar och arrangemang. Med det kommer också en viss klurighet i hela mig. Jag älskar att göra julkort, påskpyssel och halloweenpynt. Där emellan händer det visst att det blir lite andra saker. Under påsken skulle vi egentligen åkt till New Castle, men det har blivit inställt och jag delar med mig av resan när den sker. Många som fått tänka om i rådande tider.

Till ämnet för detta inlägg. Årets påskarrangemang, under rådande corona.

På påsken har vi som tradition att bjuda hem alla vänner och grilla, låta barnen leka och ha äggjakt för hela skaran av barn. Men i år är det tomt och tyst på vår gård. Inga vänner, ingen äggjakt med kompisar.

Självklart blev det ju en äggjakt för våra barn. I äggen brukar jag begränsa godismängden och lägga i andra saker som de behöver. I år hade jag tänkt mig dagstrumpor, tji fick jag. Det hade de inga på mitt MAXI, så är det när man byter stad :). Så jag fick koka ihop något ändå. Resultatet blev enligt mitt tycke alldeles för mycket plast, men det reflekterade jag inte över när jag väl köpte grejerna. Summan av det hela blev inte heller så stor, 80 kr påskägg, 80 kronor pennor, 60 kronor glas, 60 kronor såpbubbel leksak och totalt 70 kronor godis. Per person blir det 26+26+20+25+10 (för lotten) . Dvs ungefär en hundring per person. Det blev ca 200 gram godis per person (sambon fick en påse också), vilket jag anser vara i mesta laget. Brukar försöka hålla konsumtionen på 100 gram per vecka. Men överlag en väldigt omtyckt påskpresent. Sen gjorde jag det ju inte så enkelt som att bara äta upp godiset, nej här ska det minsann letas. Resten av inlägget ska få illustrera mina tankar.

Jag har tre barn, snart 9, 6 och 3,5 år. För att en äggjakt ska fungera krävs det lite olika tankar och perspektiv för att alla ska bli nöjda och kunna vara med.

Så vi gjorde på tre olika sätt. Alla barnen fick börja med att leta efter “småägg” ute på tomten. I dessa fanns ledtrådar där de kunde hitta sitt stora ägg.

Vi börjar med nioåringens.

Här har vi en person som älskar att lära sig nya saker, klura på utmaningar och undersöka naturvetenskapen. Hon gillar geografi och i princip alla skolämnen. Hennes ägg placerades i boden. För att hon skulle hitta sitt ägg fick hon fyra ledtrådar. När hon hittat alla fyra små ägg, fick hon låna en telefon med en sverige-karta för att göra uppgiften lösningsbar.

Ibland är hon motiverad, men detta behövde hon hjälp med.

6åringen å andra sidan kan ju inte läsa. Så där blev det lite mer klur. Hur ska man kunna ge gåtor om man inte kan läsa? Rebus? Nej, jag fixar inspelade ledtrådar och lägger qr-koder i hans ägg. Ha! tänkte jag det blir bra. Sagt och gjort, jag spelade in två filmer, ladda upp dessa som privata videos på youtube och googlade skapa qr-kod. Väljer ett av alternativen och skriver in min videolänk (som jag hittar på youtube när jag ska ladda upp filmen), och genererar QR-kod. Klistrar in koden i en paint.net fil och skriver ut. Sonen när har fick dessa kunde bara med en QR-scanner öppna och titta på ledtrådarna.

 

Den första: Jag är ofta orange och kan stå för att visa vart man får åka, eller så står jag på fotbollsplanen så du kan dribbla förbi mig. Jag är också ett djur som vi får mjölk från.

Den andra: Om du tänker på den fjärde dagen i veckan och sedan tar bort dag.

Svar: kon+tors. Jag valde att låta s:et sitta kvar då jag ansåg att han skulle förstå ändå och att det bara krånglar till det onödigt mycket med en ytterligare justering. Han kan ju bokstäver men inte så bra ännu.

Den tredje fick sitt ägg i husvagnen. Men vad gör man till en treåring? Bra fråga. Vi valde att måla en bild på en husvagn och sedan klippa den i två delar. Hursom så verkade gossen inte riktigt förstå konceptet och vi fick hjälpa väldigt mycket för att han skulle komma fram till vad som skulle hända. Han var helt enkelt mer intresserad av sitt ägg än att leta efter det. Vilket jag kan förstå när de andra två redan hämtat sina ägg. Tänker att det kanske ändrar sig till nästa år.

Sen till påskpynt. Jag brukar sparar en upplaga av mitt påskpynt till kommande år för att ha lite inspiration kvar. I år blev det väldigt lite. Men jag har ett naturhörn i vårat vardagsrum där det står en plastgran. Den prydde barnen med små påskpynt. Jättekul tyckte jag. Det andra vi gjorde var marsipanfigurer, i år köpte jag gul marsipan på matsmart som de fick göra kycklingar av. Eller ja, det blev ju en hel del annat också :).

Sen till påskbordet så färgade vi ägg. För många år sedan köpte jag en förpackning med äggfärger, dessa håller ännu och används en halv om året ungefär, sen skulle jag ju med den kunskap jag har idag använda mig av naturliga färgsättningar, hellre än att köpa nya äggfärger, men det finns kvar så jag tänker använda upp det. Vissa av dessa fick också äggvästar som vi köpt också för flera år sedan. Men mer än så blev det inte i år.

Glad påsk på er :). Hoppas det kan inspirera dig att göra kluriga presentjakter, eller äggjakt nästa år.