Några tankar om upplevelsebaserat lärande

Idag gick jag och min son på en promenad, eller ja jag halvspang och sonen cyklade.

Efter nästan halva rundan stannar han och pekar på ett träd och säger: det där är en gran.
– Jaha, säger jag, hur vet du det?
– Det är grenar hela vägen ner, svarar han.
– ok, så det där är en gran, svarar jag och pekar på en ung tall.
– ja.
– nja, svarar jag, det är en tall
Sonen ser fundersam ut
– vet du hur man mer ser skillnad på dem?
– nej
– granen har korta barr
– och långa kottar, tillägger sonen
– tallen, fortsätter jag, har lång barr
– och korta kottar, svarar sonen.

Det här fick mig att tänka just på upplevelsebaserat lärande. Uppenbarligen har de pratat om olika träd i skolan och just granen hade satt sig. Varvid jag fint och vackert kunde fortsätta på den nyfikenheten och prata mer om hur man ser skillnad på våra tre olika barrträd. Men när det kommer till lövträd, då får han lära mig. Det finns alldeles för många för att jag ska kunna alla.

När vi är ute i den naturliga miljön triggas vi, och vårat intresse för att förstå saker. Dagens pedagogiska modell innehåller sällan den delen av lärandet, varken för barn eller vuxna.

Detta  insåg jag då jag igår hade en kurs i ledarskap, med vuxna. Där en av feedbacken var att det var för lite teori. För mig handlar ledarskap inte så mycket om teori, även om man kan använda den för att ransaka sig själv och hitta just sin egen ledarstil. Utan mer om den handlingsbaserade kunskapen. Att praktiskt kunna använda verktyg i olika ledarsituationer, vare sig det handlar om vuxna eller barn.

Jag tror mycket på det här med reflektion, att se sig själv ur nya perspektiv och därifrån bygga vidare. Det är vad lärande handlar om för mig, att koppla ihop teori med praktik och med upplevelsen. Mina barn ger mig hela tiden nya perspektiv, all återkoppling och feedback i alla mina grupper förfinar mitt sätt att både vara och leda. Jag njuter oftast av allt som jag får till mig då det ger mig möjligheten att förfina mina kunskaper, att bygga vidare på det som jag redan har.

Det är det som barnen också måste få göra. Bygga vidare på den förståelse de redan har för att kunna utveckla sig själva och sin erfarenhets- och kunskapsbank.

Jag ställer mig ofta frågan varför och i de allra flesta fall berättar jag också varför jag gör saker, varför jag valt vissa övningar.
Så… Varför gör du som du gör?

Lämna ett svar